tisdag 4 maj 2010

Att alltid vilja vara andra till lags

Jag har ett stort negativt behov av att vara andra människor till lags. Jag ställer upp på grejer fast jag inte vill, bara för att jag inte vill att andra ska tycka att jag är en svikare. Det här gör tyvärr att jag gärna skjuter på att göra klart de grejerna som andra vill att jag ska göra åt dem, och att jag får extremt mycket ångest av det. Dessutom blir jag aldrig nöjd med min insatts i de här fallen. Det är nog för att det är grejer jag inte alls är intresserade av egentligen. Visst, på sätt och vis är det mitt fel att det blir så här, eftersom jag inte säger ifrån till att börja med. Jag borde bli bättre på det, och med små babysteg blir jag även det. Men det är svårt och läskigt. Samtidigt kräver jag nästan aldrig något i gengäld och när jag själv behöver hjälp med något har jag jättesvårt att be om den hjälpen. Det här har resulterat i att jag ofta gör allt själv (Som tur är så är det annorlunda på arbetsplatser. Där har folk redan sina roller).

I morse kollade jag på morgonprogrammet på SVT och då var nån livsstilscoach där och förre JK och de sa en del bra grejer, bland annat följande:

Man ska inte ställa upp på saker för att man är rädd för att inte vara andra till lags, eller för att man känner skyldigheter mot personer man egentligen inte är skyldiga ett dugg. Man ska göra saker för att man vill och för att man är modig.

Låt stå.

1 kommentar:

  1. Sant! Jag har också varit där, och jag tror inte man kan göra ett riktigt så bra jobb som man vill, om man inte brinner för det man gör. Någon bitter person sa en gång till mig att livet ska gå ut på att man gör saker som man inte vill, just därför att andra ber en om det. Själv tror jag på att satsa på det man själv vill göra. För då blir man riktigt bra på något, och då kommer folk automatiskt att vilja ha ens hjälp inom området. Och se, då kan man hjälpa andra plus göra ett bra jobb! =)

    SvaraRadera