söndag 5 september 2010

Det går en vind genom

Jag är faktiskt normal. Genom att prata med andra så får man perspektiv på allt, och så inser man att, "Nej, det är inte mig det är fel på. Och det är inte fel på dig heller."

Men sen sitter jag här igen själv med mina egna tankar och försöker att vrida och vända på alla ord som utstötts och färdats mot mina öron för att sen fastna i öronvaxet och som aldrig riktigt lyckats tränga in så att jag förstår vad som egentligen menades. De få små fragment som penetrerat muren av ovilja att lyssna formas till vanställda idéer om dig. Och om mig.

Ibland tror jag att jag förstår, men mina handlingar säger något helt annat. Jag inser att jag är en man, med allt vad det innebär.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar