torsdag 18 mars 2010

Jag är en pruttgubbe

Eftersom min kost till största del är vegetarisk så har det börjat innebära att jag får mer gaser än innan. Det har gått så långt att jag småpruttar rätt frekvent. Inte stora stinkande pruttar utan så där som pruttar är när man sitter på en kudde och pruttar. Lite dämpade liksom, ja ni fattar nog eftersom det är supervanligt att sitta på kuddar och prutta.

Jag pruttar när jag precis vaknat. När jag borstar tänderna. När jag går på tunnelbanan (men inte när jag går av). När jag kollar på På Spåret.

Förra veckan var det en massa höjdare som hängde vid receptionen på Egmont Tidskrifter (som jag jobbar för ibland). Jag var tvungen att gå igenom folkmassan och då pruttade jag. De blev helt tysta.

Jag pruttar när jag läser vissa bloggar. Jag pruttar i duschen. Jag pruttar när jag spatserar. Jag är lite som en sån där gammal utombordare som låter "pruttpruttpruttpruttprutt".

Pruttarna kommer liksom från ingenstans. Jag är inte alls förberedd på dem så jag hinner inte parera dem genom att knipa eller spela hög musik.

Jag pruttar när jag gråter. Jag pruttar absolut när jag skrattar. Då är det totalt oundvikligt. Jag har aldrig kunnat kontrollera min kropp när jag skrattar.

5 kommentarer:

  1. Min son pruttar också konstant, är dina också luktlösa? Du kan få ta med honom som prutt-alibi vid viktiga möten.

    SvaraRadera
  2. Ja, det konstiga är att de är luktfria, så vad är deras syfte liksom?

    SvaraRadera
  3. "De måste va nåt fel på dej"

    SvaraRadera
  4. Ola Skogäng21 mars 2010 20:31

    Jag skrattar så jag fiser! By the way så e jag oxå vegetarian.

    SvaraRadera