måndag 1 februari 2010

Nyckelviksskolan

På begäran från läsaren räven så ska jag härmed berätta om Nyckelviksskolan som jag gått på.

Nyckelviksskolan är en förberedande konstskola med rätt stor vikt på konsthantverk.

Jag har gått på skolan vid två tillfällen.
Första gången var 2001-2002, då jag gick Allmän konst.
På Allmän konst (som jag antar heter något annat nu) fick man prova på olika tekniker, typ bygga pallar av trä, göra kaffekoppar av keramik, banka till förlovningsringar av koppar och måla lite grand. Jättemånga tjejer går på Nyckelviksskolan. Tror att vi var 4 killar i min klass och 12 tjejer. Nästan alla är redan i ett förhållande så sök inte dit om du är ute efter att ragga. De flesta tjejer använder dessutom de där förlovningsringarna de bankat till på riktigt och skaffar barn direkt efter att de gått klart utbildningen. OBS: Inte ett skämt.

Men det var inte Allmän konst jag sökte direkt efter gymnasiet, utan Bild och Grafisk form-linjen som har den högsta statusen på skolan. Jag var 19 år och kom självklart inte in, fast jag gått Bild och Form i gymnasiet och tillhörde de bästa i klassen.
Året efter sökte jag både Bild och Grafisk och Allmän Konst. Jag blev placerad som reserv för Allmän. Min dåvarande flickvän kom in på direkten, så mitt ego var rätt ordentligt sårat. Tror visserligen att hon hade sökt dit året innan också, plus att hon hade gått en designkurs på heltid i ett halvår på Folkuniversitetet innan. Hon jobbar idag med ekonomi.

Jag kom i alla fall in med hjälp av min reservplats. Nu minns jag inte exakt vilka arbetsprover jag hade med, men det här självporträttet var med i alla fall.

Ett år senare slog jag sönder det i ett episkt anfall av EMO.

Överlag håller grejerna folk gör på Allmän Konst rätt låg kvalitet, så att komma in där är väl mer av ett lotteri. Det handlar rätt mycket om att de vill skapa en klass med olika personer, men slutar med att alla är vita och medelklass eller högre.

Nu kanske jag låter negativ, men faktum är att mitt år på Allmän Konst var det lyckligaste året i mitt liv. Jag älskade att gå på konstskola och kände mig jättehäftigt precis hela tiden. Det var väldigt annorlunda att umgås med människor som inte hette Ali eller Mäkelä i efternamn, utan von och nånting med -stjerna. Jag brukade hålla tyst om att pappa jobbade på däckfirma.

Men Allmän Konst är ju bara ett dagis för vuxna. Bild och Grafisk form på Nyckelviksskolan är ju skiten.
Det är nästan lika svårt att komma in där som på Konstfack eller Beckmans. Själva utbildningen är inte alls i närheten så klart, men att vara en av de utvalda som får gå där ger en en hel del status. Bara det symboliska värdet i att linjen har sitt klassrum högst upp i huvudbyggnaden istället för nere i backen i de andra husen säger sitt.

Bild och Grafisk form gick jag 2003-2004 och det var det mest olyckliga året i mitt liv. Allt rasade samman och jag gick på rätt tunga mediciner som gjorde att jag brukade komma till skolan vid lunchtid och sen la jag mig och sov över ritbordet. Vid fyratiden brukade jag piggna till och så jobbade jag på till att sista tunnelbanan gick från Ropsten.

Jag sökte till Bild och Grafisk form fyra gånger innan jag tillslut kom in. Tyvärr kunde jag inte riktigt uppskatta det då. Som jag nämnt tidigare så gick serietecknaren Emelie Östergren i samma klass som jag. Hon började sen på Konstfack.
Nu har jag inte stenkoll på vad folk gjorde efter Bild och Grafisk, men om jag inte minns fel så har 5 gått på Beckmans och 2 på Konstfack och 4 på Rietweld. Vi var 16 i klassen. 8 tjejer och 8 killar, men som vanligt så lät killarna mest och det var ofta bråk om det.

Hittade den här teckningen som jag gjorde i gymnasiet och ungefär så här såg det ut i klassrummet på Bild och Grafisk.


Jag minns tyvärr inte vad jag hade för arbetsprover när jag sökte och kom in, men värt att veta är att en av huvudlärarna ÄLSKAR akvarell, så gör i alla fall en asgrym akvarell. Hon tycker även att teckning är grunden till allt, så ha med en asgrym teckning, och då inget kalkerat trams. Nu antar jag att det är samma huvudlärare där som det varit de senaste 60 åren... Alla som gått där vet precis vad jag menar och ni drar nog lite på smilbanden just nu.

Ett tips jag har till er som söker till konstskolor, och som funkat bra för mig, är att inte tänka på att det är en massa hundra personer som söker dit, utan att det är ett visst antal som kommer in. När jag sökte till Beckmans visste jag att 15 personer skulle bli antagna, så jag fokuserade på att vara bättre än 15 personer och skita i de 300 andra som sökte. Att slå 15 personer är lättare.
Börja med arbetsproverna i god tid så att du hinner göra ut dem, lägga dem åt sidan och ta sen fram dem igen och granska dem kritiskt och fråga dig, "Kan jag göra den här bättre? Förmedlar den budskapet som jag vill ha fram så effektivt som möjligt?".

Sen brukar folk haka upp sig på att det står att man ska lämna in krokier och foton. Skit i krokierna och är du inte fotograf så skit i fotografierna också. Lämna in sånt du är bra på. Är du dålig på akvarell så lämna inte in en akvarell.
Här gäller verkligen tänket att en kedja inte är starkare än sin svagaste länk. Hellre få bra grejer än en massa bra grejer och några dåliga.

Det är som när man är på dejt, då berättar man bara om sina bra sidor och mörkar det där om att man även är nazist.

Men kom med frågor om det är något specifik ni undrar över så kan jag försöka svara.

10 kommentarer:

  1. Väl talat (skrivet) Mikey!
    Så är det.

    Fast jag kom inte in på Nyckelviken (blev nekad EN gång, mitt ego återhämtade sig aldrig) utan gick på amatör-Basis på söder istället. Hoppade av efter ett halvår och deppade ihop på komvux efter det. Men se på mig nu!

    Ähurm.

    SvaraRadera
  2. Att se det där självporträttet var lite som att kliva in på sina föräldrar när de, du vet... Det blev obehagligt nära och verkligt! Eller som när man ser på en film och det blir pinsamt, för någon.

    Det var kul!

    Jag tror jag ska visa mina såna också, jag har typ en hel buss fylld.

    SvaraRadera
  3. Jag tycker att självporträttet är jättefint. Blev många själprträtt när jag gick på KV i göteborg. Jag tror det har att göra med att man är rätt ego fixerad i tjugårsåldern. Jag har bortåt femtio oljetuber hos mitt ex. Även 7 eller 8 gånger 2,10 meter duk. Tyvärr kan vi inte ens prata med varandra längre så det är bara till att köpa nytt om man ska till och börja måla igen... och det ska jag. Skulle älska att göra serieomslag i äkta pulp-stil.

    SvaraRadera
  4. Men jag tycker inte att självporträttet är FULT, jag tycker bara att det går under huden på en. Det är väl nåt bra, om än lite obehagligt.

    SvaraRadera
  5. Jag tycker nog att självporträttet är rätt fult. Eller det är ju väldigt gymnasialt. Jag skrev även dikter på den tiden som är otroligt jobbiga att läsa just för att de är så tonåriga och för att jag minns hur det var när jag skrev dem.

    SvaraRadera
  6. Jag säger bara; publicera dom. (För vårt höga nöjes skull.)

    SvaraRadera
  7. Nja, jag är inget fan av det här med självutlämning...

    SvaraRadera
  8. TUSEN tack! Bra att få veta hur det går till av en insider. Känner också att mitt ego kommer plattas till totalt om jag inte kommer in, men sånt får man väl svälja. Tycker så mycket om alla dina självporträtt! Vilka är dina bästa tips för att bli bra på det, är det bara öva öva öva som gäller? En fråga till - har man någon chans att komma in på bild & grafisk form även om man inte kan något om bildredigering i dator? Kan verkligen ingenting och vet inte i vilken ände jag ska börja.

    SvaraRadera
  9. räven: Det är bra om man är väldigt självupptagen för att göra självporträtt. Titta länge på dig själv i spegeln varje dag. Det gör jag.

    När det gäller vad man kan i dataväg så är det bästa att alltid ljuga. Jag ljög och sa att jag kunde illustrator och indesign när jag var på intervju på Beckmans och sen såg jag till att lära mig programmen när jag väl kom in.

    När jag gick Bild och Grafisk var det rätt många i klassen som aldrig hade använt Photoshop innan. Tror även de hade ljugit och sagt att det kunde programmet.

    SvaraRadera