söndag 31 oktober 2010

Söndag

Fan, det var nåt jag tänkte på tidigare idag när jag satt på tunnelbanan, men jag minns inte vad det var.

Idag har jag fått ur mig manus till hela fyra seriestrippar med Rambo. De blev roliga så det känns väldigt bra. Har även jobbat med en broschyr som jag hoppas kunna göra klart imorgon kväll efter ett annat jobb, så att den kan skickas på tryck.

Har också kollat på väldigt mycket stand up-film med Frida och lite på "Bonde söker fru". De där bönderna måste verkligen bli bättre på att hålla reda på sina fruar så de inte försvinner hela tiden.

Han sa att han skulle ta med mig till Reno men så försvann han bara.

Va, va, va.

Jag har varit på maskerad ikväll, som även råkade vara den första Halloween-festen jag varit på någonsin ever. Kul! Massa coola saker hände. Folk var trevliga. Musiken var bra. Snittarna var goda.

Jag tog en öl på Sjätte tunnan innan (ett ställe i Gamla Stan med medeltidstema) och då kom Tommy och började prata med mig. Tommy är en gay i 40-årsåldern typ med en rätt rockig stil. Jag hade aldrig träffat honom innan, men det hör inte riktigt till saken. Eller det gör det visserligen eftersom annars hade han inte frågat om jag var bög. Jag svarade, "Jag önskar det ibland"

- Nej, gör inte det. Det är så svårt att vara bög, sa Tommy.
- Det är svårt för alla, sa jag.
- Ja, det är väl så.
- Men jag är metro. Metrosexuell, sa jag.
- Det vet jag inte vad det är, sa Tommy.
- Det är när man är mjuk. Mjukare än andra killar.

Och så tänkte jag att han hade dålig gaydar. Ni vet som radar för att känna av om någon är bög eller inte. Visserligen brukar bögar ofta tro att jag är bög. Det rör väl sig om önsketänkande från deras sida. Kan inte ro för att jag är så het. Särskilt inte nu när jag har en mustasch som är to die for.

Men nog om detta! Detta är inte gaybloggen. Detta är Psyksiskt sjuk och ni är välkomna att fortsätta läsa nedan om hur slapp jag är.

Det var längesen jag var upp så här sent. Men så ställde ju klockan om sig och då var det inte riktigt lika sent, men ändå sent. Jag brukar i vanliga fall gå och lägga mig klockan 21.03 pga att jag snart är 30 år och kroppen inte längre orkar med.

Det låter "uuhh" eller "aaahhh" när jag sätter mig ner. Som avgrundsläten från en man som gnider sig mot döden.

OBS att jag kom tvåa i maskeradtävlingen för bästa utklädsel. Fett glad. Tror jag alltid ska vara klädd så här (har ingen bild på hur jag såg ut, men ni får föreställa er vad ni vill [förutom nazism. Jag tar starkt avstånd från nazism och skulle aldrig klä ut mig till nazism]).

Åh, all denna ironi. Jag blir galen. GALEN I TELL!

Ni får sova goth, även ni som redan gör det. Nu ska det fan vara Halloween i en månad.

fredag 29 oktober 2010

Ångesten hopar sig på twitter

Det här med twitter alltså.

Jag twittar sedan en tid tillbaka. Det är väldigt kul och passar mig bra. Fast det gör min tillvaro lite märklig. Om jag är med om något under dagen så formulerar jag ofta tankar på max 140 tecken i min hjärna som jag sen försöker komma ihåg till att jag nån gång senare kommer komma i kontakt med Internet så att jag då kan förmedla ut mitt korta med viktiga meddelande till alla mina 181 följare, exempelvis "Jag är kissnödig." eller "Varför är tunnelbanan försenad?"

Men vad som är värre med twitter är ångesten. Och då menar jag inte min egen ångest, utan alla andras ångest. Av de 173 twittrarna jag följer så verkar de flesta lida av rätt mycket ångest. De mår dåligt som fan. Vissa dagar är det bättre, som när de kanske träffat nån ny kille eller är bjuden på fest. Men så går det bara nån dag och så är ångesten där igen. Det där är ju lätt att bli neddragen i, men för mig är det som att jag via twitter har fått en överdos av andras ångest nu, så jag orkar inte känna någon ångest själv. Twitter är således bättre än Cipramil som jag gick på i tio år (har varit ren i två år!).

Jag hoppas och önskar och tror att alla mina twitterkompisar kommer få bukt med sitt dåliga mående. Jag var sjukt nere när jag var 22-23. Det var en fruktansvärd tid i mitt liv, men från den tiden hämtar jag styrka från idag. Jag bestämde mig då att jag aldrig någonsin ville må så där jävla kukigt dåligt igen och det försöker jag hela tiden hålla mig till. Det är inte alltid helt lätt i vissa perioder, men det är viktigt att inte tillåta sig att må så där, även fast det ligger väldigt nära till ibland. Där handlar det också om att bryta tankemönster och helt enkelt göra något annat än det man brukar göra. Fast man känner att man inte vill. Tvinga sig hela tiden. Tillslut kommer det funka. I början får man fejka att man är glad om så krävs.

Micke Sol pratar dejting

Jag har gått och börjat tycka att det här med dejting blivit väldigt svårt. Det är inte svårt för mig att få till en dejt, det är inte det som är problemet. Utan det forcerade i att dejta. För mig rör det sig ofta om personer jag träffat via denna blogg, twitter eller nån kompis kompis. Rena dejtingsidor har jag helt lagt av med för det är en sån enorm återvändsgränd eftersom de flesta där bara klarar av kortvarig bekräftelse.

När man dejtar nån man inte känt sen ett tag innan så ska man känna så mycket så snabbt och ens känslor ska hela tiden analyseras. Tvångsmässigt. Jag tror inte jag är ensam om att känna så här.

Jag ska använda mig själv som exempel. Det går oftast till på samma sätt för mig varje gång.

Första dejten.
Förra gången jag var singel så brukade första dejten innebära en fika eller en öl på stan, alternativt en promenad.

Den här gången har jag övergått till att bjuda på middag hemma hos mig eller komma över och laga middag hos dejten.
Man dricker lite vin. Det blir sent. Vi kommer överens om att sova tillsammans och sen knullar vi. På morgonen äter vi frukost tillsammans.

Andra dejten
Är mer eller mindre likadan som första dejten.

Tredje dejten
Är mer eller mindre som första och andra dejten förutom att jag inte längre vill ha sex med personen.


Fjärde dejten

Existerar inte.

Det här är ju ett skitdåligt upplägg. Totalt ospännande och med bristande dramaturgi. Det är som Transformers 2 där man redan i inledningen får se en stor jävla robot och sen blir man inte överraskad av nånting i resten av filmen.

Jag gör ju så här av uppenbara skäl. Hålet i mitt hjärta är för otåligt. Det vill läkas på direkten. En quick fix. Men sånt måste ta tid. Och när man märker att ens beteendemönster inte gynnar en, då är det hög tid att bryta det. Sakta ner tempot och vänta in sig själv.

Nu har jag pratat dejting som något negativt. Så behöver det så klart inte vara, men jag tror att många dejtar på ett sätt som inte är särskilt konstruktivt. Det är ett slit och släng-dejtande. Det jag i boken kallar för "Löpande bandet". Hela tiden ska folk bytas ut och ersättas av nya att dejta. Jag tror inte att det rör sig om en rädsla för att binda sig, men nån form av osäkerhet är det säkert ett uttryck för.

Sen är det ju också så att det är svårt att hitta någon som man verkligen klickar med. En som är på samma våglängd som man själv är på och där kemin funkar.

torsdag 28 oktober 2010

Gilla detta

Glöm allt jag någonsin skrivit på denna blogg. Radera det ur era sinnen. Låt det förpassas till samma plats i era hjärnor där ni förvarar den där gången ni som barn såg era föräldrar ligga med grannparet i nån slags sadorollspelsakt.

För nu är det så här att jag fixat en Gilla/Like-knapp till varje inlägg. Så klicka på den om ni gillar. Än så länge har bara en person gillat och det är ju jag själv. Det är visserligen något väldigt fint med att jag gillar det jag själv skriver, men det är minst lika fint om även ni gillar. Anledningen till att jag infört denna gilla-knapp är för att många tycker att det är lite krångligt att kommentera. Man måste logga in och greja, men Facebook är de flesta alltid inloggade på ändå, så gillningen blir ingen komplicerad utdragen grej. Inte alls som när ens föräldrars grannar skiljde sig och de gick till domstol om vem som skulle få behålla piskorna och den övriga inredningen i deras dungeon. Det var fan en smärtsam tid för alla.

Jag skulle vilja ha en tröja med en gilla-knapp som var kopplat till Facebook. Då skulle folk kunna gå fram till mig och klicka.

Barntricket

Idag hängde jag lite med en kompis som är pappaledig. Bland annat var vi på Myrornas i Skärholmen där jag köpte en fin Disneybok med Snövit. Det var väldigt fina gamla illustrationer i den. Endast 23 kronor dessutom, för de hade halva priset på böcker.

Vi gick alltså omkring med en gullig bebis och en barnvagn och jäklar vad vi fick blickar från kvinnor. De såg hungriga ut. Hungriga och kåta. Som att de ville ha kuk. Jag vet nog hur kvinnor tänker, eller snarare inte tänker. De går på ren instinkt. Ser de en man med en barnvagn får de ägglossning på direkten. De är djur! Men vet ni hur det känns att som kille bli betraktad som ett stycke avelsmaterial? Vavavavava? Det är smärtsamt och sårande! Särskilt för mig som är impotent.

Sen tänkte jag att de kanske trodde att vi var ett sexigt bögpar, men där tycker jag folk har lite väl grova fördomar. Bara för att två attraktiva unga män går med en barnvagn fylld av en bebis hand i hand och då och då tar varandra på stjärten så behöver de inte vara homogay. I Indien är det ju ett helt vanligt sätt för män att umgås på. Mycket på grund av att de inte får ligga med tjejer innan de gift sig, men ändå.

Dessutom kan inte vi ro för att vi var totally fab.

Luv U guys. XOXO

Lady Lo-Lo har försvunnit!

När jag vaknade i morse var Lady Lo-Lo borta. Jag har letat överallt. Ringde polisen och de berättade att det nog inte var något att oroa sig för, eftersom det just nu går en våg av barnkidnappningar i Hägersten. Tydligen säljs barnen till gamla öststater via Rusta. Då får de i alla fall ett bra pris.

Nä, men man ska inte skoja om trafficking. Det är sjukt obehagligt.

Jag hoppas i alla fall att Lady Lo-Lo får ett bättre liv med pedofilerna på den bordell hon kommer hamna på. Jag var aldrig en särskilt närvarande far ändå. Satt mest och twittrade och tecknade under de 18 timmar vi hade tillsammans som familj. Men ändå... Jag kommer minnas den här epoken i mitt liv med stor värme i flera veckor framöver.

Och dessa tårar som aldrig sinar. De smakar salt.

onsdag 27 oktober 2010

Avbön eller?

Okej, vi kanske ska glömma det förra inlägget. Otroligt låg nivå. Ska det där vara humor eller? Skoja om något så allvarligt som analen? Är det ironisk humor eller? Hallå, 90-talet ringde och ville ha sin humor tillbaka liksom. Nä, verkligen inte okej.

Här sitter ni och betalar en massa pengar i månaden för ett Internet som inte håller den hastighet som utlovas och så blir ni utöver det utsatta för låga blogginlägg författade av en alldeles för ung 29årig Stockholmare. Det är oacceptabelt. I Frankrike strejkar de för mindre. Sätter bilar i brand och slår sönder butiksfönster. Ni borde gå upp till kamp. Förena er och organisera er i terrorceller för att få ett slut på dravlet jag tvingar på er mer eller mindre dagligen.

Egentligen är det här nog ert fel, nu när jag tänker efter. Ni provocerar fram det här beteendet hos mig. Ja, så måste det vara. Jag känner hur ni sitter där, hungriga efter blod, framför era dataskärmar med era dömande blickar. "När kommer skratten? När kommer sorgen?"

Men det är ni som är galna och inte jag! Jag är nämligen en far nu. Far till min älskade dockbebis, Lady Lo-Lo, och det kan ni aldrig ta ifrån mig!

Det enda vi har gemensamt, du och jag

Glöm förra inlägget. Jag ändrar mig. Mamma, du kommer aldrig, och jag menar ALDRIG, få den där presenten av mig!

Nu över till något helt annat. Jo, det här med att man har en anal. Är inte det lite märkligt men ändå underbart? Anal är ju något vi alla har, något som binder människor från alla delar av vår planet samman. Det är ett naturligt samtalsämne när främlingar möts för första gången.
"Hur är det med analen då?"
"Jo, tack, den skiter som aldrig förr."
"Nämen så trevlig då. Själv råkade jag sätta mig lite fel häromdan, råkade få ett stolsben rakt upp i min anal. Har haft lite svårt att sitta ner sedan dess."
"Kanske för att du inte tagit ur stolen ur din anal?"
"Oj, det hade jag helt missat. Så pinsamt."

Förlåt mamma. Glöm det jag skrev i början av inlägget! Klart du ska få din present.

Se hit, mor

Jag tycker vi ska dra ett streck över det förra inlägget och glömma det.

Kolla mamma! När jag idag tillslut packade ur min resväska från Indien så hittade jag detta lilla paket. Det är en present till dig som jag köpt av ett barn som jobbade i en presentbutik i Varkala (förmodligen även tillverkat av ett annat barn).



Undrar vad det kan vara för något?

Jag ska ha barn

Glöm det förra jag skrev, jämfört med detta var det totalt oviktigt.

Jag vet inte om jag berättat det här, men jag planerar att skaffa en bebis. Nu blir nog många av er oroliga. "Vadå, ska han kidnappa en bebis, för han har ju inte råd att köpa en??"

Er oro är obefogad. Det rör sig nämligen inte om en människobebis. Nej, jag har varit inne på Claes Olsson och där väcktes mina faderskänslor något enormt när jag råkade se en bebisdocka för 199 kronor. Det var kärlek vid första ögonkastet. Så nu har jag börjat läsa en massa litteratur om barnuppfostran och så har jag blivit medlem på familjeliv.se. Jag tycker det är av enorm vikt att göra ordentlig research innan man ger sig in i en föräldraroll, och barnen är dessutom det viktigaste vi har. Jag vill göra allt i min makt för att min bebisdocka ska få den bästa tänkbara uppväxten så att jag sen kommer slippa betala hennes terapikostnader när hon blir stur.

Jag undrar lite kring det här med att bära bebisdockan när man går på stan och så, är det bäst med en sån där bärsjal eller är någon form av bärsele bättre? Vad är mest ergonomiskt, men även bra för att bebisdockan ska känna värme och trygghet från mig?

Sen vill inte jag vara sämre än mina systrar som har barn/ska få barn snart utan bidrar gärna till kusinskaran av små solar.

Stå upp för dina rättigheter mofos

Äh, glöm förra inlägget. Vet inte vad jag tänkte på egentligen.

Ikväll har jag varit på standup för första gången i mitt liv. Eller, det var en ståuppare på releasefesten för Till alla jag nuppat med som jag tror Kartago hade fixat dit utan att först rådgöra med mig. Han drog ett skämt som var ungefär så här, "Jag är feminist. Jag vet vad feminism står för, F är för Fitta, E är för..." och nånstans där fick jag en blackout för jag förstod inte vad det var som pågick.

Men ikväll var jag alltså på standup. Det var på ett ställe vid Medborgarplatsen och det hela gick ut på att ganska oerfarna ståuppare fick fem minuter på sig vardera att köra sin grej och sen fick vi i publiken rösta fram en vinnare. De flesta var faktiskt rätt bra. Jag var mest orolig för att nån skulle vara nervös och glömma sina skämt, men det hände inte. Det som däremot hände var att den sista ståupparen som var en rätt snygg tjej och som anspelade rätt mycket på att hon skulle runka av dem som röstade på henne hamnade i en häckelkonflikt med en snubbe i publiken som inte var särskilt snygg och som verkade ha en hel del problem med de sociala spelreglerna. Han hade uppenbarligen nån slags diagnos eller var lite efter. Hon började i alla fall berätta för alla hur ful och äcklig han var, varpå det blev en tyst och obekväm stämning i lokalen. Hon kom helt av sig dessutom så det blev helt misslyckad. Jag har lite svårt att förstå det roliga i att göra ner andra. Har själv varit med om det på olika arbetsplatser att det kan finnas en jargong som innehåller en massa härskartekniker och ren mobbing som en slags form av humor. Otroligt obehagligt. Det är ju bättre att vara snälla mot varandra.

söndag 24 oktober 2010

Den kemiska kärleken

Glöm förra inlägget.

Jag kom faktiskt vid ett tillfälle idag på vad det var jag hade tänkt blogga om, men nu är det helt borta igen. Tror det hade något med den kemiska kärleken som jag läst om. Att man första året man är kär i något får extraskjuts av en massa kemiska processer i hjärnan, men dessa håller alltså bara i sig i ett år. Tanken har väl varit att man tidigt ska skaffa barn tillsammans så att man håller ihop under graviditeten och så när ungen kommer ut så kommer kärleken till barnet vara det som höll ihop grottmannen och grottkvinnan.

Numera skaffar man ju de flesta sällan barn efter att de varit kära i några få månader och det är väl därför många kärleksrelationer inte håller särskilt länge. Första året är man hög på de där kemiska grejerna och sen går andra året ut på att långsamt fatta att man inte längre har kvar det där och sen tar det slut. HA! Känn på den.

Nä, men det finns ju folk som håller ihop ändå efter det där, och det är ju för mig ett rätt stort mysterium hur de klarar av det. En dag vill jag i alla fall vara en av dem som faktiskt lyckas.

Tusen frågor minst

GLÖM DET JAG SKREV I FÖRRA INLÄGGET.

Nä, men jag funderar på att ha det som standardskämt. Att man ska glömma det jag skrev i förra inlägget.

Jag upptäckte att jag hade ett tomt "nytt inlägg" öppet i den här fliken, så vid något svagt tillfälle verkar det som att jag haft som plan att skriva något. Jag kan dock ej minnas vad. Vad kunde jag för allt i världen velat förmedla denna regniga söndag?

Ingen aning. Det är helt blankt.

Därför tänkte jag bjuda på en sån där lista med frågor som är så roliga att kryssa i, men helt otroligt tråkiga för alla andra att kolla. Men OBS, här får ni chansen att lära känna mig. Here goes!

UTSEENDE
[ ] Jag är kortare än 160cm.
[X] Ibland tycker jag att jag är ful.
[ ] Jag blir lätt brun.
[ ] Jag skulle vilja att mitt hår var av en annan färg.
[ ] Jag har vänner som aldrig har sett min naturliga hårfärg.
[X] Jag har en tatuering.
[ ] Jag är osäker över mitt utseende.
[X] Jag har haft/har tandställning.
[X] Jag har glasögon/linser.
[ ] Jag skulle gå på plastikoperation om det var ofarligt och gratis.
[X] En helt okänd person har sagt att jag är snygg.
[ ] Jag har mer än två piercingar.
[ ] Jag har piercingar på andra ställen än i öronen.
[ ] Jag har fräknar.

FAMILJ
[ ] Jag har svurit åt mina föräldrar.
[ ] Jag har rymt hemifrån.
[ ] Jag har blivit utslängd hemifrån.
[X] Mina biologiska föräldrar är ihop.
[ ] Jag har ett syskon som är under ett år gammal.
[X] Jag vill ha barn nån dag.
[ ] Jag har barn.
[ ] Jag har mist ett barn.

SKOLA/JOBB
[ ] Jag studerar
[X] Jag jobbar.
[X] Jag har somnat i skolan/jobbet (Vi var ju jämt på skolan när jag gick Beckmans så det föll sig naturligt att man blev utmattad).
[X] Jag har missat mer än en vecka av skolan.
[X] Jag har stulit någonting från min skola/arbetsplats (jag snodde en bibel från min gymansieskola...).
[ ] Jag har fått sparken.

SKAMLIGHETER
[X] Jag har sagt ”lol” i en riktig diskussion.
[ ] Jag börjar ännu gråta av Disneyfilmer (Nej. Har aldrig hänt. Tycker de är tråkiga).
[ ] Jag har kissat på mig av skratt (kan ju ha kommit nån droppe nån gång, men vanligare att jag pruttar).
[ ] Jag har fört konstiga grisljud när jag skrattat.
[X] Jag har gråtit av skratt (jag gråter ofta när jag skrattar).
[X] Jag har limmat fast min hand i något.
[ ] Jag har skrattat tills någon form av dricka har kommit ut ur näsan.
[ ] Mina byxor har gått sönder på en offentlig plats.

HÄLSA
[ ] Jag föddes med en sjukdom.
[ ] Jag har fått stygn på ett öppet sår.
[ ] Jag har brutit ett ben.
[ ] Mina tonciller har tagits bort.
[ ] Jag har suttit hos läkaren med en vän.
[ ] Mina visdomständer har tagits bort.
[ ] Jag har genomgått en allvarlig operation.
[X] Jag har haft vattkoppor.
[ ] Jag har haft/har astma.

RESANDE
[ ] Jag har kört mer än 300km på en dag.
[X] Jag har flugit.
[X] Jag har varit i Ryssland.
[ ] Jag har varit i Kina.
[ ] Jag har varit på Golfen Center.
[X] Jag har varit i Japan.
[ ] Jag har varit i USA.
[ ] Jag har varit i Afrika.
[X] Jag har varit i Asien.

ERFARENHETER
[X] Jag har tappat bort mig i min hemstad (jag hittar otroligt dåligt i Stockholm).
[X] Jag har sett en fallande stjärna.
[X] Jag har önskat då jag sett en fallande stjärna (men det slog aldrig in).
[ ] Jag har varit på en offentlig plats i min pyjamas.
[X] Jag har tryckt på alla knappar i en hiss.
[ ] Jag har sparkat en kille mellan benen.
[ ] Jag har varit i ett casino.
[ ] Jag har hoppat fallskärm från ett flygplan.
[X] Jag har gått ”skinny dipping”.
[X] Jag har lekt sanning eller konsekvens.
[ ] Jag har druckit en hel liter mjölk på en timme.
[ ] Jag har krockat i en bil.
[X] Jag har skidat.
[X] Jag har medverkat i ett skådespel.
[X] Jag har träffat någon från internet i det verkliga livet.
[X] Jag har fångat en snöflinga på min tunga.
[X] Jag har sett norrskenet.
[X] Jag har suttit på ett tak på natten.
[X] Jag har aprillat någon.
[X] Jag har åkt taxi.
[X] Jag har ätit sushi.
[X] Jag har åkt snowboard.

FÖRHÅLLANDEN
[X] Jag är singel
[ ] Jag är i ett förhållande.
[ ] Jag är förlovad.
[ ] Jag är gift.
[X] Jag har varit på en blind date.
[ ] Jag har blivit dumpad oftare än jag själv har varit den som dumpar.
[X] Jag saknar någon just nu.
[X] Jag är rädd för att bli övergiven.
[ ] Jag har varit otrogen i ett förhållande.
[ ] Jag har skiljt mig.
[X] Jag har varit kär i någon som inte var kär i mig.
[X] Jag har sagt att jag älskade någon och ljugit.
[X] Jag har sagt att jag inte älskade någon och ljugit.
[X] Jag har sparat något från ett gammalt förhållande (minnena LOL).

SEXUALITET
[ ] Jag har varit förtjust i en person av samma kön.
[X] Jag har varit förtjust i en lärare.
[X] Jag har blivit kysst i regnet.
[X] Jag har kramat en för mig helt okänd person.
[X] Jag har kysst en för mig helt okänd person.

ÄRLIGHET
[X] Jag har gjort något som jag lovat någon annan att inte göra.
[X] Jag har gjort något som jag lovat mig själv att inte göra.
[ ] Jag har smugit ut utan lov.
[X] Jag har ljugit om var jag är för mina föräldrar.
[X] Jag har en hemlighet som ingen vet.
[X] Jag har fuskat i ett spel.
[X] Jag har struntat i ett prov.

DÅLIGA TIDER
[X] Jag har druckit alkohol.
[ ] Jag dricker mig berusad mer än en gång i månaden (inte numera, skulle jag vilja hävda).
[ ] Jag kan inte svälja piller.
[ ] Jag har blivit diagnoserad med depression.
[ ] Jag tar mediciner mot depression.
[ ] Jag har anorexi och/eller bulimi.
[ ] Jag har sovit en hel dag utan att ha behövt det.
[ ] Jag har vaknat gråtande.
[X] Jag har somnat gråtande.

DÖDEN
[X] Jag är rädd för att dö.
[ ] Jag hatar begravningar.
[ ] Jag har sett någon dö.
[X] Någon nära till mig har försökt begå självmord.
[X] Någon nära till mig har begått självmord.

MATERIALISM
[X] Jag äger mer än 5 rap CDs.
[X] Jag äger en iPod eller en mp3-spelare (fast jag har aldrig använt den).
[ ] Jag har en ohälsosam relation med anime/manga
[ ] Jag äger många dyra designerväskor.
[X] Jag äger något från H&M.
[ ] Jag samlar på serietidningar (nä, men har samlat på Spindelmannen. Marvels Universum, Mega Marvel och X-MEN/X:EN).
[ ] Jag äger något från Benetton.
[ ] Jag äger något jag köpt på E-bay/Tradera
[ ] Jag äger något från Diesel.

RANDOM
[ ] Jag kan sjunga så att andra kan lyssna på det.
[ ] Jag har stulit en bricka från en snabbmatsrestaurang.
[ ] Jag har lätt för att öppna mig för nya människor
[X] Jag ser på nyheterna.
[ ] Jag dödar inte insekter.
[ ] Jag svär ofta.
[ ] Jag sjunger i duschen.
[ ] Jag är en morgonperson.
[ ] Jag betalade för min rington.
[ ] Jag är petig med grammatik.
[ ] Jag är en sportfanatiker.
[ ] Jag tvinnar mitt hår mellan mina fingrar.
[ ] Jag är bra på att baka.
[ ] Min favoritfärg är vit, ljusröd eller ljusblå.
[ ] Jag skulle ha pyjamas på mig till jobbet.
[ ] Jag vet hur man skjuter.
[ ] Jag är kär i kärleken.
[X] Jag skrattar åt mina egna skämt.
[X] Jag äter snabbmat varje vecka.
[ ] Jag är bra på matematik.
[ ] Jag tror på spöken.
[ ] Jag kan inte sova om det finns en spindel i rummet.
[ ] Jag är väldigt kittlig.
[ ] Jag älskar mörk choklad.
[X] Jag spelar dataspel och/eller Playstation-spel.
[ ] Jag är bra på att minnas ansikten.
[ ] Jag är bra på att minnas namn.
[ ] Jag har ingen aning om vad jag vill göra med resten av mitt liv.

Oj, det var för många frågor. Nu måste jag duscha.

Vill bara påpeka att jag är slapp i huvudet

Jag hade 15 minuter på mig att skriva förra inlägget. I vanliga fall brukar jag lägga ner betydligt mer tid på att blogga. Det är svårt att skriva under sån press. Jag gillar att skriva och sen skriva om, men det hann jag alltså inte igår, eller om det var i förrgår.

Jag hade nån vag idé om vad jag skulle skriva om i alla fall. Vet inte om det är någon tröst för nån.

Gillar er ändå.

Uh, jag är så jävla full just nu bara. Full och trött. Så där trött så att man inte orkar sova. Eller jag är lite rädd för att gå och lägga mig. Så har det alltid varit. Sen får jag ångest om jag är uppe för sent, typ om jag går och lägger mig precis så att det är åtta timmar kvar innan jag ska upp. Då vet jag ju att jag inte kommer få åtta timmars sömn eftersom jag inte kommer somna på direkten. För mig kan det ta flera timmar innan jag somnar. Ibland händer det att jag kollar på klockan och så är det sex timmar kvar till att jag ska gå upp igen. Då har jag legat i två timmar och inte kunnat somna. Sen kollar jag klockan igen, och då är det typ 40 minuter kvar innan jag ska gå upp. Det händer rätt ofta att jag bara sovit några minuter under en natt. Nu får jag dessutom ont i magen på direkten om jag inte ligger på rygg och sover, och så har det varit sen jag kom hem från Indien. Jag är van att när jag somnar så somnar jag liggandes i fosterställning åt ena sidan. Att somna på rygg är mer eller mindre omöjligt för mig.

Så istället kollar jag twitter. Det verkar som att folk är på krogen och att de druckit alkohol och att de är lite trasiga. För vad är man utan krogen varje helg? Vem är man? Vad skulle man göra istället?

fredag 22 oktober 2010

Menar jag att kvinnor ska stå vid spisen? Vad är fel med mig?

Det förra inlägget var inte alls det jag hade tänk skriva idag, så bortse från det!

Idag var jag och fikade med två kompisar i Liljeholms Torget eller vad det nu heter. Varje gång jag är där så tänker jag "aha, är det så centrumet heter" och så lyfter jag mitt pekfinger mot skyn som att jag fått världens jävla uppenbarelse. Sen glömmer jag bort vad stället heter. Men jag tror det heter Liljehols Torgen just nu.

MEN DET ÄR INTE DET DET HÄR INLÄGGET SKA HANDLA OM.

Nej, just det. Jo, efter fikan, som var en salamismörgås och en kopp Earl Grey (utalat ööörl greeej, ni vet lite som när man ska spy) för 77 kronor (alltså teet kostade 25 spänn. Det var varmt vatten med en påse i. WTF Waynes, har du en massa underhåll att betala eller vad är dealen?)... Efter fikat så träffade vi på en gammal klasskompis till min kompis. Hon hade rätt nyligen slutat vara mammaledig och nu startat upp en konstnärlig verksamhet. Hon har sin ateljé i samma hus som hon och hennes familj bor i vilket var otroligt praktiskt för då kunde hon ha mer tid med sina barn som var två übersöta små pojkar på två respektive fyra år. Den här kvinnan som kanske var 40 bast sände ut en sån där skön energi som man sällan stöter på. Det kändes som att jag kunde prata om vad som helst med henne för hon öppnade upp sig för oss, och jag hade aldrig träffat henne innan. Otroligt avväpnande. Jag sänkte mina murar på direkten.

Så allt var härligt och fint, vilket ledde till att jag försökte undersöka lite det här med hur hon klarade sig med två barn och nystartad konstnärlig verksamhet, för hon sa att hon inte drog in några större summor ännu. Det var ju så klart hennes man. Det är ju inget fel med det, för innan barnen hade kommit hade hon jobbat väldigt hårt och tjänat in pengarna. Mannen jobbade också inom kulturbranschen men inom en del som var betydligt mer lönsam, men som också innebar att han var borta väldigt mycket på olika jobb. Jag ville inte lägga mig i för mycket, men jag ville ändå kolla lite med henne hur hon tyckte det funkade, och hon svarade att det är ju hon som har det bra, eftersom hon får mer tid med barnen än vad han får.

Det där tycker jag är så svårt läge. För vad ska man göra liksom. Ena föräldern är den som drar in pengarna, och oftast är det ju mannen som är den som gör det eftersom män tjänar mer än kvinnor. Eftersom han dessutom tjänar så bra att hon egentligen inte behöver arbeta så är det väl egentligen (ja, jag skrev egentligen två gånger i den här meningen) väldigt coolt att hon kan få mer tid för barnen och för att leva sin dröm som konstnär? Jag menar, varför ska båda jobba om det inte behövs? Och ta hand om två kids är ju värsta tunga jobbet.

Hmm, det här känns inte som det jag hade tänkt skriva. Är jag för nån slags gammal hemmafru-idé? Nä, det är jag ju inte. Eller jag skulle gärna vara hemmafru och ha en kvinna som försörjde mig och våra barn och så skulle jag kunna ta hand om dem, fast jag som är uppfostrat på kommunalt dagis vill ju att mina barn ska vara med om samma fantastiska chans till att lära sig de sociala spelreglerna som att torka av sitt snor på tröjärmen och annat spännande man kan lära sig i förskolan. JAG ÄR INTE IRONISK OM DETTA MED DAGIS.

Problemet är ju som sagt att det ofta är männen som tjänar mest, och allvarligt, de flesta vill nog jobba ändå. Det är viktigt att göra rätt för sig och om man är den i förhållandet som inte jobbar så kommer man av andra att ses som en lägre stående medborgare. Kanske är det skillnad i översta överklassen eller nåt. Vad vet jag. Jag har aldrig pratat med någon från den sfären.

Hursomhelst, hon, denna kvinna som jag tyckte så mycket om på direkten, verkade ha det bra med sin familj och jag önskar dem all lycka i världen.

Nu ska jag gå och ta en öl för det verkar som att jag behöver en.

Brandy vill inte ligga någe mer

Läste just på Aftonbladet att sångerskan Brandy inte haft sex på sex år. Helt enkelt för att hon inte varit i någon relation. Det kändes bra att läsa för mig som inte vill ligga med folk just nu. På nåt vis tänker jag mig att det ändå är mer socialt acceptabelt för tjejer att inte vilja ha sex.

Jag läste nånstans (var det en av era bloggkommentarer?) eller om det var nån som berättade det för mig... i alla fall så var det en tjej som var väldigt kåt av sig som ung (och fortfarande) (eller nu kommer jag ihåg, jag läste om det i Bitterfittan). Hon hade legat och hånglat med en kille och liksom gått igång på det ordenligt och börjat gnida sig mot honom en massa. Han fick panik och drog därifrån för han var van vid att vara den som gned sig mot tjejer som låg som stilla skräckslagna lik (hur man nu kan vara skräckslagen när man är ett lik...). Att det var skrämmande med tjejer som tog för sig så där.

Det kan jag verkligen känna igen mig i, för jag har haft ihop det med tjejer som varit väldigt sexuellt utlevande (eller det kanske är en överdrift, när jag tänker efter). I alla fall i början av relationen. Jag blir apskraj om en tjej är på och är den som tar initiativet till sex. Jag blir liksom obekväm, så där som vissa tonåringar blir när deras mammor kramar om dem framför deras kompisar. "Men sluuutaaa, piiinigt", liksom.

Det här är ju något jag tycker är rätt hemskt att jag känner och jag har väldigt svårt att förlika mig med hur mycket jag är påverkad av könsuppdelningen vi har i samhället. Jag tycker att mina föräldrar uppfostrat mig jämlikt med mina systrar och att jag är en modern kille med moderna värderingar, men i privatlivet läcker det ändå fram att jag är otroligt påverkad av samhällets normer. Jag vill vara den i förhållandet som bestämmer när det är dags för sex. Men det här är ju mer eller mindre omöjligt att genomföra. Jag tror det var i Det kallas kärlek som jag läste att mannen i ett förhållande sitter på väldigt mycket av överordningen över kvinnan, men det som kvinnan har som kontrollmedel är tillgången på sex. Det är hon som ger sex och mannen som får sex, förutsatt att han skött sig.

Jag vet inte riktigt var jag vill komma med det här inlägget (kanske i skorstenen som Tomten), men hur många gånger hör man inte talas om snubbar i förhållanden som bara sitter framför datorn och spelar dataspel och totalt ignorerar sin tjej för att då och då bli supergullig, dvs när han vill ligga. Det håller ju inte i längden. Vem vill ha sex med någon under de förutsättningarna liksom. När det hela tiden handlar om den enes (mannens lust). Det är liksom en relik från typ medeltiden eller nåt att sex är till för att behaga mannen, eller jag menar inte sex utan jag menar kvinnan, kvinnan är till för att behaga mannen sexuellt. Jag tror det lever kvar hos många "jämställda" par än idag. Och jag är liksom inget undantag heller.

För även om jag som singel inte har så mycket lust till sex, kan jag vara supertänd i en fast relation. Det är en uppåtgående kurva där jag bara blir mer och mer kåt på min partner för varje sekund och dag som går. Tillslut blir jag som en bonoboapa, ni vet såna där dvärgschimpanser som löser alla konflikter med att sexa loss. Eller i försöker i alla fall lösa konflikter på det sättet, men det brukar inte funka särskilt bra. Det blir en obalans sexuellt, och som säkert har med andra obalanser i relationen att göra när det handlar om visad uppskattning och enkla grejer som vem som diskar oftast eller hittar på roliga saker att göra ihop. Och det är väl såna där obalanser som verkligen kan sabba sexlivet. Framförallt så dödar det sakta men säkert hela förhållandet.

Men hur har man en 100% jämställd relation? Är det ens möjligt?

torsdag 21 oktober 2010

Blondinbella och Nils har gjort slut

Blondinbella fyller år idag och igår tog det slut mellan henne och Nils. De var tillsammans i tre år. Jag blev ledsen på riktigt när jag hörde det. Jag har insett att jag är jävligt heteronormativ. Varför måste folk göra slut hela tiden? Kan man inte bara vara så där härligt kär för evigt? Eller åtminstone låtsas?

Jag gillar konceptet med att vara två som hör ihop. Inte att man måste bo tillsammans eller så, men att man har nån som man kan hänga med och som man älskar och som man vet kommer ta hand om en när man är förkyld och som man kan åka på semester med eller ligga och kolla på teve en hel söndag och bara gosa med. För mig ger det en ro att kunna göra andra saker också. Hänga med kompisar eller vara själv några dagar i veckan och pyssla med mina grejer. I perioder vill jag verkligen vara som en igel som sitter fast i den andre och umgås dygnet runt, men det slutar rätt ofta i att man blir jäkligt less på varandra och måste vara ifrån varandra ett tag.

Men med tanke på förra inlägget så är det hela processen att ta sig dit som gör mig alldeles trött. Att hitta någon. Att genomgå alla ritualer och faser innan man kan bli ihop. Att sen vänta ett helt år innan relationen blivit tillsoftad så att man kan ta det lugnt på ett helt annat sätt än i början.

Och så redan när tanken kommer så långt blir jag stressad, eftersom de tre förhållanden jag haft samtliga varat i ungefär 2 år. Så när första året gått då de flesta relationer levt på den där kemiska kärleken vi har med oss från stenåldern så har jag bara ett år kvar innan jag måste möta samma öde som Blondinbella och Nils.
Jag är less på att det är så. Det känns poänglöst att vara singel i nåt år och sen ihop i två år och sen vara singel i nåt år och så vidare tills jag är 79 år och enligt statistiken dör. Vad är det för kul tillvaro?

Sen kanske jag lyckas vara ihop med någon i mer än två år, men känslan av att inga längre kan hålla ihop resten av livet, utan att alla relationer kommer att ta slut förr eller senare är så överhängande. Jag kan inte sluta tänka på att den tjej jag nån gång kommer att träffa och bli hopplöst förälskad i och ha ett förhållande med kommer lämna mig, eller att jag kommer lämna henne. För att det blir för svårt eller för att kärleken tar slut. Hon kommer ju vara helt fucking fantastisk men ändå kommer det ju vara dömt till att en dag bara rasa ihop.

Och jag tänker det om andra par som jag träffar och känner. De köper lägenheter ihop och skaffar barn och gifter sig och allt som jag tycker är rätt fint egentligen. Men jag kan inte låta bli att tänka att de bäddar för att det kommer bli jobbigt att deala om hur den där lägenheten skall säljas, hur vårdnaden av barnen ska delas upp och den ofrånkomliga skilsmässan. Döden döden döden. Det drabbar oss alla. Ingen går fri längre. Kan vi moderna svenskar hålla ihop? Och de som gör det, är det något fel i deras hjärnor? Nöjer de sig med det de har, eller vad är grejen? Jag är så otroligt avundsjuk på de som klarar det. Att hålla ihop. Att vara snälla mot varandra. Att få det att fungera.

Jag vill inte ligga någe mer

Nu ska jag bli lite så där genant personlig. Eller jag vet inte om det är så genant egentligen, men men...

Som kille ska man ju vara kåt. Vilja knulla ni vet. Älska fitta. Vilken fitta som helst. Kuken ska ligga klistrad mot magen dygnet runt redo att spänna på första bästa qvinna som kommer i dess väg. Och många killar är väl så. Jag tror starkt på att män och kvinnor har olika sexdrift och vi kan aldrig förstå varandras drifter. Visst, det finns tjejer som är kåta nästan lika mycket som killar, men de är undantag. Och jag menar inte att man är jävligt kåt när man väl är kåt, utan att killar kan vara det precis hela tiden i alla tänkbara situationer. När de är ledsna och arga eller har diarré. Det är få kvinnor som klarar av vara kåta under de förutsättningarna.

Men det finns ju även så klart killar och män som inte är så där aggressivt kåta hela tiden.

Jag har gått och blivit en sån kille. Det startade när jag började träffa min förra tjej för några år sen. Jag åkte på Arvika och där låg jag med två tjejer. Men det var liksom svårt att tända. Svårt att få erektion. Svårt att vilja. "Jag borde ju vilja det här", tänkte jag då. Så jag tvingade mig igenom det. Men det kändes samtidigt lite som otrohet mot hon som nån vecka senare skulle bli min flickvän. Vi hade inget avtalat så jag bröt inte mot någon deal när jag var med de där tjejerna, men för mig kändes det ändå fel. Och det där blev startskottet för att jag de senaste åren inte alltid varit så sugen. Sista året vi var tillsammans ändrade det sig iofs för att jag kände mig i ett sånt enormt underläge gentemot henne, men jag ska inte gå in mer på det för jag tycker redan att jag i det här inlägget skrivit för mycket om den relationen.

Nu sen jag blev singel i våras har jag liksom tappat lusten igen. Jag har träffat en del tjejer och de har alla varit trevliga och snygga, men det pirrar liksom inte till. Petter-Niklas har ingen lust. Jag får panik när jag ska sova över för jag vet ju att de förväntar sig sex. Jag försöker låtsas och intala mig själv. Spela upp en charad. Jag är killen som ritade "Till alla jag legat med". Han som gillar att knulla. Fast ni som läst boken vet ju att det kanske inte var så jag menade. Jag blev ju rätt förstörd av det där. Jag tror att jag även känner av en ökad press att prestera sexuellt efter att boken kom ut och så är spiralen av negativa tankar igång.

Nu har jag blivit ruskigt rädd för att träffa tjejer. För även om jag inte tror att de har samma enorma sexdrift som killar så vill de ju ligga med mig. Särskilt i början innan de fattat hur jävla tråkig jag egentligen är som person.

Det är sjukt tråkigt att ha det så här, och det känns som att jag gör de tjejer jag träffar på besvikna och att de kanske tror att jag inte tycker om dem eller så. Fast det kanske är så att jag inte gör det heller? Just nu vill jag liksom gömma mig under ett täcke i en evighet och inte ha med några tjäjor att göra på det där vuxenkramarsättet alls på en väldigt lång tid.

Hemsidan uppdaterad lite

Idag har jag uppdaterat min hemsida lite. Har fixat så att serier och illustration fått varsin egen sida. Det där med att ha en hemsida känns ju inte helt 2010 så jag vet inte riktigt vad jag ska ha den till. Borde ha den till att söka jobb ju!

Om du vet nån som behöver illustrationer gjorda så hör av dig till mig på mikaelsol@gmail.com Jag är väldigt duktig och kan teckna på de flesta sätt.

Här är min hemsida mikaelsol.se

söndag 17 oktober 2010

Det gör ont

Jag är inte död eller nåt sånt. Det har bara inte hänt något spännande. Jag satt på vårdcentralen i fyra timmar i fredags och då började jag så klart känna mig frisk.

Jag har ont i magen väldigt ofta just nu så det tär på min ork. Ska träffa en kompis för en promenad vid Skanstull om 50 minuter och undrar hur jag ska ha energi till det och så är jag orolig över att magontet inte kommer hinna gå över. Det är ofta jag måste göra saker fast jag har ont i magen, så det kan ju gå. Vi har försökt setts i över en vecka nu, men eftersom jag var en feberhög så har det inte gått särskilt bra med de planerna.

onsdag 13 oktober 2010

När du får oväntat besök. Fast väntat. Fast när?

Det bästa med att vara sjuk idag är att jag förhoppningsvis kommer få finbesök! Har fått en lapp om att nån ska komma och klimatsäkra min toa. Vet inte riktigt vad det innebär, men funderar över att skämta till det lite och fråga, "Ska du göra en mulltoa eller hehehe", Vi får se hur det går.

Annars känner jag mig mycket bättre idag. Tror det kan ha varit elallergi. Har haft alla elektroniska apparater avstängda (förutom min laptop så klart) och det känns som att det hjälpt en hel del.


Högst oklart när den där toasnubben kommer dock. Nån gång mellan 07.00 och 18.00 står det på lappen. Varje gång jag hör porten öppnas lyser jag upp, för att sedan bli besviken.

tisdag 12 oktober 2010

Paradise Hotel-skandalen

Igår började nya säsongen av svenska Paradise Hotel, nu med Alex "Hej jag ser ut som Micke Sol" Schulman som programledare. Fett! Woho! Kan vara bästa omgången ever.

Men vad är livet utan problem?

1) Jag har ingen kabel-teve/digital-teve eller vad man nu kallar det när man har TV6.
2) Jag har ingen teve överhuvudtaget.
3) Förra året la de upp avsnitten gratis på sin hemsida. Värsta SVTPlay-stylish. Men nä, i år är det nån slags Viasatskitondemand-sajt man måste registrera sig på och som kostar hela 49 spänn i månaden. Inte så mycket pengar kanske, men för mycket pengar för att lägga på Paradise Hotel-tittande. Skandal!
4) Det är ju rätt uppenbart att TV6 uppmuntrar Paradise Hotel-fansen till kriminalitet eftersom väldigt många kommer vända sig till den underjordiska mörka piratmarknaden. På DVD-handlaren i Madurai har de redan börjat prångla ut bootleg-DVD:er av första avsnittet. Det går fort!
5) Ett annat alternativ är att jag måste hitta en vän som har TV6 och hänga hos denne under lördagarna då de visar hela veckans avsnitt. Att umgås så länge med andra människor känns ju högst obehagligt. Tänk om jag måste bajsa? Kan jag göra det på dennes toa utan att det hörs? Tänk om jag råkar tappa toarullen i toaletten? Det har hänt för.


Ja, vad är livet utan problem? INGET!

måndag 11 oktober 2010

Alla andra har barn

Jag är 29 och ett halvt. Flera av mina jämnåriga kompisar är gifta och en efter en skaffar de sitt andra barn. Hur hamnade jag på efterkälken i livsracet? Jag känner mig verkligen inte redo för att skaffa barn (rent praktiskt är det ju svårt utan en som kan vara mamma, även om alternativ finns). Äktenskap är jag dessutom emot om det inte rör sig om att hjälpa papperslösa flyktingar.

Jag är inte helt säker på att jag ens vill ha barn. Hade man frågat mig när jag var liten hade jag varit helt övertygad om att jag skulle ha barn och vara gift när jag var 25. Då trodde jag även att jag skulle ha körkort när jag var 18 samt gjort lumpen... Men jag fick frisedel pga min kraftiga panikångest jag hade i den åldern och bilkörning är inget jag direkt brinner för, även om jag mer och mer börjar känna att det vore praktiskt. Jag skulle exempelvis vilja kunna åka till landet när jag känner för det, utan att vara beroende av att nån måste hämta mig vid busshållplatsen i Alfta.

Överlag kan jag inte komma på nåt som är särskilt vuxet med mig. Det verkar så otroligt tråkigt att vara vuxen. Jag vill leka hela livet. Under ansvar så klart.

söndag 10 oktober 2010

Still ill

Uh, jag var verkligen risig igår och är det fortfarande. Lite bättre idag i alla fall, men har en sprängade huvudverk, kallsvettas och så smakar det som när man råkat bita sönder en tablett i munnen. Har borstat tänderna flera gånger, men det hjälper inte. Allt jag äter smakar dessutom metall. Sjukt äckligt.

Åh, vad synd det är om en man när han är förkyld.

lördag 9 oktober 2010

Inget är kul när man är sjuk

Vaknade vid tre snåret av att jag frös, så jag drog på mig två täcken. Sen vaknade jag igen runt sextiden och kallsvettades och kände mig bakis, fast jag inte druckit något. Tror jag har feber. Jag är sedan igår så otroligt uttråkad. Leo skulle komma över idag och så hade jag planer för kvällen, men kände mig tvungen att ställa in allt till förmån för att bli frisk. Kim är dessutom bortrest så jag känner mig extra isolerad. Åh, det är så synd om mig. Håller på att deppa ihop.

Igår hann jag kolla igenom alla youtubegrejer jag vill kolla på och även det på SVTPlay som var intressant. Jag kollade till och med på Idol, vilket gjorde att jag glömde att ringa om ett projekt jag ska vara med på. Så då fick jag ångest över att jag var dålig och virrig som inte ringde.

Jag drömde så konstiga feberdrömmar också.

Det känns som att jag lever på undantag. Att det inte är meningen att det ska vara så här. Men det är ju så här det är och det finns inte så mycket jag kan göra åt saken. Nu menar jag inte bara att jag är sjuk, utan i övrigt. Som att inget kul händer. Inget att se fram emot. Jag känner mig otroligt omotiverad.

fredag 8 oktober 2010

SD gillar inte Seal



Så jävla typiskt dem.

Vad är meningen med bloggar?

Hur ofta träffar man inte på folk som säger något i stil med,"Bloggar, vad är poängen med det? Vadå, följer du nån blogg?" och så menar de oftast modebloggar som 17åriga tjejer skriver.

Det finns ju faktiskt massor av andra bloggar. Vetenskapliga, politiska, personliga, Legobloggar, fotobloggar, porrbloggar etc. För mig är bloggar bara ett smidigt sätt att hålla en hemsida aktuell hela tiden.

Och det är som att de ser ner på folk som läser bloggar. Att det är något fult. Men hur använder de internet? Går de inte på den gamla typen av hemsidor där folk lagt upp bilder på sin hund i 100 pixlars bredd?

Själv gillar jag att kolla på bloggar som lägger upp knasiga bilder, och snygga illustrationer. Nu har jag visserligen tappat bort alla mina länkar, så jag kan inte tipsa er om dem, men ni kanske kan tipsa mig om bra illustrationsbloggar? Och såna med knasiga bilder. Gärna knasiga på kultsättet.

Jag bloggar inte för att marknadsföra mig själv eller nåt sånt, utan mest för att jag tycker det är skönt att skriva av mig. Att nån sen vill läsa är bara kul. När jag började för några år sen så hamnade jag dock i fällan med att hela tiden kolla hur många besökare jag hade och försökte skriva så att fler skulle läsa, dvs provocera mer. Sånt blir rätt tråkigt i längden. Framförallt kan det påverka ens privatliv negativt för folk blir sura på en för det man skriver och tycker att man en idiot.



Men nu har jag blivit upplyst i ett tempel uppe på ett berg och nått inre frid. Kalla mig Guru Sol. Har ni problem i livet? Jag kommer vägleda er på den väg vi alla måste gå.

OBS: Förmodligen inte.

Vill inte kan inte



Uh vilken otroligt seg dag. När jag vaknade och tillslut fick ögonen att fungera så kollade jag på klockan och då var det 04.47. Ovärt. Har vaknat så här tidigt hela veckan. Har dessutom haft ont i magen varje dag och så har jag kvar hostan från semestern.

Skulle ha jobbat idag, men det blev uppskjutet till på måndag. Vilket kändes fine igår, men nu är jag så otroligt uttråkad och omotiverad. Jag tvättar i alla fall, så lite nytta blir gjord.

Har mer ont i benet också efter min badolycka i Varkala, så att gå ut på en promenad är inte direkt någon bra idé, tror jag.

Uh oh ah, har ingen lust med någonting.

Såg förresten första avsnittet av årets Robinson nu på förmiddagen (på TV4Play som hänger sig hela tiden så man måste ladda om och se reklamen igen...). Tyckte det verkar vara en bra blandning av tävlande. En hel del unikum. Kommer bli en bra omgång. Att det visas på torsdagar istället för på lördagar är också bra. Nu måste jag bara hitta deltagarnas bloggar för att få mer bakom kulisserna-info.

torsdag 7 oktober 2010

Vad luktar partiledarna?

Under varje ny mandatperiod i Riksdagen brukar Aftonbladet göra ett stort avslöjande reportage kring vilken parfym de olika partiledarna använder. Bland gubbarna brukar Hugo Boss och Fahrenheit dominera. Det kommer bli spännande att få veta vad Jimmie doftar. Undrar om det kan vara en svag fläkt av Zyklon B (for the nazi in you)?

Nä, men det är dumt att spekulera.

Själv luktar jag bara rosor och jordgubbe.



Eller "roser" som jag uttalar det.

Jag brukar även "uppna durren".

onsdag 6 oktober 2010

Den enorma fattigdomen



I Stockholm ser man ju tiggare och hemlösa dagligen. De har oftast mat för dagen, alkohol för dagen och knark för dagen. Det finns skyddsnät i vårt samhälle, även om de inte fångar upp precis alla så bra som möjligt.

I Indien vet jag inte riktigt hur det är med den saken. Jag såg barn ligga på magen på gatan och låta som döende djur. Små flickor som kommer och tar en i handen och pekar på sin mage. Hungriga. Utsatta. Jag såg en liten pojke, kanske fem år gammal bara, stå vid en vägkorsning med små plastsnurror i handen som han sålde. Jag såg honom bli slagen av en äldre upprörd kvinna som också hade sådana plastsnurror. Jag såg en ung mamma med en avhuggen hand amma sin bebis i gatsmutsen. Jag såg en man utan ben kräla över en bro. En pojke i tiorsåldern sitta på en trappa utanför ett varuhus. Hans överkropp hade ett stort ärr efter frätande syra. Jag tittade bort så mycket jag kunde. Försökte tänka på annat.

Jag satt på ett kafé och åt lunch en dag. Utanför stod en man med kryckor och de smalaste och skevaste ben jag sett och stirrade på mig. Jag har inte mycket, men jag har så mycket mer än han. Jag kan inte köpa de dyraste kläderna eller gå på de finaste restaurangerna, men jag går aldrig hungrig. Har jag inte råd med hyran kan jag låna av mamma och pappa. Om allt skiter sig så finns det socialbidrag. För dem är det en kamp mot döden. Varje dag. Och jag? Jag gör inget för dem.

Jag stör mig även på detta

Jag stör mig också på folk som inte lägger pinnen efter sig på kassabandet när de handlar. Hur svårt är det? Det är vår tids "hålla upp dörren för personen bakom sig". Artighet helt enkelt. Omtanke för sin nästa.

Det är inte det att det är svårt för mig att lägga pinnen där själv, utan det handlar om gesten. Om principen att bry sig om andra. Om att göra det enklare för alla. Man kan även vara så smidig att man har betalkortet eller pengarna framme då det är dags att betala och inte först då börja rota runt i sin väska.

Sen tycker jag att Folkpartiet bör införa i arbetslinjen att ungdomar kan få jobb som packare på affärerna. Otroligt skönt att ha en färdigpackad kasse när man väl har betalat. Var på ett sånt ställe i Trivandum. Tror de säkert tjänade hela en (1) krona om dagen. Det är mycket pengar det. Kanske går det att lösa med skattesubventioner. Kalla det "packad-avdraget".

Full sysselsättning är ju målet, för det sa Fredrik igår på Riksmötets öppnande. Här är vägen. Gå den.

tisdag 5 oktober 2010

Män på flyg



Nu ska jag gnälla lite över hur främst gubbar beter sig på flyg. Lite rasistiskt kanske det kommer att vara, men jag har noterat en viss skillnad mellan olika nationaliteter, om än små. Det var några år sen jag flög inrikes i Sverige, så jag minns inte riktigt hur vi svenskar är.

Min resa till och från Indien innebar hela sju (7) stycken flygningar.

Dit
1 Flyg till Moskva från Stockholm (Aeroflot)
2 Flyg till New Dehli (Aeroflot)
3 Flyg till Bangalore (SpiceJet)

Hit
4 Flyg från Trivandrum till Chennai (Air India)
5 Flyg till New Dehli (SpiceJet)
6 Flyg till Moskva (Aeroflot)
7 Flyg till Stockholm (SAS)

På flyget till Moskva var det så klart rätt mycket ryssar. De är ganska bra på att sätta på sig säkerhetsbältet och föra upp stolsryggen och inte hålla på att fippla med handbagageluckorna hela tiden. Vissa gubbar har rätt bråttom med att sätta på mobilen innan man egentligen får det när man landat. Jag hittade dessutom en fimp inne på toan på flyget till Dehli, men det vet jag inte vem det var som rökte. Kan ha varit jag lika gärna.
På flyget hem från Moskva var det några av gubbarna som började smygsnapsa medhavd sprit vilket gjorde dem rätt skräniga efter två timmars supande, men de var trevliga så det kändes lugnt.

Indier var väldigt avslappnade med att flyga och hade ingen större respekt för flygvärdinnorna eller reglerna ombord. Vissa gubbar hade jävligt bråttom med att komma ombord på flyget. De knuffade sig fram och var allmänt jobbiga. Någon större lust att stänga av sina mobiltelefoner verkade flera inte ha för jag hörde hur det kom sms under samtliga inrikesflygningar i Indien. Flera tog även av sig bältet så fort hjulen nuddade marken första gången, trots att det är nere på marken man kan krocka med en massa olika grejer. Tror det här har att göra med att de tror på återfödelse...

Det här är i alla fall saker jag stör mig otroligt mycket på. Det är främst gubbar som sysslar med dem, även svenska affärsmän är bra på att stressa och inte följa de enklaste av regler. Mobiltelefonen måste verkligen sättas direkt när man landat. Att vänta fem minuter är otänkbart. Jag har visserligen en teori om att många äldre helt enkelt inte vet hur man stänger av en mobiltelefon och därför inte gör det. Men mest tror jag att de inte kan låta bli att sms:a, eftersom det är en så cool grej att göra när man är gammal (dvs 40-65).

Sista grejen jag stör mig på är att när planet har stannat så ställer sig alla upp i gången, fast det brukar ta typ tio minuter innan dörrarna öppnas. På många flygplan innebär det att man måste stå böjd under bagageluckorna vilket inte är det bekvämaste. Varför inte bara sitta ner i lugn och ro? Det gör jag. Det funkar hur bra som helst.

Jag menar, har man flygt mer än en gång så borde man rimligtvis känna till hur det fungerar och är det första gången man flyger så borde man ju lyssna på instruktionerna. De är superenkla.

Fast jag misstänker att folk inte gör fel med flit, utan att de helt enkelt är så pass korkade att de inte fattar bättre.

Jag vill även skriva lite om de olika flygningarna eftersom jag är ganska flygrädd.
Aeroflot landar sina plan jävligt hårt och bestämt. DUNS säger det och så är det en kort inbromsning och så svänger de av landningsbanan. Känns rätt bra.

SpiceJet höll på med sin inflygning rätt länge på väg till New Dehli. Vi var tidiga så vi fick flyga några varv runt flygplatsen, men sen var landningen väldigt lätt och smidig.

India Airs landing minns jag inte så den var nog smärtfri.

SAS däremot. Under starten så skakade planet till några gånger rätt hårt innan det lyfte och landningen på Arlanda var väldigt skakig. Kändes som att man satt i ett plan av papper. På nåt vis känns det också rätt typiskt svenskt. Lite så där osäkert som vi är. Man fegflyger lite vilket inte är helt bekvämt., men jag vill nästan minnas att det brukar vara lite skakigt att landa på Arlanda.

Bilder på mig i Indien


Här är jag utanför ett tempel.


Badpojke.


Skriver dikter om att finna sig själv.


Söt.


Jag och en palm. Anders Palm.

måndag 4 oktober 2010

Hemma bäst

Jag har varit utan The Matrix (det andra kallar Internet) i några dagar nu, eftersom internetcaféerna i Indien är rätt sugiga. Betalar jag 1 krona för en timmes surf vill jag ju ha hög hastighet och tangenbord med coola prickar på så man kan skriva ÅÄÖ, men nä, det ville de inte bjussa på!

Från att jag gick upp i morse i New Dehli till att låste upp dörren här i Hägersten tog det ungefär ett dygn. Jag är rätt matt kan man säga...

Nu är jag i alla fall hemma i min säng som jag en gång i tiden köpte på IKEA i Barkaby. Jag gillar Stockholm. Det är rent och prydligt (inte i min del av lägenheten visserligen eftersom det ser ut som att jag verkar ha lämnat den i någon slags form av panik).

Orkar inte riktigt skriva något mer nu. Kan ju skriva lite om hur irriterande jag tycker folk på flygplan är, men spar det till ett annat inlägg.