fredag 22 oktober 2010

Brandy vill inte ligga någe mer

Läste just på Aftonbladet att sångerskan Brandy inte haft sex på sex år. Helt enkelt för att hon inte varit i någon relation. Det kändes bra att läsa för mig som inte vill ligga med folk just nu. På nåt vis tänker jag mig att det ändå är mer socialt acceptabelt för tjejer att inte vilja ha sex.

Jag läste nånstans (var det en av era bloggkommentarer?) eller om det var nån som berättade det för mig... i alla fall så var det en tjej som var väldigt kåt av sig som ung (och fortfarande) (eller nu kommer jag ihåg, jag läste om det i Bitterfittan). Hon hade legat och hånglat med en kille och liksom gått igång på det ordenligt och börjat gnida sig mot honom en massa. Han fick panik och drog därifrån för han var van vid att vara den som gned sig mot tjejer som låg som stilla skräckslagna lik (hur man nu kan vara skräckslagen när man är ett lik...). Att det var skrämmande med tjejer som tog för sig så där.

Det kan jag verkligen känna igen mig i, för jag har haft ihop det med tjejer som varit väldigt sexuellt utlevande (eller det kanske är en överdrift, när jag tänker efter). I alla fall i början av relationen. Jag blir apskraj om en tjej är på och är den som tar initiativet till sex. Jag blir liksom obekväm, så där som vissa tonåringar blir när deras mammor kramar om dem framför deras kompisar. "Men sluuutaaa, piiinigt", liksom.

Det här är ju något jag tycker är rätt hemskt att jag känner och jag har väldigt svårt att förlika mig med hur mycket jag är påverkad av könsuppdelningen vi har i samhället. Jag tycker att mina föräldrar uppfostrat mig jämlikt med mina systrar och att jag är en modern kille med moderna värderingar, men i privatlivet läcker det ändå fram att jag är otroligt påverkad av samhällets normer. Jag vill vara den i förhållandet som bestämmer när det är dags för sex. Men det här är ju mer eller mindre omöjligt att genomföra. Jag tror det var i Det kallas kärlek som jag läste att mannen i ett förhållande sitter på väldigt mycket av överordningen över kvinnan, men det som kvinnan har som kontrollmedel är tillgången på sex. Det är hon som ger sex och mannen som får sex, förutsatt att han skött sig.

Jag vet inte riktigt var jag vill komma med det här inlägget (kanske i skorstenen som Tomten), men hur många gånger hör man inte talas om snubbar i förhållanden som bara sitter framför datorn och spelar dataspel och totalt ignorerar sin tjej för att då och då bli supergullig, dvs när han vill ligga. Det håller ju inte i längden. Vem vill ha sex med någon under de förutsättningarna liksom. När det hela tiden handlar om den enes (mannens lust). Det är liksom en relik från typ medeltiden eller nåt att sex är till för att behaga mannen, eller jag menar inte sex utan jag menar kvinnan, kvinnan är till för att behaga mannen sexuellt. Jag tror det lever kvar hos många "jämställda" par än idag. Och jag är liksom inget undantag heller.

För även om jag som singel inte har så mycket lust till sex, kan jag vara supertänd i en fast relation. Det är en uppåtgående kurva där jag bara blir mer och mer kåt på min partner för varje sekund och dag som går. Tillslut blir jag som en bonoboapa, ni vet såna där dvärgschimpanser som löser alla konflikter med att sexa loss. Eller i försöker i alla fall lösa konflikter på det sättet, men det brukar inte funka särskilt bra. Det blir en obalans sexuellt, och som säkert har med andra obalanser i relationen att göra när det handlar om visad uppskattning och enkla grejer som vem som diskar oftast eller hittar på roliga saker att göra ihop. Och det är väl såna där obalanser som verkligen kan sabba sexlivet. Framförallt så dödar det sakta men säkert hela förhållandet.

Men hur har man en 100% jämställd relation? Är det ens möjligt?

1 kommentar:

  1. Vilket intressant inlägg, och bra.
    Jag har dock aldrig fatta makeupsex. Alltså sex när man blivit sams.
    Att lösa konflikter med det tycker jag däremot låter bra.

    SvaraRadera