torsdag 16 september 2010

Kärleken gör entré

Sommaren 2004. Jag har gått klart Nyckelviken och fått sommarjobb på ett gruppboende för gravt utvecklingsstörda i Rotebro, bara tio minuters promenad från kollektivet. Varje dag går jag från ett gruppboende till ett annat, kan man säga.

Det har gått sex månader sen jag skrevs ut från psyk. Jag har slutat gå i enskild terapi till förmån för grupp. Alla dessa grupper jag nu tillhör.

I gruppen mår de flesta sämre än jag och flera känns som hopplösa fall. Jag mår bättre av att de mår sämre än jag. Jag börjar våga prata om mitt sexmissbruk. Vår terapeut säger med ett lurigt leende att det nog ändå är bra att jag är ute och har "lite kul". Jag tittar ner i golvet och säger, "Jaa...", för hon har inte fattar vad jag just sagt, hur dåligt jag mår av alla dessa tillfälliga förbindelser. Alla dessa kvinnor jag reducerar till kroppar för att jag inte klarar av att släppa in någon.

En av tjejerna i gruppen är i min ålder och hon förstår. Hon gör samma sak med män.

Men det känns bättre. Mycket bättre. Jag känner mig som en hel människa. Jag fortsätter att träffa nya tjejer men det är inte längre lika självutplånande. Kanske för att en av tjejerna jag träffar precis kommit ur sin anorexi och fortfarande kämpar sig igenom en enorm depression. Att hon mår sämre får mig att må bättre. I alla fall till en början. Sen drar hon ner mig i de becksvarta avloppen. Jag lyckas lämna det sjunkande skeppet. Hon kan inte sluta gråta och jag orkar inte svara på hennes telefonsamtal. Jag blir alldeles kall inombords.

Sommaren lider mot sitt slut. En kväll när jag går hem från jobbet går en tjej i motsats riktning på Vasavägen. Hon går med en kille men det är mig hon tittar på. Jag tittar tillbaka. Något varmt känns inom mig.

Efter det hoppas jag på att se henne igen varje gång jag går på den vägen, men det sker inte. Jag klarar inte mer utan letar igenom samtliga konton på Helgon som tjejer i Sollentuna kommun har. Man kan bara se hundra åt gången, så det tar flera kvällar innan jag tillslut hittar henne. Det står inte om hon är singel eller i ett förhllande, men det står att hon är 20 år gammal och vill gå på Nyckelviken. En perfekt ingång.

Jag skriver till henne att jag kan hjälpa henne med råd om hur man ska göra arbetsproven. Vi blir vänner på MSN och chattar intensivt med varandra. Jag frågar om hon vill ta en fika nån dag och det vill hon. Vi träffas i centrum och det har blivit september. Hon är den vackraste kvinnan jag någonsin sett i sin svarta mössa och stora halsduk. Hennes röda hår matchar höstlöven. Hennes hy är kritvit med fräknar.

Jag har svart ganska långt hår och en svart manchesterkavaj med sliten t-shirt under. Inga fik i Rotebro är något att ha så vi åker till Blå Lotus på Södermalm. På pendeltåget in till stan sitter vi mitt emot varandra. Solen ligger mot hennes ansikte och den där varma känslan i min kropp är där igen. Det är trevligt att prata med henne och jag bjuder in henne på en hemmafest i vårt kollektiv. Vi kramas när vi skiljs åt.

Nästa helg är festen och hon kommer dit med en tjejkompis. Jag har av nån anledning rakat av mig allt hår på huvudet och är nervös att hon inte ska tycka att jag är snygg längre. Det verkar inte spela så stor roll. Jag springer runt och är en stressad värd, men jag ser att hon hela tiden tittar nyfiket på mig. Senare sitter hon i min famn på hallgolvet och vi kysser varandra. Det pirrar i hela min kropp. Jag börjar skaka av känslan. Hon följer med upp till mitt rum och vi har vår första natt tillsammans. Jag stjäl henne från den andra killen.

En månad senare har hon flyttat ihop med sin tjejkompis. Vi träffas ofta och jag är hennes pojkvän och hon är min flickvän. Jag retar henne för något och hon spelar sur på skoj och jag säger, "Förlåt älskling". Hon backar tillbaka med världens största leende och säger, "Vad sa du just nu?!". "Inget...", svarar jag. Hon ler ännu mer. Ja, det är sant, jag älskar henne och det känns inte ens farligt.

3 kommentarer:

  1. Jag är en okänd läsare som läst din blogg under en veckas tid, kollat dag för dag om du uppdaterat och skrivit något mera.

    Dina inlägg talar till mig och jag tycker att du är en intressant figur.
    Hoppas det inte gör något att jag läser

    Ha det så bra

    Vivvi

    SvaraRadera
  2. Hej

    Nä, det är coolt att du läser! Jag gillar mina läsare oavsett de är nya eller gamla!

    Var inte rädd att kommentera eller så :)

    /M

    SvaraRadera
  3. Heh, så bra, well nu när jag tänker efter så har jag läst din blogg säkert i en månad ^^
    läst igenom många av dina inlägg...

    Fortsätt skriva säger jag bara för du är bra på det

    / Vivvi

    SvaraRadera