tisdag 28 september 2010

Man vänjer sig

Sova är ju en skön grej att göra. Inatt hostade jag en massa plus att det var varmvare och kvalare än tidigare. Men man ska inte klaga. Känner mig rätt pigg nu. Klockan är tio på förmiddagen och vi ska till en marknad för att köpa kryddor. Sen blir det till att packa för ikväll tar vi tåget från Madurai till Kerela för sol och bad. Risken finns att monsunen satt igång där, men förmodligen är det bara regn nån timme per dag.

Trafiken här är lite vansinnig. Det är vänstertrafik, något jag brukar tycka är lite läskigt, men här kör folk ungeär lika mycket på båda sidorna av vägen så det är inget jag tänker så mycket på. För att inte bli påkörd så tutar folk hela tiden.

När vi skulle åka hem från Madurai i förrgår så började det ösregna. Säkringen hade gått för vindruterokaren, men taxiföraren fortsatte att köra på så gott han kunde, samtidigt som stora lastbilar och motorcyklar körde förbi oss på motorvägen. Självklar fanns det inte bilbälten heller. Jag passade på att fota bergen och palmerna vi passerade.

Jag blir lite lätt avtrubbad av det här. Hemma brukar jag knappt våga gå mot röd gube, men här har jag inga problem med att korsa en helt galet traffikerad "väg".

När jag kommer hem måste jag ligga. Två veckor utan att ligga är för läng tid. Så länge har jag inte varit utan sex sen jag hade ett seriöst förhållande. Detta gör mig lätt frustrerad. Lägger curry på penis för att straffa mig för mina köttsliga lustar. Mmmm curry. Ajaj.

måndag 27 september 2010

I got morfin running around in my brain

Det bästa med Madurai var att det gick alldeles utmärkt att köpa hostmedicin med morfin i ur ett hål i väggen utan recept (så är det visserligen överallt här, men nu var jag faktiskt inte överallt igår). Och att det kostade fem kronor.  Gissa om jag sovde gott i natt.

Men dricker man en bärs tittar folk snett på en.

lördag 25 september 2010

Förkyldindien

Idag blev vi bjudna på lunch hemma hos en kvinna i en liten by ute på landsbyggden. Hon ville inte sluta ge oss mat, men jag har tränat hela mitt liv på det här med att säga nej tack, så det gick bra. Fast proppmätt blev jag ändå. Fick även tag på en öl, fast det är ett väldigt konservativt område vi är i just nu. Smygdrack den upp på ett hustak. Som en Sol-öl fast ännu mer urvattnad.

Jag är dessutom ganska förkyld. Hostar hela tiden och näsan rinner. Jag har bara lyckats på en natts god sömn, men det verkar funka rätt bra ändå. I morgon ska vi till Madurai!

torsdag 23 september 2010

Mer Indien (i brist på bättre rubrik)

Nattåget var onekligen en upplevelse. Vi sov på smala gummibritsar som dessutom var för korta. Tåget hade galler istället för fönster, men det var nog tur det för annars hade de blivit sjukt varmt.

Jag blev antastad av en transa som tiggde pengar. Först blev jag rätt rädd för jag tänkte att hen kanske var prosituerad (förmodligen var det väl så också iofs) och att hen inte skulle gå förrän jag gick med på nåt obehagligt, som "tur" var funkade det att ge hen lite pengar så gick hen därifrån.

Nu är jag på landsbygden i södra Indien. Ska kolla på ett tempel uppe i ett berg och sen ska vi bli bjudna på middag hos Nils brors kollega och hans familj. Har hört att de står brevid och tittar på när man äter, istället för att äta med en. Jag som har lite problem med att vara avslappnad i matsituationer kommer nog ha lite svårt med det där, men jag ska göra mitt bästa.

Imorse åt jag exempelvis vanlig fattigmansfrukost med högerhanden. Någon slags risgröt som man doppar i potatisröra. Det var gott och jag har inte blivit sjuk ännu! Win!

onsdag 22 september 2010

Greetings from India

Det ar sjukt varmt har i Bangalore. Eller tydligen ar det svalt, enligt alla andra. Flygresorna hit gick bra. Allt som allt tog det ett dygn. Den mesta tiden spenderades pa olika flygplatser i vantan pa nasta flyg.

Jag och Nils var ratt slutkorda och pa kvallen igar fick jag en harligt jobbig panikangestattack pa en terrass 13 vaningar upp. Har aven blivit biten av en mygga, sa jag lar snart do i malaria.

Att resa med sitt ex ar inte helt optimalt, men vi forsoker vara sa snalla som mojligt mot varandra, aven nar blodsockret ar lagt och humoret tryter.

There are no dots on this keyboard, faktum ar att halften av tangenterna har fatt sina bokstavsmarkeringar avnotta, sa jag chansar lite nar jag skriver. Fulhackat internetcafe helt enkelt.

Annars ar allt bra med mig. Har inte blivigt magsjuk annu. Ikvall ska jag ta natttaget till Dindigul!

Alskar dig mamma. Massor och for evigt.

söndag 19 september 2010

Bambi och Indien

Det låg ett sött litet bambi utanför min och Kims balkong och sov på förmiddagen.



Cute.

Sen kom dens polare och la sig bredvid.



Megacute!

De var min och Kims avatarer. Vi är bambis i våra själar. Tillsammans drog vi sen iväg till röstlokalen (jag röstade för två veckor sen, men var där som stöd) och efter det gick vi som det gaypar vi är till loppisen för vita medelklass-hipsters i As Pudden. Jag köpte tio serietidningar för tio kronor. Bra deal!

Imorgon flyger jag till Indien i två veckor. Är tillbaka 5 oktober, men kommer nog blogga nån gång då och då. De lär ju ha Internet med tanke på att hela världens datasupport sitter där.

Jag gillar Fredrik. Jag erkänner.



Jag fattar verkligen varför man vill rösta på Fredrik. Han ser så söt ut. Jag gillar Fredrik (ej skämt). Jag skulle vilja ha honom som pappa. När han säger att han kokar makaroner och steker falukorv till sina ungar så blir jag rörd. En sån man som kan laga mat åt sina barn, fast han har så mycket att göra med att styra landet. Är det inte svårt att vara pappa och statsminister? Men nu röstar vi ju faktiskt inte på en person som ska styra allt, utan hela partier. Ja, till och med block.

Och hur mycket jag än gillar Fredrik så älskar jag Schyman. Där kan vi snacka om statsmannamässig.

lördag 18 september 2010

Kolla in den här, mamma



(försöker bara få mamma att förstå charmen med internet)

Sverige mitt hjärta

Sverige älskade land. Mitt hjärta blöder för dig. Du har gett mig så mycket och jag har gett så lite tillbaka.

Det är flera av dina barn som vill slita sönder dig i stycken och sälja slamsorna till gamar. De säger att det är bättre att vi inte behåller dig. Att privata företag kan ta hand om dig bättre än vad vi kan. Att du måste "effektiviseras".

Vi har sett effektiviseringen på våra arbetsplatser. Vi har sett älskade kollegor förlora sina jobb. Jag har själv sett vuxna människor stå och gråta öppet när de packar ihop sina privata saker i lådor av kartong på kontoret.

Det är så här flera av mina bröder och systrar vill att du ska drivas. Som ett McDonalds där kostnaden för oss medborgare hela tiden måste hållas nere till förmån för snabba vinster till aktieägare.

En slags socialdarwinistisk vision där den mest lämpade överlever och där andra helt enkelt får dö ut. Där mina andra bröder och systrar inte längre får finnas. Där de är mindre värda för att de inte har råd att köpa sig ett hem. Inte har råd att vara sjuka. Inte har råd med samma utbildning till sina barn som vi alla så länge haft samma rätt till. Där ojämlikhet och ojämställdhet ska föda våra barn och våra relationer till varandra.

Ett mindre öppet samhälle där trygghet är samma sak som säkerhetsdörrar, övervakningskameror, fler poliser, fler vaktbolag, mer misstänksamhet mot sina grannar. Ett samhälle där vi segregerar oss ännu mer och isolerar oss från varandra. Jag hör mina bröder och systrar prata om det redan nu, "Varför går de inte med på en ombildning i grannhuset? Det skulle öka värdet på vårt hus" och så slutar man hälsa på varandra. Pengar. Ständigt på grund av dessa pengar.

Mina giriga bröder och systrar tror att pengar är det som driver människor framåt. Att man behöver en morot i form av några kronor till i månaden. Pengar som man kan lägga på dyrare skor. En dyrare teve. En dyrare klocka. Mer konsumtion. Mer miljöförstöring. Kanske inte här, men i något annat land, tänker de. Och ja, jag behöver ju faktiskt den där klockan för den matchar min märkeskostym bättre än min andra klocka.

Samtidigt rinner tiden ut för mina andra bröder och systrar. De som kanske inte ens äger en kostym. De som aldrig kommit in i de sammanhangen där ett sådant plagg behövs. De som stängs ute.

Älskade Sverige. Det är med sorg i mitt hjärta jag ser hur vi, dina barn, vänder oss mot varandra. Hur mitt förakt för mina syskon som inte vill att du ska vara vårt land tillsammans växer. Hur jag skäms för dem. Hur jag skäms för att jag skäms. Det pinsamma i att vi köper ekologisk mjölk till vårt Krav-märkta kaffe samtidigt som vi inte kan se det hemlösa syskonet på gatan i ögonen för att vi vet att vi är delaktiga i hans eller hennes fortsatta tragedi. Jag hör ordet solidaritet klinga falskt i vinden. Vi har glömt innebörden av ordet.

Imorgon går vi till ett historiskt val. Vi har möjligheten att rösta in en regering som inte bara består av makthungriga socialdemokrater. De har äntligen öppnat för Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Högervridningen som präglat Sveriges socialdemokratiska arbetareparti så länge kan nu stoppas. Vi kan rösta rödgrönt på riktigt.

Älskade fosterland. Mitt hjärta tillhör dig för evigt.

Epilog

Jag vet inte om jag ska skriva så mycket mer om vad som händer 2007 och framåt. Det ligger för nära och dessutom blir det svårt att behålla anonymiteten för de två tjejer jag var tillsammans med under den tiden som gått sen dess, eftersom både är serietecknare. Och ni andra, jag vet att ni läser den här bloggen då och då.

Jag har skrivit de här inläggen för att en isvak har öppnats i min hjärna och minnena har varit tvungna att rinna ut. Minnen jag bestämt att jag glömt. Men vissa saker går inte att glömma. Bara gömma långt långt inne.

Tiden läker faktiskt flera sår. Ärren på min överkropp syns bara om jag blir solbränd.

Jag blir inte ledsen när jag tänker på mig och Anna. Hon gjorde rätt. Killen hon var otrogen med mot mig är fortfarande hennes kille och de älskar varandra. Vad skulle hon göra? Kärleken tog över och hon kunde inte motstå den. Det är faktiskt något fint och jag kan inte vara arg för deras lycka.

H träffade P rätt snart efter att vi separerade. Hon och jag tog en fika i somras och hon berättade om hur det gick till när de blev ihop. Sen gick vi och tittade på hans utställning med helt fantastiska målningar. Jag har träffat honom några få korta gånger. Han är jättesöt och verkar vara en riktigt bra kille. Tillsammans har de en ateljé längst ner i huset de bor i. H kom dessutom in på Nyckelviksskolan!

Ibland tittar jag in på hennes Facebooksida och läser de små gulliga inläggen P skriver till henne. Jag blir glad av att läsa dem. Jag är glad för deras skull.

torsdag 16 september 2010

Korthuset faller samman

2004 och jag älskar H. Där skulle sagan kunnat slutat med "Och så levde de lyckliga i alla sina dagar", men det här är sagan om mitt liv och jag är ingen prins.

Efter fem månader tillsammans bestämmer sig H's kompis för att flytta till Göteborg med sin kille. Jag berättar för kollektivet att jag tänker flytta ihop med H och hela kollektivet upplöses.

Eftersom jag inte kom in på Konstfack efter min misslyckade intervju jobbar jag vidare på gruppboendet. Hela mitt liv utspelar sig i Rotebro. Jag bor, jobbar och älskar där. Systembolaget, McDonalds, mataffärer och en leksaksaffär där jag kan köpa mitt Lego finns inom promenadavstånd. Jag slutar köpa busskort. Det är småstadslivet som gäller och jag trivs rätt bra med det till en början.

H går på en förberedande konstskola i Upplands-Väsby. Hon älskar det och utvecklas konstnärligt väldigt fort. Jag har lite svårt att acceptera hennes snabba utveckling och ger henne ofta hård kritik på de saker hon visar upp för mig. Hon slutar att visa mig grejer. "Hur ska du nu kunna utvecklas?", frågar jag surt.

Varje gång vi är och handlar i KOM Köpcentrum vill jag gå in och kolla på Lego på Barnens Hus. H tittar på barnvagnar. En dag när jag städar hittar jag en bok om graviditet undangömd i en av garderoberna. Jag retar henne för det.

Ibland åker vi till IKEA i Barkarby och äter lunch tillsammans och så går vi omkring och tittar på saker. Köper en del småprylar och tar med dem till vårt lilla bo.

Vi har en del problem med stökiga grannar som låter mycket och som förstör i trappuppgången. För H är sömnen otroligt viktig på grund av hälsoskäl. Men det är inte bara grannarna som inte respekterar hennes sömn. Jag vill gärna titta på teve sent på kvällarna och skratta åt David Letterman. H börjar hata mitt skratt. Varje kväll ber hon mig att komma och lägga mig samtidigt som henne, men jag går sällan med på det. Jag vill inte att någon ska säga åt mig vad jag ska göra. Jag är omogen. Jag vet mycket väl att jag gör fel, men av nån anledning gör jag det ändå. För att få makt.

Vi har två innekatter som kissar överallt. De kissar ner en massa fanzines som jag har i en sportbag. Jag blir arg och tar ut det på H.

Fan, hon går på konstskola men inte jag. Jag driver en serietidning och en annan webbtidning på nätet på min fritid, men ingen tycker att internet är på riktigt.

Hon går ut skolan och jag fixar jobb åt henne på samma gruppboende som jag jobbar på. Först är hon på en annan avdelning men sen jobbar vi en hel del tillsammans. Bara hon och jag. Det funkar väldigt bra. Vi är väldigt professionella. Varje kväll när vi gått utanför grinden så pussar vi varandra och går sen hand i hand hemåt.

H ordnar så att vi kan åka på bilsemester till Danmark. Mycket för att göra mig glad. Att jag ska få besöka Legoland. Jag kan inte hantera att hon bestämt det här. Några dagar innan avresa berättar jag för henne att jag inte vill åka på nån jävla skitresa till Danmark. Att jag inte kan förstå att hon kan vara så jävla dum som inte fattar att jag hatar att resa. Hon vill hela tiden göra fina saker för mig. Hon vill att vi äter middag tillsammans vid matbordet och inte i soffan framför Idol. Hon vill att vi går ut för att dricka drinkar tillsammans och hundra andra fina romantiska bra saker. Hon vill göra kärlek och inte bara förlita sig på att det är en känsla man alltid kommer ha.

Men jag låtsas som att jag inte förstår. Jag har fullt upp med att göra arbetsprover till Beckmans och under den här tiden får hon inte röra vid mig. Jag sover med ryggen vänd mot henne på min kant av sängen varje natt. Jag har den här helt vansinnigt underbara personen i mitt liv och jag bara gör ner henne hela tiden.

Vi åker till Danmark och det funkar rätt bra. Jag är väldigt glad den dagen vi är i Legoland och vi åker flera karuseller tillsammans. Vi åker hem till Rotebro några dagar senare. Till den grå vardagen.

Efter en kväll hos hennes föräldrar är vi båda ganska fulla. Hon får ont i fötterna av att gå i sina klackskor och när hon tar av sig dem råkar hon slå till mig i huvudet. Jag tar skon från henne och slår tillbaka. Hårt. Hårt mot hennes huvud.

Hon tittar på mig med skräck och springer in i lägenheten och låser in sig i sovrummet. Jag bankar på och ropar förlåt. Förlåt. Jag är ingen hustrumisshandlare. Jag är inte sån. Jag skulle aldrig. Förlåt. Aldrig någonsin. Jag föraktar sådana män.

Men jag har slagit henne. Det är sant. Det har faktiskt hänt.

Våra gräl blir mer uppslitna och förvirrande. De slutar alltid med att hon gråter okontrollerat. Hon blir den hysteriska kvinnan. Vi konstruerar henne. Jag blir den kalla mannen. Vi konstruerar honom. Det finns inga vinnare i våra bråk. Vi förlorar båda varje gång.

Jag kommer in på Beckmans och helt plötsligt är jag sällan hemma. Skolan tar all min tid. Skolan är viktigare än hon. Utbilda sig måste man och dessutom har jag kommit in på en mycket finare skola än den hon gick på. Jag är på pappret bättre än hon. I verkligheten är det tvärtom på alla andra plan.

En dag säger jag att jag vill flytta isär. Hon blir ledsen och vill inte gå med på det. Vi vantrivs allt mer i vår lägenhet. Av en djupt olycklig händelse får hon möjlighet att köpa en lägenhet i Sundbyberg billigt. Vi flyttar dit istället i nån slags desperat förhoppning om att allt kommer bli bättre.

Hon vill måla om och fixa. Jag har blivit trött på att gräla och tycker att hon ska sköta det där själv eftersom vi har för olika smak. Jag bryr mig inte om ifall det ska vara stockholmsvita eller elfenbensvita väggar i vardagsrummet. Jag målar ett lager med färg på den minsta väggen. Allt annat gör hon. "Det är ju hennes lägenhet", rättfärdigar jag det för mig själv och för henne.

Jag börjar i terapi igen, men får inte den hjälp jag behöver. Jag blir placerad i en KBT-grupp för social fobi. Jag fattar aldrig riktigt vad jag har där att göra. Jag vill kunna ge H kärlek. Att sluta ha mitt konstiga stolhetsbehov som gör att jag inte sänker garden. Köerna är för långa och privat terapi har jag inte råd med.

Hon kämpar vidare för att hålla vår kärlek vid liv men jag glider längre och längre ifrån. Skolan tar mer tid och jag är ofta trött och irriterad när jag kommer hem. Min tid är viktigare än hennes. Vi har nu varit tillsammans i två och ett halvt år.

En dag sitter vi och kollar på Filip och Fredrik på teven och som från ingenstans säger jag att jag vill göra slut. Hon blir förkrossad och jag blir själv chockad av vad jag just sagt.

Vi bor kvar i samma lägenhet i två månader till, fast i skift. De dagar hon jobbar bor hon hos sina föräldrar och de andra dagarna bor jag hos mina. Vår relation till varandra blir mer infekterad och trasig. En kväll blir vi tillsammans igen, men det varar bara i någon dag innan jag gör slut igen. Hon ser ut som om jag huggit henne med ett svärd rakt genom magen. Jag säger att jag inte älskar henne längre. Att jag aldrig gjort det. Att jag är oförmögen att älska och att jag inte förtjänar att älskas.

Det är inte sant att jag inte älskat henne, men min hunger efter överordning kräver att jag säger det till henne just då. Jag har blivit en man. Det är så här det är att vara en man. Tryck ner din kvinna. Slå henne med klubban och sätt dig sen och sura i grottan. Jag gick i fällan. Jag trodde jag var smart men det är jag inte. Jag är vidrig.

Det är murarnas fel. Jag byggde dem för höga och för tjocka. De stänger ute henne och håller mig som gisslan. Jag var en konstant sur och missunnsam pojkvän. Bara gradskillnader från en regelrätt hustrumisshandlare.

Det har blivit 2007 och våren känns som höst.

Kärleken gör entré

Sommaren 2004. Jag har gått klart Nyckelviken och fått sommarjobb på ett gruppboende för gravt utvecklingsstörda i Rotebro, bara tio minuters promenad från kollektivet. Varje dag går jag från ett gruppboende till ett annat, kan man säga.

Det har gått sex månader sen jag skrevs ut från psyk. Jag har slutat gå i enskild terapi till förmån för grupp. Alla dessa grupper jag nu tillhör.

I gruppen mår de flesta sämre än jag och flera känns som hopplösa fall. Jag mår bättre av att de mår sämre än jag. Jag börjar våga prata om mitt sexmissbruk. Vår terapeut säger med ett lurigt leende att det nog ändå är bra att jag är ute och har "lite kul". Jag tittar ner i golvet och säger, "Jaa...", för hon har inte fattar vad jag just sagt, hur dåligt jag mår av alla dessa tillfälliga förbindelser. Alla dessa kvinnor jag reducerar till kroppar för att jag inte klarar av att släppa in någon.

En av tjejerna i gruppen är i min ålder och hon förstår. Hon gör samma sak med män.

Men det känns bättre. Mycket bättre. Jag känner mig som en hel människa. Jag fortsätter att träffa nya tjejer men det är inte längre lika självutplånande. Kanske för att en av tjejerna jag träffar precis kommit ur sin anorexi och fortfarande kämpar sig igenom en enorm depression. Att hon mår sämre får mig att må bättre. I alla fall till en början. Sen drar hon ner mig i de becksvarta avloppen. Jag lyckas lämna det sjunkande skeppet. Hon kan inte sluta gråta och jag orkar inte svara på hennes telefonsamtal. Jag blir alldeles kall inombords.

Sommaren lider mot sitt slut. En kväll när jag går hem från jobbet går en tjej i motsats riktning på Vasavägen. Hon går med en kille men det är mig hon tittar på. Jag tittar tillbaka. Något varmt känns inom mig.

Efter det hoppas jag på att se henne igen varje gång jag går på den vägen, men det sker inte. Jag klarar inte mer utan letar igenom samtliga konton på Helgon som tjejer i Sollentuna kommun har. Man kan bara se hundra åt gången, så det tar flera kvällar innan jag tillslut hittar henne. Det står inte om hon är singel eller i ett förhllande, men det står att hon är 20 år gammal och vill gå på Nyckelviken. En perfekt ingång.

Jag skriver till henne att jag kan hjälpa henne med råd om hur man ska göra arbetsproven. Vi blir vänner på MSN och chattar intensivt med varandra. Jag frågar om hon vill ta en fika nån dag och det vill hon. Vi träffas i centrum och det har blivit september. Hon är den vackraste kvinnan jag någonsin sett i sin svarta mössa och stora halsduk. Hennes röda hår matchar höstlöven. Hennes hy är kritvit med fräknar.

Jag har svart ganska långt hår och en svart manchesterkavaj med sliten t-shirt under. Inga fik i Rotebro är något att ha så vi åker till Blå Lotus på Södermalm. På pendeltåget in till stan sitter vi mitt emot varandra. Solen ligger mot hennes ansikte och den där varma känslan i min kropp är där igen. Det är trevligt att prata med henne och jag bjuder in henne på en hemmafest i vårt kollektiv. Vi kramas när vi skiljs åt.

Nästa helg är festen och hon kommer dit med en tjejkompis. Jag har av nån anledning rakat av mig allt hår på huvudet och är nervös att hon inte ska tycka att jag är snygg längre. Det verkar inte spela så stor roll. Jag springer runt och är en stressad värd, men jag ser att hon hela tiden tittar nyfiket på mig. Senare sitter hon i min famn på hallgolvet och vi kysser varandra. Det pirrar i hela min kropp. Jag börjar skaka av känslan. Hon följer med upp till mitt rum och vi har vår första natt tillsammans. Jag stjäl henne från den andra killen.

En månad senare har hon flyttat ihop med sin tjejkompis. Vi träffas ofta och jag är hennes pojkvän och hon är min flickvän. Jag retar henne för något och hon spelar sur på skoj och jag säger, "Förlåt älskling". Hon backar tillbaka med världens största leende och säger, "Vad sa du just nu?!". "Inget...", svarar jag. Hon ler ännu mer. Ja, det är sant, jag älskar henne och det känns inte ens farligt.

Party

Igår kväll var jag och firade Fabian Goranson som fyllde år. Jag blev rätt full, men var så pass försmart att jag hade skrivit in tiden för sista södergående pendeltåget på min hand. Jag kom hem utan större fadäser. Eller inga alls faktiskt.

Ikväll ska jag på releasefesten för Frances del 2 på Söders Hjärta. Det coola är att Joanna Hellgren som gjort den just vunnit Urhunden, som är det stora seriepriset i Sverige, för Frances del 1. Tror prissumman är 1 miljon skattade kronor. Grattis Joanna!

Imorgon ska jag på ett annat födelsedagskalas, där bland annat min fd sambolainen och hennes heta tjejkompisar kommer attenda. Kan bli riktigt bra.

Nä, nu måste jag dra till Sesam City för att testa mig för klamydia igen. Enligt deras hemsida har de drop-in idag, men jag nojar alltid över att jag ska ha missuppfattat tider.

Peace och som Leif GW Persson säger, "Gå med Gud"!

onsdag 15 september 2010

Dagens kul



Även om jag har mycket sorg just nu så måste jag tillåta mig att ha kul på barnslig nivå.

Motorcycle Emptiness

Det är 2004 och jag är 23 år. Jag börjar gå i terapi igen. En gång i veckan. Varje måndag. Efter varje gång känns det sämre och i början kräks jag när jag kommer hem.

Jag bor i ett kollektiv med fem feministtjejer i tjugoårsåldern i en stor villa i Rotebro. De är väldigt genusmedvetna men släpper in mig i gemenskapen ändå. Vi har bara ett badrum. På morgnarna blir det stressigt att få tid till att duscha innan skolan och jag har svårt att gå på toan när det alltid är folk utanför. Jag har nästan jämt ont i magen.

Förutom terapin har jag fått mer mediciner. Verktyg för att bli piggare och verktyg för att kunna sova. Jag får svårt att vakna. Medicinen som ska göra mig piggare gör mig bara tröttare. Jag skolkar första halvan av varje dag på Nyckelviksskolan för att jag inte klarar av att ta mig upp ur sängen. Jag går Bild och Grafisk form, utbildningen jag drömt om sedan jag var 16 år, men allt går bara åt helvetet nu. Jag kommer in vid lunchtid och äter med mina klasskamrater. Jag klarar inte av att äta på egen hand och tjejerna i kollektivet är ofta borta på olika aktiviteter när de inte är i skolan. De är så drivna. Emma har gömt min mobiltelefon på min begäran för att jag inte ska ringa Anna ska den vara gömd i tre månader, så att jag inte ringer Anna. Jag försöker glömma hennes mobilnummer också. Det är svårt.

Efter skollunchen går jag upp och lägger mig över mitt arbetsbord och sover i nån timme. Lärarna vågar inte lägga sig i. Jag jobbar sen resten av kvällarna med skoluppgifterna och ritar serier. Jag tar sista bussen hem från Lidingö där skolan ligger. Repeat.

När helgen närmar sig får jag mer ångest. Jag gör scheman över aktiviteter att sysselsätta mig med. De är allt från att borsta tänderna, ta en promenad, till att bygga lite med Lego. Jag orkar inte träffa mina vänner. Jag finner ingen lust och ångesttrycket i bröstkorgen känns som tinnitus. Jag har slutat att gråta. Jag har slutat att känna något annat än trötthet och ångest.

Jag börjar träffa en tjej från en dejtingsajt. Hon är radikalfeminist och någon slags trädgårdsmästare. Vi gillar inte varandra, men är lika ensamma så för tillfället passar vi väldigt bra ihop. Vi träffas på helgerna och har sex. Hon ingår nu i mitt schema. Hon vill inte suga av mig.

Det kommer fram att hon fortfarande är olyckligt kär i en hippie från Holland. Tillsammans hade de en sommar försökt odla zucchini på en ö i skärgården. Det hade inte gått bra på något sätt.

Hon bor i ett stort kollektivhus i Hökarängen. Hennes säng är bara 80 centimeter bred så vi måste ligga och hålla om varandra om nätterna. Det känns alltid stelt. Jag kommer att återbesöka det huset flera gånger till under åren, men då med olika rollinnehavare.

En kväll hemma hos henne frågar hon om ärren på min överkropp. Jag bryter ihop och berättar om mitt självmordsförsök. Hon tröstar mig med dåligt sex och vi träffas aldrig igen.

babian.se nr 17 - ute nu! Tema djur!

Sveriges mest djurvänliga serietidning! Nytt nummer nu! Whoho!



Dela gärna vidare via Twitter, Facebook, bloggar osv (knappar finns nedan)!

tisdag 14 september 2010

Psykiskt sjuk

Det är någon gång 2003 och jag är 22 år gammal.

Jag minns inte längre när det tog slut med Anna. Var det en månad sen eller ett år? Vi har varit på Åhléns vid Odenplan och köpt Sagan om de två tornen-boxen. Jag frågar om jag kan låna 40 spänn av henne för att köpa en Dragon Ball-pocket. Hon säger nej och jag förstår inte varför. Hon säger att hon ska till sin syster för att julpyssla. Vi åker en bit på vägen tillsammans till Gullmarsplan där vi går av. Jag kysser henne länge. Något är fel, men jag förtränger det snabbt och vi skiljs åt på perrongen.

Jag åker hem till hennes lägenhet för att tjuvkolla på filmen, men somnar innan de hinner till skyddet i Helm's Deep. Jag vaknar av att hon låser upp dörren. Hon väntar i hallen i evighetssekunder. Jag går upp ur soffan och in till hallen. Där står hon som om hon håller i tunga kassar. Hon börjar gråta och jag blir så himla rädd. "Älskade, vad är det?" frågar jag samtidigt som jag försökte falla in i henne. Hon säger något som jag antingen raderat eller censurerat så hårt att jag inte kan återberätta det. Jag vet att jag lägger mig ner och gråter. Sparkar med benen och slår med armarna i sängen. Hon har träffat en annan och slutet har nåt oss.

Annas mamma kommer och hämtar mig med sin lilla Toyota. Hon kör mig till mina föräldrar.

Tiden börjar gå. Jag lär mig att vakna på morgonen. Äta frukost. Borsta tänderna. Duscha. Klä på mig. Gå till skolan. Gå hem. Vänta. Sova. Börja om igen nästa dag med samma rutin. Jag skrattar ibland, men ingen köper det.

Vi träffas dagen innan juldagen som vänner för att handla julklappar på Åhléns vid T-Centralen. Hon säger att det är så otroligt skönt att vi kan umgås på det här sättet. Avslappnat. Jag blir mer och mer stressad över att tiden går. Att vi snart måste skiljas åt igen. Anna.

Jag. Jag hjälper henne att lägga sin plånbok i hennes ryggsäck och rör samtidigt vid hennes långa bruna hår som täcker det stora facket. Hon ryggar undan.

Vi går genom tunnelbanespärrarna och åker ner till perrongen. Jag frågar om jag får krama henne och hon går med på det. Jag kramar henne hårdare och hårdare. Först utanpå vinterkappan och sen innanför. Hon känns så varm och jag märker först inte att hon gråter. Hon vill åka hem men jag ber henne att vänta till nästa tunnelbana. Nästa och nästa och vi står där i en halvtimme och gråter. Tillslut försvinner hon in i en vagn och åker iväg. Jag sätter mig på nästa tåg hem till henne. När jag kommer fram till hennes port är den låst. Jag sätter mig i snön utanför och väntar. En granne går in och jag slinker efter. Hon är inte där och jag åker hem till mina föräldrar och skär sönder mig med en sax. Jag tar en massa tabletter och lägger mig på sängen för att dö. Jag ringer till Anna för att berätta den goda nyheten, men hon svarar inte. Jag lämnar ett meddelande.

Pappa rusar in i rummet. Anna har ringt honom och varit orolig. Jag känner mig som om jag vunnit på Lotto. "Där fick hon för allt hon gjort mot mig", tänker jag medan jag domnar bort. Mamma tar en taxi hem från jobbet. Tillsammans åker vi till Huddinges psykakut. Den har stängt i effektiviseringens Sverige. Vi åker till den som finns kvar, St Göran. Det känns som mitt i natten för allt är svart utanför. Så som decemberkvällar är. På psykakuten råder det lugn. Vi sätter oss i väntrummet. Jag låtsas som att jag väntar inne på en frisörsalong. Innanför vinterjackan blöder jag fortfarande.

Det blir min tid att klippa mig och han som tar emot mig ser så snäll ut. Snäll och orolig. Han pratar med en lugn varm röst. Han är säkert underbetald men vill ändå rädda mitt liv. Han och jag går in i ett rum och jag sätter mig på en brits. Han frågar vad som hänt. Jag får inte riktigt ur mig orden. Tårarna och snoret väller ur mig. Och jag skäms. Jag skäms så jävla mycket. Skäms för vad jag just gjort mot mina föräldrar som älskar mig så mycket. Som jag tvingar den här situationen på. Jag borde ha kunnat tagit livet av mig på riktigt så hade de sluppit det här böket.

Han tittar på mig och säger att Anna aldrig kommer bry sig om jag lever eller dör, men mina föräldrar kommer gå sönder i sina hjärtan om jag försvinner. Nu skäms jag ännu mer. Hur kan jag utsätta dem för allt detta? Hur kunde jag förlora kontrollen. Jag trodde verkligen att jag hade lärt mig allt igen. Hur man äter och klär på sig. Sen rasade korthuset ihop. Jag tillät det. Jag tvingade fram det. Allt var bara jag. En sån kreativitet.

Om jag bara kunde få henne att älska mig igen. Om jag bara använde all min tankekraft till att komma på hur, men allt var redan för sent och tankarna för osammanhängande. Mina planer för sjuka och destruktiva. Man måste kunna släppa taget och gå vidare, men jag visste inte hur eller till vad. Jag höll fast vid minnena av vår tid tillsammans och skapade ett monster som åt av min förvridna hjärna.

Vad hade jag egentligen tänkt göra om hon hade varit hemma? Hade jag våldtagit henne? Dödat henne? Kastat mig för hennes fötter och gråtit som ett barn, "Lämna mig inte. Jag gör vad som helst."

När jag någon vecka senare blir utskriven från psyket bestämmer jag mig för att aldrig någonsin mer besöka de här trakterna inom mig igen. Jag börjar bygga murar. En tegelsten åt gången.

Vem ska äga Sverige?

Stellan säger det bra. Är man inte 100% säker på att vi borde sälja ut Sverige, så kan man rösta Rödgrönt. Då får man fyra år till på sig att bestämma sig ifall man vill att Sverige ska ägas av företag eller inte. Sossarna gillar ju också att sälja ut, men Vänsterpartiet kommer bromsa den utvecklingen så gott de kan, och det är mer än vad borgarna vill.

söndag 12 september 2010

Kriget fortsätter



Igår var jag på ett mycket trevligt födelsedagskalas som två vänner till mig hade. Jag blev väldigt väldigt full på bål, vin och vodka och sen en öl på Strand. När jag kom hem vid femsnåret kräktes jag. Kräktes även på morgonen. Det känns som att jag lever "Till alla jag legat med-bloggen-livet" igen. Men det var kul som tur var. Maten var god och sällskapet var fantastiskt. Jag gillar att umgås med vuxna.

På Strand träffade jag visserligen på två gamla ragg, men sånt får man leva med i den här lilla inceststaden.

lördag 11 september 2010

Privata skolor



Det här med att privata företag ska driva skolor är så klart bra för mångfalden av utbildningar... Fotat utanför ICA i Liljeholmen idag.

Rapport från kriget

Igår var jag på Niklas Askers vernissage för hans utställning på Carina Björck Galleri. Jag hade inte ätit så mycket under dagen eftersom jag tycker det är deppigt att laga mat till bara en person, så jag blev ganska full ganska snabbt.


Här är Niklas i rutig skjorta och rutigt golv. Serierutor i nya serieboken.


Snygg målning.

Efter vernissaget gick jag och tre andra (varav två är mycket begåvade serietecknare) vidare till Sjätte Tunnan som är ett slags medeltidshak i Gamla Schtään. Där inne satt kids med sina laptops. Killen i baren var dessutom hipster. Jag kan inte minnas från Ivanhoe eller Sagan om Ringen att det fanns hipsters på medeltidstiden. Men vad vet jag.



Det var i alla fall väldigt mysigt. Sen åkte vi till en hemmafest på Kungsholmen där vi fick goda drinkar och god mat. Jag försökte spela Straight Outta Compton, men en av de andra serietecknarna klagade på att det inte var någon refräng i låten. Vilken hädelse. Sen dansade vi till Common People men då bytte de som hade festen till nåt med Bon Jovi. Förutom den fadäsen var de mycket trevliga.
Jag började känna mig väldigt gammal och trött så jag drog hem. Klockan var ändå vid midnatt!

fredag 10 september 2010

Mitt första brev från Inkasso

Jag har haft lite problem med min adressändring. Posten har gått till tre olika adresser av nån märklig anledning. Det roligaste är att Adressändringens egna post till mig hamnat fel.

Ganska opraktiskt alltså. Självklart medförde sig detta att deras räkning för skitändringen inte kom fram i tid, så nu har jag fått mitt första brev från Inkasso ever. 200 spänn dyrare blev det. Lite stressigt för de vill ha pengarna den 15:e och jag kommer inte in på min internetbank idag av nån skum anledning.

Oh well.

Ikväll är det vernissage för Niklas Askers utställning på Carina Björck galleri i Gamla stan. Ses där!

Nu lite musik som är sexistisk men svängig.

I kissied a girl (and I gillade it)

Här kommer frågor hämtade från Kissies blogg. Sweet (Nä, jag tänker inte sova ännu. Håller på med ett gäng akvareller som är alldeles blöta).

Hur många har du varit riktigt riktigt kär i?
3

Vad tycker du om kärlek? Amore! Det är ju det bästaste. Åh, som smör och ost på en macka en varm sommardag.

När kramade du någon sist? Igår. Kan ha varit för sju timmar sen.

Saknar du någon speciell person?
Några faktiskt.

Har du svårt för att bli kär? Inte i rätt person. LoLzzz

Är du singel? Jaja, jävla tjat. "Ensamstående med mig själv", kallar jag det.

När fick du senast en komplimang? En kille på twitter skrev att jag ritar snyggt. Det var idag. Eller igår var det nog.

HAR DU NÅGONSIN:

Varit medvetslös: Jag har svimmat nån gång. Svimmat pga din skönhet.

Hånglat med nån riktigt ful: Det är oftast dem som är bra på att hångla :(

Hånglat med fler än 50 pers: Förmodligen. Inget jag håller räkning på, men det verkar rimligt. Säg att man hånglar med tio personer per år, då är man ju uppe i femtio på typ tre år bara.

Hånglat med fler än 2 pers på en kväll? Ja, det är väl inte ens konstigt nu i dessa tider med msn och allt? (med hångla menar man väl ligga?)

Gjort något riktigt dumt? En gång sms:ade jag en tjej och sa att jag gillade henne och hon bah, "Vem är du?" Pinigt.

Gjort något du verkligen ångrar? Verkligen och verkligen. Med facit i hand kunde jag ha gjort en hel del grejer annorlunda så att andra sluppit bli ledsna. Ångrar även att jag inte hade textplattor i boken, men jag lyssnade på fel folk och tog bort dem. Boken är lite halv på det sättet. ;)

Åkt ambulans? Ja. Flera gånger dessutom. VevoVevoVevo

Gjort nåt olagligt? Jo. Det är så mycket som är olagligt som kanske inte är moraliskt fel.

Fått din mamma att gråta? Det är väl det mammor har söner till?

Slagit ner någon? Ha, undrar hur det skulle kunna gå till?

Skämts över dina föräldrar? Det är en del av frigörelseprocessen.

Sagt jag älskar dig och menat det? Bara när jag är kåt. Och bara på tisdagar. Inte ens kul att det där inte är ett skämt.

Tar du droger? Jag har varit i Malmö. De har billig falafel.

Dricker du? Jag har varit i Göteborg. De har gött mos.

Vilka kläder sover du i? Sängkläderna.

Vad hatar du verkligen? Ingenting. Känslan av ingenting.

Är du ensam nu? Det är en sån där insekt som ser ut som en stor mygga ute i hallen (har de ens ett eget namn?).

Vill du gifta dig? Verkligen inte. Eller kanske om en jedi viger oss. Nä, inte ens då. Om jag fick en miljon skulle jag göra det. Jag kanske skulle kunna gifta mig med en papperslös. Alltså om den gav mig en miljon.

Vill du ha barn? Det är inget jag tänker på. Om det är viktigt för en framtida partner så kan jag säkert ställa upp (hoppas att mina eventuella framtida barn inte läser detta...).

SENASTE PERSONEN SOM:

Sov i din säng? Jag

Såg dig gråta? *Hemligt*

Fick dig att gråta? De som gjorde avsnittet om demensvården för Uppdrag granskning på SVT. Jag grät mig igenom hela programmet. Är livrädd för att nån jag känner ska bli dement. :(

Du delade en dricka med? Mackan drack ur mitt vattenglas häromdan!

Du gick på bio med? Ett trevligt gäng tevespelsjournalister.

Skällde på dig? Oj, det måste ha varit flera år sen något sånt hände. Minns inte. Förmodligen ett ex.

Sa någonting till dig och vad var det? Min lillasyster. Hon sa väl nåt i stil med "Börjar du redan gå?"

DE SENASTE 48 TIMMARNA HAR DU:

Gråtit? Ja, jag kollade ju på Uppdrag granskning på SVTplay.

Kramat någon? Jo.

Pussat någon? Uäck, nää.

Köpt någonting? Jag handlade mat på Willys bland annat. Försöker dra ner på min konsumtion dock. Inte bra att köpa en massa grejer. Alla prylar folk har gör dem rädda för andra. Rädda att de kommer ta sakerna ifrån dem. Rädda för att sakerna ska gå sönder. Att sakerna inte ska få plats. Då måste man skaffa sig mer utrymme för att förvara sakerna och det innebär att man måste ta utrymme från annat. Hur sexigt är det på en skala?

Sjungit? Det är väl skam att kalla det sång, men jag gnolade lite på "I kissed a girl" tidigare idag. Varje gång jag gör det dör en gullig panda i Kina.

Saknat någon? Jag saknar Kim som är i London.

torsdag 9 september 2010

Jävligt djupa tankar

Dagens lunch

Dagens lunch var inte lika kul som gårdagens, men jag fick panik av hunger när jag var i Liljeholmen med min lillsyrra.



Det roliga med min lillasyster är att hon är äldre än det tjejer jag träffat de senaste 7 åren. Med roligt menar jag deppigt. Det vore coolt att träffa nån som var född innan 1983 nån gång. Var hänger de? På PRO?

Frågor från Gaybloggen

Jag gillar att svara på frågor. Denna gången kommer de från Gaybloggens underbara läsare.

- Vem var det lättast att komma ut som bög för?

Siwert Öholm. Siwert Öholm hates fags. Jag vill vara en vagel i hans öga.

- Alexandra sa att ni inte alls jobbar med samma killar?

Inte längre i alla fall. Känns lite trist.

- Stämmer det att det gör ont att tatuera handleden?

Min tribal gör bara ont att titta på. Skammen är stor.

- Tycker du att storleken på en kuk spelar roll?

Ja, det är faktiskt det viktigaste i en lång-varig relation.

- Ska du gå på blogawards i år?

Är det skolan i Harry Potter? Tror inte jag ska dit för jag är en mugglare.

- Har du någon gång varit riktigt kär?

Ja, och det vore kul att bli det igen. Svårt att hitta rätt kille bara. En som är trygg i själv, i min ålder och ritar serier. Samt het.

- Har du haft sex med en tjej någon gång?

Beror på hur man definierar sex, men nej. Nej, jag har inte haft sex med en tjej. Och om jag nu har haft det så gillade hon det inte. Alltså, hon gillade det verkligen inte i så fall.

- Tips på hur man håller motivationen för träningen?

Det viktiga är att finna sitt inre ljus och sen hela tiden följa det.

- Hur anser du att en äkta vän ska vara?

Ca 1,70 cm. 70-75 kg. Ljusblå ögon. Axellångt hår. Berest. Beläst. Snygga kläder, typ Gina Tricot eller Zara.

- Tycker du att mulattkillar är sexiga?

Känns exotiskt, som något nytt fast ändå uråldrig. Man får det bästa av två världar liksom. Öst och väst.

- Finns det chans att träffa och fika med dig?

Bara om man vet något mysigt fik. Obs: Singel och villig. ♥

- Redigerar du dina bilder mycket? Ser ut så!

Ja, men har inte hittat glittereffekten ännu.

- Lekte du med dockor när jag var liten?

Jag hade en Barbie som min lillasyster i ren avundsjuka bröt huvudet av. Sen fick hon leva med en tejpad hals. Älskade den dockan.

- Vad tycker du om RobinOfSweden?

Han är en bra förebild för många, mig bland annat.

- Har du sett Hugo Rosas kuk?

Nej, men en dag då jävlar.

- Varför gillar du inte mjukisbyxor Amir?

Ser slappt ut.

- Vad har du för kalsonger på dig just nu?

Ett par tajta ljusblå som det står "total+SPORT PIAdO MÜNCHEN" på baken. Men vad betyder ord oss människor emellan?

- Har du någonsin sugit av flera kukar samtidigt?

Bara på jobbet.

- Vad är det första du faller för hos en kille?

En söt rumpa och ett varmt leende.

- Älskar du dina läsare? På riktigt?

Som en fet tjej älskar tårta.

onsdag 8 september 2010

Ny blogg: Dissekerade låttexter!



Nu är nya bloggen online! Jag och Joakim Arhammar sammanfattar populära svenska låttexter så att vem som helst fattar vad de egentligen handlar om. Ibland blir det roligt och ibland bara konstigt.

Klicka --> http://dissekerade.blogspot.com/

Tre män och en...

Idag har jag hängt med Marcus. Vi käkade på Happy India vid Mariatorget och sen fikade vi på Café Sodom. Jag skrev lite på en serie om twitter. På Staffars Serier träffade vi på Staffan (konstig eftersom han jobbar där...) och Knut. Vi pratade om barnporr och valet. Jag har ju redan röstat, men det var kuk ändå.


Marcus, Knut och jag. Tänk att serietecknare kan vara så snygga och manliga.

Vi satte oss sen på Samba Sushi på Götgatsbacken och jag åt en mellan-sushi. Mycket god, men jag vågade inte äta blomman. Sanna anslöt.

Anteckningsblocket

Jag måste komma ihåg att jag ska på bio imorgon, vernissage på fredag, födelsedagskalas på lördag, middag på söndag och grej på måndag. Därför skriver jag det här. Så. Bra. Move along.

Kunskap i sig är obsolet

Det är lite konstigt hur man beter sig gentemot främlingar ibland.

Igår skulle jag lämna tillbaka en bok på stadsbibblan. Före mig i kön till droiden som man kastar in böckerna till stod en man som var närmare 40 än 30. Han hade ruffsigt hår, glasögon med markerade bågar, sliten kavaj och sliten t-shirt på sig. Allt gick i bruna nyanser. Ja, ni vet typen. Män som läst/läser på högskola och tänker väldigt mycket.

Han hade två kassar med böcker i som han skulle lämna tillbaka. Av nån anledning så la han inte i dem särskilt fort, och några la han åt sidan ett tag. När kassarna var tömda plockade han fram sin enorma ryggsäck, ni vet en sån som snubbar på KTH har. De är jättefula avlånga historier. Jag fick en liknande i julklapp av mina föräldrar när jag gick på Beckmans, jag ba "Skämtar ni? Vill ni aldrig att jag ska ha sex igen?"

Den här typen av män har så klart sex. Men den typen som kostar pengar. Relationer är för svårt för dem och tar för mycket tid från deras tänkande.

Han blev i alla fall lite stressad av att jag stod bakom honom, så han vände sig om och sa, "Ja, jag har ju en del böcker med mig. 43 stycken. Jag är Stockholms flitigaste låntagare". Han kunde inte låta bli att låta lite stolt över det han just hade sagt.
Jag svarade, "Ja, det är ju bra det. Bra för miljön." Jag ångrade det sista i samma andetag som jag sa det, men jag har aldrig varit bra på att improvisera fram smarta svar så där på stående fot.

Han fortsatte, "Den man som läser tre böcker i veckan är en klok man."
"Ja-a..." svarade jag lite tvekande för jag har ingen koll på om tre böcker i veckan är mycket eller lite. Testade han mig? Jag kände hur min kuk krympte.

"Men kunskap i sig är obsolet så klart", sa han och återupptog återlämnandet.
"Hehe", svarade jag så där artigt stelt som man gör när man inte fattar vad den andre sagt. Var det ett citat?

En bibliotekarie kom förbi och berättade för tjejen bakom mig att det fanns en till droid att lämna in böcker till runt hörnet, så jag följde efter henne. Hon hade bara två böcker. Sen fick jag lämna in min pocketbok och därefter gick jag ut i världen, eller Odenplan menar jag. Jag var hungrig men hade inga pengar på mig så jag åkte hem.

Ny blogg ikväll

Ikväll kommer min och Joakim Arhammars nya blogg att gå upp! Stay tunned för länk senare idag!

Denna kommer finnas kvar som vanligt, så oroa er icke.

tisdag 7 september 2010

Paradise Hotel


Förlåt, men jag tittar jättemycket på danska Paradise Hotel för närvarande, så jag hinner inte blogga så mycket.

Min dröm är att vara med i Paradise Hotel. Till skillnad från Robinson så får man ju tak över huvudet och mat i magen. Visst, det får man i Big Brother också, men i Paradise Hotel får man även bli packad varje kväll och så får man ligga en massa.

Problemet är bara att jag är typ minst fem år för gammal, inte gymmar och har aldrig varit solbränd. Annars skulle jag passa in hur bra som helst!

OBS OBS: Jag är sjukt korkad. Hela den här bloggen är full av bevis för det.

Ser i alla fall fram mot den kommande svenska säsongen som Alex "Jag-ser-ut-som-Micke-Sol" Schulman är programledare för.

Inget går att ändra på

Ibland känns det som att allt är Bingolottos fel.

Om jag inte hade köpt den där lotten för 20 spänn i Skärholmens centrum den där januaridagen nån gång i början av 90-talet. Om jag inte hade suttit där och tittat på numret när Loket briljerade med sin enorma kunskap om Sveriges geografi i teverutan den där helgen.

Den där bingolotten som jag aldrig vann något på. Inte ens femhundra spänn.

Hade jag inte köpt den, så hade mitt liv kanske varit annorlunda. Jag kanske aldrig hade blivit hopplöst förälskad i henne och hon aldrig i mig och vi hade aldrig sagt ett ont ord till varandra och vi båda hade fått känna oss som miljonärer som aldrig mött varandra.

Men jag köpte den. Jag köpte den verkligen. Av en kille som spelade i Vårbergs fotbollslag.

måndag 6 september 2010

Kvällens dejt



Ikväll hade jag romantisk middag med mig själv.

På menyn:
Fryst ris med kyckling.

Dryck:
Avslagen Heineken.

Sannolikheten att jag får till det med mig själv:
Well, I'm kinda sleepy... and I've got work tomorrow.

Love yourself för ingen annan kommer göra det åt dig



Tanken var egentligen att hennes bröstvårta bara skulle antydas, men så gick jag ifrån bilden ett tag och glömde helt bort det, så den hamnade rätt... högt upp... OBS OBS: Enligt den ofantliga mängd ehm... bildmaterial jag sett på kvinnors bröst i egenskap av ehm... mangaexpert, så ehm.. vet jag att man kan ha bröstvårtan så där högt upp... utan större problem... Alla är ju... ehm... olika... Ja... Precis så tänkte jag när jag ritade den. Glöm det jag skrev först.

I alla fall, jag håller på att rita folk som onanerar. Inget konstigt med det.

söndag 5 september 2010

Det går en vind genom

Jag är faktiskt normal. Genom att prata med andra så får man perspektiv på allt, och så inser man att, "Nej, det är inte mig det är fel på. Och det är inte fel på dig heller."

Men sen sitter jag här igen själv med mina egna tankar och försöker att vrida och vända på alla ord som utstötts och färdats mot mina öron för att sen fastna i öronvaxet och som aldrig riktigt lyckats tränga in så att jag förstår vad som egentligen menades. De få små fragment som penetrerat muren av ovilja att lyssna formas till vanställda idéer om dig. Och om mig.

Ibland tror jag att jag förstår, men mina handlingar säger något helt annat. Jag inser att jag är en man, med allt vad det innebär.

fredag 3 september 2010

NSFW



Denna heter Blue balls.

Liselotte Watkins är cool och bra på många sätt

Liselotte Watkins säger till Metro idag att hon gillar att rita bröst och naket. Det gör ju jag med, och det var mycket på grund av/tack vare hennes illustrationer som jag själv började våga göra det mer öppet.

Watkins har designat årets Rosa Bandet-band.

Spana in hennes blogg HÄR

torsdag 2 september 2010

Hemma i min egna hamn igen

Nu är jag tillbaka från kryssningen. Hängde själv i Oslo i typ tre timmar utan någon som helst koll på någonting i väntan på Stockholmståget. Jag lämnade Stockholm med en massa strul så det var ju kul att få tid att tänka på allt jag ställt till med... Borde ha fixat en guidebok eller nåt istället.

Här nedan kan ni kolla på en gammal film jag gjorde för några år sen (som ni säkert redan sett) om att åka färja.


I morgon kommer jag skriva lite mer om vad som hände eller inte hände eller nåt. Eller så kommer jag skriva om något helt annat. Eller så kommer jag inte skriva någonting alls. Just nu är jag sjukt trött efter tågresan från Oslo.