söndag 12 december 2010

En bryr sig inte

Det är så märkligt hur avtrubbad en är.

Som den här självmordsbombaren. Hen lär ju inte ha mått särskilt bra psykiskt. Det måste väl ändå ske någon slags nedbrytning i ens inre som gör att en kan ta livet av sig, och dessutom vilja ta fler personer med sig på kuppen.

Enligt den information som finns om dådet just nu så störde hen på sig Lars Vilks rondellhund och att Sverige för väpnat krig i Afghanistan. Och det är här jag kommer in på det avtrubbade. Jag är totalt ointresserad av turerna kring Vilks med mordhot, hens yxa hen har hemma und so weiter.

Jag är avtrubbad kring att vi har väpnade styrkor i Afghanistan. Frågar en mig vad jag tycker om att vi har trupper där så säger jag slentrianmässigt att jag är emot det. Jag tycker det är trist att vi inte är neutrala, och att svenska makthavare är så kåta på Nato, men för det mesta så bryr jag mig inte. Det är inget jag går omkring och tänker på varje dag och jag är inte ens med i någon Facebook-grupp som tar avstånd från kriget.

Än så länge är jag ganska avtrubbad när det gäller den här självmordsbombaren också. Det känns så otroligt random att det skett. Och jag tror det som trubbar av är att jag fortfarande känner mig trygg. Stockholm känns fortfarande som en stad där folk idag ändå kommer gå ut och konsumera inför julen.

Folk är ju lite så där överlag. 3000 kineser kan dö i ett jordskred i Kina och de flesta av oss bryr sig inte nämnvärt. Fabriksarbetare dör i sviterna av lungsjukdomar de får när de stentvättar våra jeans och vi rycker på axlarna och köper ett extra par utifall de skulle förbjudas.

De flesta av oss hälsar knappt eller inte alls på våra grannar. Hör en grannpersonen bli slagen av sin partner/partners så låtsas en som inget. Om grannen däremot spelar musik lite för högt kan vi tänka oss att kanske ringa störningsjouren eller möjligtvis sätta upp en sur lapp nere i porten.

Samtidigt har en person alltså gått omkring och samlat på sig så mycket frustration att hen känt sig tvungen att explodera sig själv.

Hen kunde nog inte låtsas som inget.

Jag undrar hur hen kunde hamna där? Hur såg processen ut från att hen placerades på denna jord till att hen en dag låg uppsprängd som en trasig docka på Bryggargatan?

Och är det något vi alla kan pushas till?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar