söndag 24 oktober 2010

Den kemiska kärleken

Glöm förra inlägget.

Jag kom faktiskt vid ett tillfälle idag på vad det var jag hade tänkt blogga om, men nu är det helt borta igen. Tror det hade något med den kemiska kärleken som jag läst om. Att man första året man är kär i något får extraskjuts av en massa kemiska processer i hjärnan, men dessa håller alltså bara i sig i ett år. Tanken har väl varit att man tidigt ska skaffa barn tillsammans så att man håller ihop under graviditeten och så när ungen kommer ut så kommer kärleken till barnet vara det som höll ihop grottmannen och grottkvinnan.

Numera skaffar man ju de flesta sällan barn efter att de varit kära i några få månader och det är väl därför många kärleksrelationer inte håller särskilt länge. Första året är man hög på de där kemiska grejerna och sen går andra året ut på att långsamt fatta att man inte längre har kvar det där och sen tar det slut. HA! Känn på den.

Nä, men det finns ju folk som håller ihop ändå efter det där, och det är ju för mig ett rätt stort mysterium hur de klarar av det. En dag vill jag i alla fall vara en av dem som faktiskt lyckas.

6 kommentarer:

  1. Jag tror att den kunskapen hjälper, jag vill iaf tro att dne har hjälpt mig. Att försöka vara så rationell som möjligt när man är nykär är bara bra. Jag vägrade t ex flytta ihop med min nuvarande (4½ år ihop and counting) innan vi varit ihop i två år, just pga av dumhormonsfaktorn. Det verkar ju ha funkat!

    SvaraRadera
  2. Jag tror verkligen det är väldigt lätt för många att berusa sig sönder och samman på den där inledande kärleken och då göra en massa förhastade saker, men de där förhastade sakerna som att flytta ihop och binda sig på olika sätt till varandra kanske också kan vara bra för att det ska fortsätta att fungera, men jag tror som du att det är bättre att vänta för att se om det faktiskt är något djupare man har.

    Coolt att det funkar för er!

    SvaraRadera
  3. Men guuud, lev lite. Njut medan det varar. Vad många det är som skriver sånt här om parförhållanden. Som att det är ett komplicerat projekt. Nästan en tävling. Om man är kära, å vad härligt. Flytta ihop då. Om man inte vill vara ihop efter ett år, eller två eller tio, så slutar man med det. Och det är ingen katastrof. Det är så jag försöker tänka i alla fall.

    SvaraRadera
  4. Nej, Malin har ju rätt i att det inte är hela världen om det tar slut. Jobbigt är det men livet går ju vidare. Men om man är lite neurotiskt lagd (som yours truly) så kan det vara tröstande att theorycrafta kring kärlek och försöka ta så kloka beslut som möjligt istlf att gå på varje impuls. Alltså, don't get me wrong, jag handlar så rationellt jag kan men jag är fortfarande lite dumkär i karln min.

    Jag vet ju att Malin och N varit tillsammans jättelänge med och att de flyttade ihop tidigt och det är skitkul och imponerande att det funkar, de verkar ha en väldigt sund relation och de är ett av mina favoritinternetzpar så... ja. Don efter person? Yff. Jag HAR inga svar!Jäla skit;P

    SvaraRadera
  5. Åh, goa Elin. Ja don efter person, antagligen.
    Jag vill också åt mitt eget inlägg skriva: HA HAHAHAA, skrivet av totalneurotikern som fick megakris när nykärheten vacklade i hennes eget förhållande. Kasta sten i glashus, kallas det.
    Men jag ville på det misslyckade sättet rikta uppmärksamheten mot att även om man är en hysterisk person som jag, så är det enda rätta att släppa tvångstanken att man måste "hålla liv" i kärleken på något sätt. För under det neurotiska trasslet man har kardat ihop åt sig själv så finns något troligtvis awesome. Att kärhet inte fiser av efter ett år eller fem var förövrigt en okändhet för mig förut. Jag menar det är ju vad folk säger, vilket ba ökar på eventuell stress. Plus att det är typ monogamitävling i vår kultur och ihop längst vinner. Dumt!

    SvaraRadera
  6. För mig rör det sig om rätt mycket egoism också. Jag har lärt mig genom livets hårda skola att jag ritar och skriver bäst när jag är i ett förhållande. Särskilt eftersom jag brukar vara tillsammans med tjejer som själva tecknar. Då kan de säga åt mig hur jag ska bli bättre på det jag gör. Hela grejen med att jag har en konstig gulgrön färg över många av mina illustrationer kommer från en idé H hade om att jag skulle använda gamla gulnade papper.

    SvaraRadera