söndag 6 juni 2010

Serie: Osäkerhet - alla sidor

Här är hela serien för alla ni som av nån anledning inte är vän med mig på Facebook och således inte redan läst den.





12 kommentarer:

  1. "Ägg och cigg". Jo, man tackar.

    Överlag är det ju sällan folk stannar kvar på frukost, upplever jag.

    SvaraRadera
  2. så länge du inte inser att skatten vid slutet av regnbågen inte finns, eftersom slutet av regnbågen alltid flyttar sig beroende på var du står är du dömd att rita den här serien om och om och om igen.

    det du letar efter finns redan vid dina egna fötter, så varför springer du hela tiden iväg från det?

    SvaraRadera
  3. Anonym (Kent?): Du är ett geni! Jag ska teckna en romantisk komedi!

    SvaraRadera
  4. herregud, vad förutsägbar du är. precis som väntat svarar du med ironi. din vana trogen kanske du ska bemöta denna uppföljning med tystnad? ;)

    nej, jag är inte Kent. såvitt jag vet har vi aldrig träffats och kommer med största sannolikhet inte heller göra det.

    du letar efter den person som skall göra dig hel genom att älska dig, utan att du inser att det är just det sökandet som gör dig olycklig. antag att du en vacker dag hittar denna person (du har säkert trott dig ha funnit henne tidigare) som gör dig hel och lycklig. du känner villkorslös kärlek och njuter av att få det tillbaka - tills du (ganska snart) börjar känna av din rädsla att förlora henne. rädslan kommer äta upp dig inifrån och för att hantera den tar du till det enda vapen du tror dig ha - kontroll.

    och vad har hänt? den villkorslösa kärleken har blivit en härva av kontrollbehov, svartsjuka, rädsla, skuld, skam - you name it. och där och då kan du redan skönja slutet på den saga du byggt upp åt dig själv.

    den ende som verkligen kan uppleva kärlek är den som inte längre "behöver" den. du har missförstått dig själv och dina behov, men istället för att undersöka roten till din sorg och ensamhet förvärrar du de illusioner du själv byggt upp.

    jag skriver inte det här för att provocera dig eller göra dig förbannad. jag skriver det för att jag vill dig väl.

    SvaraRadera
  5. Jo, men jag tror inte du riktigt har fattat hur man skriver böcker. Det kan ju inte vara toppen hela tiden för hur spännande blir berättelsen då? Tänk dig om de i Sagan om Ringen bara hoppade på de där stora örnarna i början och flög fram till Domedagsberget och kastade ringen i lavan med en gång? Inte lika kul.

    SvaraRadera
  6. Och jag har inte träffat Kent heller!

    SvaraRadera
  7. är ditt liv en bok?

    är det viktigare att vara en lidande konstnär än en lycklig människa?

    liksom den bekräftelse du söker efter i "Kärleken" är även den bekräftelse du får av den teater du spelar på den här bloggen i slutändan tom och meningslös. det är en drog som vilken som helst annan - du kommer aldrig kunna få nog.

    SvaraRadera
  8. Nu vet jag inte vad du jobbar som, men ser du ditt arbete som tomt och meningslöst? Som en drog?

    Du verkar ha en lite skev inställning till berättande, berättare och deras berättelser.

    SvaraRadera
  9. Alltså, jag blir inte arg eller provocerad, men jag tycker folk överlag har en konstig inställning till kreativa personer, alltså även musiker, filmare etc.

    SvaraRadera
  10. alla handlingar, arbete inkluderat, är "I SIG" tomma och meningslösa. deras mening skapar vi själva genom att tillskriva dom mening.

    vad gäller just ditt arbete (som jag bara känner till via den här bloggen) tycker jag det är mycket meningsfullt. jag har lärt mig mycket om både mig själv och andra genom att läsa den - och det är just därför jag fortsätter att läsa den. den berättelse du berättar är ofantlig viktig.

    det jag upplever som problemet här är att det här är "mer" än en serie, mer än bara en "berättelse". dina serier handlar om riktiga människor som fortfarande finns även om du slutat ligga med dom. och framförallt handlar dom om dig själv, och om du inte gör en stor skådespelarinsats (vilket jag är säker på att du inte gör), så mår du faktiskt inte särskilt bra.

    och min bestämda åsikt är att du förtjänar att må bra. problemet som jag ser det är bara att du letar på fel ställen efter det som ska rädda dig. du söker bekräftelse genom kärlek, genom sex, genom att skriva en blogg som har många läsare och som onekligen är mycket intelligent, underhållande, klarsynt, uppriktig, osv, osv. dessvärre räcker inte den bekräftelsen till - det spelar ingen roll hur många du ligger med, hur många som följer din blogg eller hyllar dina inlägg. så snart den korta lilla kick som uppstår är över så måste du ha mer och däri ligger jämförelsen med en drog! alltihop är ett ekorrhjul och eftersom du är både intelligent, reflekterande och klarsynt så är du medveten om det - du förmår bara inte bryta spiralen du befinner dig i.

    det jag vill uppnå med att skriva inlägg på din blogg är att ge dig en kärleksfull käftsmäll, så att du blir påmind om det du innerst inne vet, men inte vågar lyssna på. du räds för att gapet som du ser framför dig verkar vara en avgrund utan botten, men det paradoxala är att det är först när du låter dig falla fritt utan att ens försöka kämpa emot längre som du inser att det är just så du kommer dit du längtar att komma.

    SvaraRadera
  11. åoh, "walkie-talkie utan mottagning" så fint uttryckt.. bra serie hur som helst!

    SvaraRadera
  12. jag tycker att den här serien är väldigt fint ritad och färglagd, att den har bra manus plus att det är kul att det är lappkärsberget och lilla my. Bra att du postade den här för oss som inte är på facebook!

    SvaraRadera