fredag 5 november 2010

Jag ber om förlåtelse på mina bara knän

I förra inlägget glömde jag att be om ursäkt. Jag har läst i retorikböcker att man alltid ska be om ursäkt och sen säga att man ska bättra sig och inte göra om samma misstag igen.

Så förlåt mig, kära bloggläsare. Förlåt mig för att jag ljugit om mitt sexliv för er. Jag har aldrig ljugit för er tidigare, så jag förstår att det måste kännas tungt. Det är liksom inte den faktiska sexuella handlingen som gör ont, utan mitt svek mot ert förtroende.

Om det kan vara till någon som helst tröst så kan jag meddela att det hela gick väldigt fort och var över på några sekunder. Jag fattade knappt vad som pågick. Vad som var upp och vad som var ner. Som jag minns det så trodde jag det var hennes knäväck, men det är så lätt att blanda ihop sånt där.

Ungefär så här gick det till (känsliga läsare varnas):



Så återigen; Förlåt, det var dåligt av mig. Jag ska bättra mig och det kommer inte att ske igen och I have never had sexual relations with Monica Lewinsky.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar