fredag 19 februari 2010

Livet det är jag



Idag satt jag och mediterade under mina kristaller. Jag gjorde en astral resa ut i alltet och kände energiernas svällande flöde gå rakt genom min själ. Jag såg ett damkorn som innehöll ett helt universum. Jag var digital, en etta och en nolla. Mest en nolla.

Efteråt gick jag naken ut i den kalla vinterns solsken. Genom min hud, ja genom hela min kropp, absorberade jag ljuset. I snön vid mina fötter slog en tussilago ut. En tår rann ner för min kind och landande på den gyllene blomman. Den log mot mig. Tussilagon var jag och det var vår redan i februari.

Nirvana är bara en tunnelbanehållplats härifrån. Snart är vi där.

4 kommentarer:

  1. blev (helt utan ironi) inspirerad och fylld av ro av detta inlägg.

    Sinnesro på dig!
    /Frida

    SvaraRadera
  2. "Nirvana är bara en tunnelbanehållplats härifrån. Snart är vi där"

    Om du inte var ironisk skulle jag säga att du har rätt.

    SvaraRadera
  3. det går att tolka herr Sols inlägg som fler-stegs-ironi.
    Fler-stegs-ironi är att säga ngt så att det låter ironiskt när man egentligen faktiskt menar det man säger. Ett fenomen som blir allt vanligare i vår ironiska tidsålder. Men man kan aldrig vet säkert...

    SvaraRadera