torsdag 10 juni 2010

Redovisning av de senaste händelserna i mitt liv som är rätt så tråkiga

Jag har jobbat för Blossom Magazine de senaste två dagarna och ska vara där i morgon också och sen några veckor i sommar, så just nu är jag lite slutkörd i hjärnan. Det är alltid en massa att ta in när man är på en ny arbetsplats.

Men det är kul! Blossom och alla andra är jättesnälla och trevliga.

Igår så skrev jag på lite papper som har med min kommande utställning att göra. Vi gjorde det på Indigo och det blev nog rätt många öl. Jag kom hem sent och var rätt bakis sen på morgonen. På Indigo var det en snubbe som såg ut som sångaren i The Hives. Jag påpekade det för de andra vid vårt bord som genast började hyscha mig. Tydligen var det han på riktigt. I alla fall enligt dem. Jag har aldrig fattat grejen med The Hives. Är de inte lite väl skräniga? Jag tror att jag såg dem på Hultsfred 2001. Om det nu var han så tyckte jag nog att han inte var så jättelik sig själv.

Jag ska vara kattvakt i typ 10 dagar från och med i morgon, så efter jobbet idag stressade jag iväg för att hämta nyckel till lägenheten och sen stressade jag vidare till Saltmannen för att rita på vår kommande bok (som inte är Psykiskt sjuk, utan en annan). Nu kanske nån av er undrar varför vi skriver en bok, när vi istället kan vara lyckliga. Jo, svaret är att vi helt enkelt tycker att det är roligt. Lite kul i livet måste man ändå få unna sig, anser jag.

Nu måste jag verkligen gå och sova. Klockan är 22.15.

Läs förresten den här intressanta artikeln i SvD Livet går inte ut på att vara lycklig.

Kom ihåg att vara snälla mot varandra!

4 kommentarer:

  1. Jag ber om ursäkt till er som läste detta inlägg. Det var sjukt tråkigt skrivet, men jag är verkligen aptrött. Förlåt mig!

    SvaraRadera
  2. Bra länk! Brülde är en cool katt, hade honom som lärare när jag pluggade filosofi för jättelängesen.

    SvaraRadera
  3. intressant länk, men dålig rubrik och jag tror brülde får se detta som ett tidigt utkast inför kommande slutsatser. det känns mest som att han spånar kring frågan och kastar ur sig hypoteser.

    brülde närmar sig problemets kärna, men han befinner sig fortfarande inom ramarna för det paradigm som sätter glasväggar runt hans försök att nå framåt. det brülde och de allra flesta människor kallar "lycka" är egentligen en omskrivning för "övervägande grad av tillfredsställelse". de flesta säger sig vara lyckliga när de upplever att deras olika behov är tillfredsställda - tillräckligt mycket bekräftelse från en partner eller vänner, tillräckligt mycket sex, tillräckligt mycket pengar, roligt på jobbet, etc etc. men till och med när man har detta ligger den där och naggar i bakhuvudet - tomheten och meningslösheten. hur många tänker inte "jag har ju allt - varför är jag inte lycklig???"

    på grund av ohejdad vana och kanske en viss fartblindhet tar vi oss aldrig tiden att verkligen förstå oss själva och hur vi fungerar. men om vi tar oss den tiden märker vi snart att det mesta av vårt medvetande rör sig mellan två poler: NJUTNING och OBEHAG. vi strävar konstant mot njutningen och tillfredsställelsen och vi flyr från allt som är obehagligt. när vi njuter tillräckligt mycket säger vi att vi är "lyckliga" och när vi mest känner obehag är vi "olyckliga".

    det hela ger en något deprimerande bild över våra möjligheter att vara lyckliga - om lycka = tillfredsställelse, så tror jag dom flesta håller med om att varaktig lycka är något vi kan leta efter hela livet och aldrig få. ju tydligare vi lär oss att se att det förrädiska i det perspektivet, desto lättare är det att släppa taget om den berg- och dalbana som livet tar oss på.

    vän av ordning säger kanske nu att "jaha, men om man bara ska släppa taget om allt och inte bry sig om ifall något går varken bra eller dåligt, så lever man ju inte alls! och det om nåt måste ju vara tomhet!". den invändningen är ett uttryck för just det paradigm som skapat vår situation av obeständig lycka. det är en rent teoretisk och hypotetisk ståndpunkt rotad i en oförmåga att se utanför boxen. enda sättet att verifiera huruvida den stämmer eller inte är att utmana den i praktiken. och om vi gör det helt förutsättningslöst så upptäcker vi att den tomhet som uppstår är det mest innehållsrika vi någonsin upplevt. det rimmar inte med våra förväntningar eller våra konstruktioner om hur verkligheten ser ut, men det säger mer om oss än om verkligheten.

    verkligheten är en paradox.

    SvaraRadera
  4. Jag vet inte riktigt hur man ska definiera lycka direkt. Alltså jag känner mig ju lycklig, även när jag är ledsen eller arg eller vad det nu är. Att det finns en slags lyckogrund. Samtidigt känner jag mig inte helt tillfreds med allt i livet. Jag skulle kunna bo bättre. Tjäna mer pengar. Jobba med roligare saker. Ha mer tid till att spela TV-spel osv.
    Men de frågorna är inte direkt de viktigaste.

    Sen vet jag inte om jag skulle bli lyckligare av att hjälpa andra i mer nöd, men jag tycker verkligen att vi alla i samhället ska hjälpa varandra mer än vad vi gör. Enkla saker som när det ibland blir så att en person längst bak i bussen inte hinner av vid sin hållplats och då försöker ropa lite försiktigt till busschauffören som inte hör det. Då sitter oftast alla andra i bussen knäppt tysta fast de skulle kunna hjälpa till. Samma sak händer när folk blir våldtagna. Det är ju rubbat.

    SvaraRadera