fredag 29 oktober 2010

Ångesten hopar sig på twitter

Det här med twitter alltså.

Jag twittar sedan en tid tillbaka. Det är väldigt kul och passar mig bra. Fast det gör min tillvaro lite märklig. Om jag är med om något under dagen så formulerar jag ofta tankar på max 140 tecken i min hjärna som jag sen försöker komma ihåg till att jag nån gång senare kommer komma i kontakt med Internet så att jag då kan förmedla ut mitt korta med viktiga meddelande till alla mina 181 följare, exempelvis "Jag är kissnödig." eller "Varför är tunnelbanan försenad?"

Men vad som är värre med twitter är ångesten. Och då menar jag inte min egen ångest, utan alla andras ångest. Av de 173 twittrarna jag följer så verkar de flesta lida av rätt mycket ångest. De mår dåligt som fan. Vissa dagar är det bättre, som när de kanske träffat nån ny kille eller är bjuden på fest. Men så går det bara nån dag och så är ångesten där igen. Det där är ju lätt att bli neddragen i, men för mig är det som att jag via twitter har fått en överdos av andras ångest nu, så jag orkar inte känna någon ångest själv. Twitter är således bättre än Cipramil som jag gick på i tio år (har varit ren i två år!).

Jag hoppas och önskar och tror att alla mina twitterkompisar kommer få bukt med sitt dåliga mående. Jag var sjukt nere när jag var 22-23. Det var en fruktansvärd tid i mitt liv, men från den tiden hämtar jag styrka från idag. Jag bestämde mig då att jag aldrig någonsin ville må så där jävla kukigt dåligt igen och det försöker jag hela tiden hålla mig till. Det är inte alltid helt lätt i vissa perioder, men det är viktigt att inte tillåta sig att må så där, även fast det ligger väldigt nära till ibland. Där handlar det också om att bryta tankemönster och helt enkelt göra något annat än det man brukar göra. Fast man känner att man inte vill. Tvinga sig hela tiden. Tillslut kommer det funka. I början får man fejka att man är glad om så krävs.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar