tisdag 21 december 2010

Bara vara vänner?

Mitt celibat har gjort att jag glömt hur man gör romantiska anknytningar. När jag går på dejt numera så vill jag ingen funny business, utan bara typ fika eller kolla på teve. Helst av allt vill jag bara prata om olika läsplattor, men har inte hittat den rätta att prata med om detta. Kanske jag en dag kommer finna Hon med stort H och läsplatta under armen.

Isläggandet av bloggen är lagt lite på is pga omständigheter jag inte riktigt kan råda över.

söndag 19 december 2010

Min bok helt gratis!

Eftersom det är jultider så får ni hela "Till alla jag legat med" som gratis PDF av mig!

Sprid gärna länken på olika forum, FB, Twitter eller vad ni nu håller på med.
http://mikaelsol.se/tajlm_webb.pdf

#Prataomdet

Just nu såg pågår en kampanj där olika personer skriver om sexuella upplevelser som varit i gråzonen till övergrepp eller rena övergrepp. En kompis till mig upptäckte att de länkat till en serie jag gjort så nu är jag också med och #prataromdet! Här är länken till deras inlägg som länkar till min serie (som inte är från 2008 utan från typ 2003)

Här är direktlänk till serien

fredag 17 december 2010

Bloggen läggs ned?

Kanske är lite tidig att outa det här, men på måndag kommer den här bloggen att läggas på is. Möjligtvis för alltid, vem vet.

Kommer skriva ett avskedsbrev.

Dans på min bekostnad

I FZ:s julkalender idag kan ni se mig "dansa"...

tisdag 14 december 2010

Jag i rörligt format

Här kan ni få se mig göra en förvirrad cameo i julkalendern som gamingsajten FZ har.

PGA har ej tid att skriva ordentligt blogginlägg och känslor och sånt.

En måndag med Sol

Jag outsourcade dagens bloggande till min fantastiska kompis Malin. Check it out!

(bortse från min konstiga Stålmannen-frippa)

söndag 12 december 2010

En bryr sig inte

Det är så märkligt hur avtrubbad en är.

Som den här självmordsbombaren. Hen lär ju inte ha mått särskilt bra psykiskt. Det måste väl ändå ske någon slags nedbrytning i ens inre som gör att en kan ta livet av sig, och dessutom vilja ta fler personer med sig på kuppen.

Enligt den information som finns om dådet just nu så störde hen på sig Lars Vilks rondellhund och att Sverige för väpnat krig i Afghanistan. Och det är här jag kommer in på det avtrubbade. Jag är totalt ointresserad av turerna kring Vilks med mordhot, hens yxa hen har hemma und so weiter.

Jag är avtrubbad kring att vi har väpnade styrkor i Afghanistan. Frågar en mig vad jag tycker om att vi har trupper där så säger jag slentrianmässigt att jag är emot det. Jag tycker det är trist att vi inte är neutrala, och att svenska makthavare är så kåta på Nato, men för det mesta så bryr jag mig inte. Det är inget jag går omkring och tänker på varje dag och jag är inte ens med i någon Facebook-grupp som tar avstånd från kriget.

Än så länge är jag ganska avtrubbad när det gäller den här självmordsbombaren också. Det känns så otroligt random att det skett. Och jag tror det som trubbar av är att jag fortfarande känner mig trygg. Stockholm känns fortfarande som en stad där folk idag ändå kommer gå ut och konsumera inför julen.

Folk är ju lite så där överlag. 3000 kineser kan dö i ett jordskred i Kina och de flesta av oss bryr sig inte nämnvärt. Fabriksarbetare dör i sviterna av lungsjukdomar de får när de stentvättar våra jeans och vi rycker på axlarna och köper ett extra par utifall de skulle förbjudas.

De flesta av oss hälsar knappt eller inte alls på våra grannar. Hör en grannpersonen bli slagen av sin partner/partners så låtsas en som inget. Om grannen däremot spelar musik lite för högt kan vi tänka oss att kanske ringa störningsjouren eller möjligtvis sätta upp en sur lapp nere i porten.

Samtidigt har en person alltså gått omkring och samlat på sig så mycket frustration att hen känt sig tvungen att explodera sig själv.

Hen kunde nog inte låtsas som inget.

Jag undrar hur hen kunde hamna där? Hur såg processen ut från att hen placerades på denna jord till att hen en dag låg uppsprängd som en trasig docka på Bryggargatan?

Och är det något vi alla kan pushas till?

lördag 11 december 2010

Hemma hos Micke Sol

Blev lite inspirerad av en annan blogg... Hen verkade inte tidigare riktigt varit bekväm med att ha hens egna grejer uppsatta i hens ateljé.

Ja, själv har jag den inställningen att en måste ha sina teckningar i fejjan för att en riktigt ordenligt ska kunna lida som konstnär. Vad är värre än att se sina misslyckanden dagligen? Och vad är bättre för ens karaktär? Svar: INGET!

Så, följ med mig hem på en liten walkabout.

Bild nummer 1: Dörren in till mitt kärleksnäste pryds av en provteckning till en utställning jag hade förra året. Håller på att sälja originalet just nu faktiskt.



Bild nummer 2: Vid balkondörren står det lite gamla målningar. Exempelvis den här nakna bruden som jag aldrig målat klart.


Bild nummer 3: I fönsterna står lite små akvarellteckningar jag gjorde till utställningen jag hade i höstas, bland annat denna gölliga (noshörningen har jag fått av min kompiz Moa).


Bild nummer 4: På "dataväggen" (som jag kallar för dataväggen fast jag inte har någon dator där...) hänger det några till akvarellteckningar. Det är till salu för 2000 kronor stycket om någon är intresserad.


Bild nummer 5: En teckning jag gjorde av två pojkar och så ett pris jag vann en gång i en reklamtävling som Posten har. Notera tejpkanterna på glaset. Jag brukar tejpa upp akvarellpapper på glasskivan när jag ska måla. Väldigt behändigt.


Bild nummer 6: Den här akrylmålningen gjorde jag i gymnasiet, men jag gillar den ändå. Den handlar om barns förmåga till fantasi. Pojken, som är jag, leker att stenen är ett UFO. Många av mina vänner kallar den dock för Sombrero-målningen. De är as.


Bild nummer 7: En ensam dykare och en sjöhäst. Den handlar om att vara ensamstående pappa. Den kan man få köpa för 2000 spänn också. Tror den är ca 48 x 70 cm.


Bild nummer 8: Ett självporträtt i akryl. En naken brud som är klädd som Musse Pigg (också till salu, men för 2000 kronor pga att jag satt upp dem med nålar... Men en kan skära till den lite så blir den som ny). Den svartvita bilden gjorde jag när jag hade Stina Wirsén som lärare. Undrar varför kudden ser så äcklig ut. Så ser den inte ut i verkligheten. Skumt.


Bild nummer 9: Vid sängen har jag en hipsterkille som svänger loss.


Nästa gång ska jag visa alla bilar jag har och min swimmingpool.

torsdag 9 december 2010

En underbar kväll.

Har varit på gratisbio med grabbarna. Kollade på The Town, regi: Ben Affleck. Djupt drama. Behärskade manliga känslor. Våld. Gangsters med irländskt påbrå i arbetarghetto (Charlestown). Bostondialekt. Don Draper som FBI-agent. Biljakter som hämtade ur GTA 4. Ett lustmord mer eller mindre (fast utan lust). Vi fick i alla fall glögg (2%-ig!) och saffrans-gifflar innan. Gott.

Se den ej.

Men sällskapet var bra. Killar äger. Bokstavligt talat.

Svar på läsarfrågorna

Vad gjorde du på hemkunskapslektionerna?
Ja du, under en lektion lyckades jag få stekande smör över min ena hand så att jag fick gå omkring med nån slags plastfilm över handen i några veckor. Det gjorde ganska ont, men jag slapp vara med på gympan några gånger.

Vart ska du åka till i USA? Jag ska också dit nästa år, hoppas vi ses!
Jag ska inte till USA, men jag skulle gärna åka till San Diego när det är seriemässa där. Är även sugen på San Francisco. Om nån bjuder så...

Vad är ditt bästa hår tips under en “bad hair day”?
Mössa i kombination med självmord. Det är inte så mycket att man själv måste skämmas över sin frilla, utan att andra i ens närhet börjar kaskadkräkas när de ser en. Vet du hur mycket det kostar kommunerna att sanera våra gator och torg?

Vad har du för råd för en person som lider av depression men har stora ambitioner i livet. Hur skall man motivera sig själv och överkomma hinder?
Gå i terapi. Ät medicin. Sluta lyssna på Broder Daniel. Försök hela tiden bryta dina negativa tankemönster. Istället för att tänka, "fan vad jobbigt att ingen älskar mig för att jag är värdelös" så tänk, "Jag kan alltid bli gothare och de har jätteroligt förnedringssex hela tiden. Jippie."

Hur blir man motiverad? Till allt möjligt, sport, skolan, jobb? Skulle vara fint med lite tips den här tiden på året, när man mest vill sitta hemma framför tvn. Tack för din inspirerade blogg annars och lycka till! Kramar!
Har kompisar som fick en femkrona varje gång de diskade av sin mamma. Mitt tips: Flytta hem till din mor igen.

Hej Bella! Jag älskar din bok “Egoboost”, kommer du att fortsätta på författarspåret och skriva liknande (eller andra) böcker? Kram Linnea
Tack så mycket! Jag är väldigt stolt över denna boken som jag kommer hjälpa många unga vilsa själar till ett bättre liv som entreprenörder, så därför blir det en till bok nästa år, och så jobbar jag på ytterligare en bok med arbetsnamnet, "Så får du HIV - 100 praktiska tips".

Hej Isabella! Jag undrar hur du gjorde när du ville skriva din bok? Tog du kontakt med förlaget och skickade en kopia på det du skrivit eller diskuterade du idéen med dem innan du började skriva? Jag blir jätteinspirerad av dig, tack!
Jag startade en blogg om att jag gjorde en seriebok och så frågade Kolik Förlag om de kunde få ge ut min bok och det fick de. Jag ritade klart hela boken och sen bytte jag till Kartago Förlag som i slutändan gav ut den. Mitt tips är att i princip alltid skicka in helt färdiga serier till förlagen, alltså alla 120 sidorna eller hur lång den nu är, men egentligen önskar jag att förlagen hade mer möjlighet att ha aktiva redaktörer som är med i skapandeprocessen så att alla serier som ges ut kan bli så bra som möjligt, för det är inte helt lätt att ha rätt distans till sina egna grejer och sen måste man leva med de val man gjort resten av livet i form av en trycksak som kanske folk hatar eller älskar eller ännu värre är totalt likgiltiga inför.

Alla projekt du har/har haft, är det du som har tagit första kontakten och startat upp dem eller har du fått erbjudanden att göra dem?
Ganska många gånger är det jag som kommer på en idé och så gör jag den själv, eller så kontaktar jag någon jag vill samarbeta med. Jag får en hel del förfrågningar från andra om att göra grejer med dem, men jag säger oftast nej.

Din nya tidning, Egoboost, kommer den bara ta upp karriärsfrågor och sånt?
Eller kommer det också stå om självkänsla så som det gör i din bok?

Det kommer vara mycket fokus på vikten av att le. Ler man så skickas signaler till hjärnan som utsöndrar trivselhormoner som gör en glad och lite korkad.

Hur var dina betyg i slutet av grundskolan?
Ehm, jag tror jag hade 4,2, eller 4,3.

När ska intervjuer/anställning av journalister osv till Egoboost påbörjas?
Hur ofta läser du och svarar på din mail
?
Jag läser min mail varje dag och svarar på allt som känns relevant. Senast idag svarade jag på ett mail från en kille i Etiopien som har tillgång till 24 miljoner dollar, men behöver tillgång till mitt bankkonto för att kunna föra över dem. Jag ska få 12 av de där miljonerna, så det är klart jag hjälper till!
Annars så kommer vi inte anställa några journalister till Egoboost. Jag tycker journalisthögskolan är ett skämt. Nä, här gäller det att rekrytera direkt från the heartland. Endast de som skriver för Finest.se får söka. Ett av kraven är att man inte ska kunna stava.

När är det egentligen premiär för filmen “ORION”?
Tron Legacy har biopremiär 17 december. Man kan vinna en biodejt med mig. Maila ditt svar på frågan "Hur många horn står upp?" tillsammans med en personlig motivering till varför du vill se denna film med mig till adressen mikaelsol(snabelbanan)gmail.com. Skriv "Tron-tävling" i ämnesraden. Jag bjuder på biobiljetten och en liten popcorn. Eventuell läsk får du köpa själv (gäller endast Stockholmsområdet).

Kommer du att fortsätta åka till Övik även fast inte Nils finns med i bilden på samma sätt?
Nope, men det var fint där förra julen och nyåret. Will miss, men livet går vidare.

Hej! Jag har precis ärvt en summa pengar som jag gärna skulle vilja investera på något sätt. Har du några tips på vad jag kan investeria i? Kan man invester i Blondinbella AB? Lycka till med allt du tar för dig och tack på förhand!
Jag kan ge dig inloggningen till mitt bankkonto om du vill överföra pengar från Etiopien.

onsdag 8 december 2010

Day 25 – A first

Jag kan ju ta och berätta om första gången jag hade fullbordat samlag med en kvinna. Eller hon var väl en tjej då när det hände eftersom jag var en pojke. Eller hon var ju inte en tjej på grund av mig, men vi var ändå födda samma år.

Hon och jag hade varit tillsammans i två månader innan hon släppte till. Jag ville tidigare, men hon ville vänta. Jag fick inte ens sova med henne första månaden vi var ihop. Jag tyckte det var lite skumt för hon hade legat med rätt många innan mig, men det var väl nåt om att det skulle kännas rätt och speciellt att vänta. Nåt sånt där new age-bullshit, vad vet jag.

Hon var min första tjej, om man inte räknar med Lise-Lotte som jag var ihop med ett tag när jag jag gick i sexan (hon gick i sjuan). Men det är en helt annan historia. Väldigt mycket en icke-historia dessutom.

I alla fall så kom dagen då vi skulle ligga med varandra. Det var efter skolan och jag minns att det var vinter utanför fönstret. Jag var inte särskilt nervös eller så. Jaha, ja, det gick ju fort och så var det med det. Insåg just att jag inte minns så mycket från det förutom att det var ljust i rummet eftersom solen tittade på.

Jag måste ha gillat det åtminstone eftersom jag fortsatte att ha sex några gånger till i mitt liv (säkert minst fem gånger!).

tisdag 7 december 2010

Day 24 – Something that makes you cry


Jag grät lite när jag kollade på Potter igår. Det var när Harry stod utanför huset där hans föräldrar blev mördade. Eller så grät jag när de var på kyrkogården. Jag minns inte för jag somnade till några gånger på grund av att filmen var ruskigt tråkig.

Men jag gråter oftast till film. Och så gråter jag ibland när jag är för trött. Jag gråter när jag skrattar. Jag gråter inte särskilt ofta i samband med gräl, men jag gråter om jag fått mitt hjärta krossat. Då kan jag gråta i månader.

Ibland gråter jag när jag bloggar för jag har en tendens att bli lite väl sentimental.

Jag gråter väldigt lätt när jag hackar lök, något jag gör mer eller mindre varje dag eftersom jag inte kan tänka mig att äta mat utan lök i.

(otroligt motiverat bildval btw)

måndag 6 december 2010

Lucka 6 "Tivoli"

Nu är julnumret ute av barnserietidningen Tivoli med vänner ute som jag har med en seriesida i. Den köper du på ICA!



Nedan är omslaget som Annika Giannini gjort. Schnyggt!



Eftersom jag tagit ledig idag (första lediga dagen på 17 dagar) så passade jag på att äta frukost ganska sent (klockan 10 [tio]), trots att jag ändå gick upp klockan sju (7).



Så vad ska jag göra med denna underbara måndag i fritidens tecken? Jo, jag tänker se nya Harry Potter (ej i 3D) på bio! Mitt på dagen. En så kallad matiné. Eller kallar man det för matiné? Det gör man väl? Om man är typ 100 år gammal?

Sen ska jag nog ta en öl med en kompis på kvällen.

Så här gick vår konversation.

Jag: Vi kan väl ta en öl i morgon kväll? (sagt igår).
Han: På en måndag??
Jag: Ja, det är perfekt för det är inte så många andra ute då!
Han: Ehm, då kan man ju lika gärna sitta hemma och dricka...
Jag: ÄNNU BÄTTRE!!!

lördag 4 december 2010

Luck 4 "Trött och tråkig"


Har jobbat 17 dagar på raken. Är ledig först nästa söndag. Orkar inte blogga just i kväll.

Hinner liksom inte göra något kul direkt. Kompisar ringer och sms:ar om att gå ut, men jag orkar inte. Håller på att städa hemma så gott som det går utan att ha nån energi. Insåg när jag gick hem från jobbet idag att jag glömde äta lunch. Hade inte ätit på 10 timmar... Ville gråta på bussen av utmattning men som tur var började en alkad gubbe prata med mig, så jag fick känna mig så där skönt obekväm som man gör när alkade gubbar pratar med en istället.

Celibatet känns jobbigt just nu. Skulle behöva kramas eller nåt åtminstone, men det gäller att hålla ut även när det känns tungt.

fredag 3 december 2010

Day 22 – Something that upsets you

Jag är uppvuxen med alterantivserier så det är lite svårt för mig att bli upprörd. Visst, jag blir upprörd av de där vanliga orättvisorna, precis som alla andra, att invandrare och kvinnor har det sjukt mycket sämre ställt än män och att västvärlden parasiterar på fattiga länder och att religioner används för att förslava människor så att de inte ska kämpa emot eftersom det är fint att vara fattig enligt Jesus/Kyrkan.

Jag blir upprörd när folk står på fel sida i rulltrappan och blockar flödet. Rent allmänt blir jag upprörd av folk som står i vägen, typ klungor av virriga personer som bestämmer sig för att bästa stället att stanna upp och reflektera över varats mysterier är mitt i ingången till Åhléns City eller andra trånga passager.

Men mest lättprovocerad är jag när jag är i förhållanden. Där kan jag bli jätteupprörd över småsaker.

Avundsjuka och svartsjuka är nog det som triggar igång mig mest , som om min partner är bjuden på fest och hon inte frågar om jag vill följa med. Sånt tycker jag är sjukt störigt, även om jag har andra planer. Jag antar att det är fel att bli sur för sånt, men sån är jag. Jag är i alla fall medveten om att jag blir det och försöker bearbeta det så gott jag kan...

Lucka 3 "Med i tidningen"



I senaste numret av Blossom Magazine är jag med som en av månadens medarbetare. Hur coolt är inte det? Jag ger dock inte hälsotips... (jag är han i mitten. Han nere i hörnet är Janesh som är house-guru i tidningen)

torsdag 2 december 2010

Lucka 2 "Näthatet"

Läste det Lina skrev på sin blogg om näthatet, och tänkte att jag också kan dela med mig lite av mina upplevelser.

Den här bloggen har inte varit så drabbad av näthat. Egentligen har det väl bara hänt en gång när en serietecknarkollega tyckte att jag hade gjort en äcklig serie (den som är med i babian.se nr 18).

På diverse forum kan man däremot råka ut för en hel del om, men där är det oftast lite som att gå in i en bur där alla vill slåss med varandra, så det går inte riktigt att ta andra på allvar, även när de menar allvar. Jag har bråkat med hur många antifeminister och rasister som helst de 13 år jag hängt på nätet.

I början av 00-talet hade jag en gästbok på min hemsida där vem som helst kunde skriva i. Det var rätt vanligt att man hade det på den tiden. Det var mest mina kompisar som skrev grejer till mig.

Sen la jag upp en serie jag baserat på en väldigt märklig dröm jag hade haft om bajs.


(Sida två ur serien)

Den här serien var tydligen väldigt provocerande för en snubbe, för han började skriva väldigt otrevliga inlägg i min gästbok. Först trodde jag att det var en "kompis" från gymnasiet som skrev de där inläggen för att vara "rolig" (han hade lite svårt med den mellanmänskliga kommunikationen, om vi ska vara diplomatiska), så jag kaxade tillbaka. Inläggen blev bara grövre och grövre. Tillslut så fattade jag att det var helt orimligt att ens den där killen från gymnasiet skulle kunna skriva såna hemska grejer. Inläggaren skrev nämligen väldigt detaljerat om hur han skulle ta reda på var min dåvarande flickvän bodde och ingående om hur han skulle tortera henne och sen våldta och mörda henne. Som ni förstår så var det inte särskilt trevligt och jag fick väldigt svårt att sova om nätterna och var liksom på min vakt hela tiden. Som att alla personer ute kunde vara han.

På nåt vis lyckades jag ta reda på hans IP-nummer och jag spårade det till VM-Data, där det visade sig att han arbetade. Jag mailade nån ansvarig där och efter ett tag fick jag ett mail om att de hade åtgärdat "problemet" och sen hörde jag inget mer från den där idioten. Efter ett tag tog jag bort gästboken helt, för jag ville inte vara med om något liknande igen.

Jag har lite svårt att förstå mekanismerna kring att vara så där otrevlig mot folk på nätet bara för att det är lätt när man är anonym (eller tror sig vara det). Jag tror inte att det bara är psykopater av Hannibal Lecter-typen som gör sånt, utan normalstörda personer också.

Random random



Idag blev jag klar med serien till PC Gamer. Skönt eftersom vi skickar tidningen till tryck imorgon.

Undrar vad jag ska rita nu. Har ett illustrationsjobb jag ska börja med om två veckor när jag är klar med nästa nummer av PCG (ja, vi ska göra 100 sidor speltidning på två (2) veckor!!), men under tiden vill jag ju göra annat på kvällarna.

Kanske ladda batterierna lite. Lyssna på 2 Pac.



Stay black!

onsdag 1 december 2010

Lucka 1 "Komplex"

När jag var yngre hade jag ett rätt så stort komplex över mina läppar. Särskilt underläppen. Den har alltid varit rätt stor, så jag tyckte jag såg fånig ut på skolfoton och liknande.

Ja, se själva.


Därför brukade jag oftast dra in underläppen vid fototillfällen, eller om jag såg nån snygg tjej på bussen eller så.

Eller så försökte jag distrahera folk genom att ha på mig något "skojigt", som glasögon byggda av Lego, eller ett ansikte täkt av fis.


Numera är jag mer trygg i att ha stora läppar. När jag blir upphånglad så är det liksom som att underläppen hela tiden sugs in i hånglets mun, och då syns den ju inte som tur är!

Trumvirvel!

Day 19 – Something you regret

Det finns massor av grejer jag ångrar. Jag tänker ofta tillbaka på olika situationer där jag gjort fel eller som lett fram till att relationer gått i kras. Hade jag haft fascist i hand så hade jag gjort annorlunda de gångerna.

Jag kan spendera hela dagar med att tänka på att jag borde gjort si och så och hade jag gjort det hade jag exempelvis kanske fortfarande varit tillsammans med nåt av mina ex.

Mycket kretsar dock kring en helt annan grej; att jag önskar att jag kunde förflyttas tillbaka i tiden, till när jag gick i lågstadiet och ha alla erfarenheter i huvudet från hela mitt nuvarande liv. Tänk om jag kunde rita som jag kan idag när jag var 7 år?! Det hade varit kick-ass.

Men sen tänker jag på hur sjukt jobbigt det skulle vara att vara en 29-åring i en 7-årings kropp. Vad skulle man göra om man ville runka? Då blir man ju peddo och offer samtidigt.

En annan sak jag ångrar är att jag inte gick och la mig för att sova tidigare igår... Jag var helt desorienterad inne på Willys idag när jag skulle handla. Jag bara zombie:ade mig genom hyllängorna och på nåt vis kom jag ut ur supermarketlabyrinten med två fulla matkassar.

Nä, nu måste jag fortsätta att jobba lite till med min serie. Ska upp tidigt i morgon igen och jobba. Life is a rollercoaster. Just gotta ride it.


Jag ångrar allt. Jag ångrar allt ont.

Day 18 – Your favorite birthday

Det var när jag fyllde sju år för då fick jag den där Lego-borgen jag bloggat om tidigare.

Men jag kan berätta om när jag fyllde 27. Då bodde jag i Hornstull och majoriteten av mina vänner hade väl haft Facebook i nästan ett år vid det laget. Det här var på den tiden events faktiskt drog en massa människor. Det kom runt 50 pers hem till mig och jag hade fixat en massa sprit att bjuda folk på. Tror de flesta blev rätt fulla för jag hittade spyor på tre ställen nästa morgon. Dessutom lyckades jag hångla med fyra olika tjejer utan att nån av dem fick reda på det och så hade jag nästan sex på toan. Typ alla var där liksom ni vet.

Utav nån anledning hade jag även bjudit tre andra tjejer som jag var riktigt intresserad av, men som tur var kom ingen av dem, för det hade nog sabbat mina chanser att få till det med dem. Låg med dem senare i vilket fall som helst, så det löste sig till det bästa, kan man säga.

Oj, vad det här inlägget doftar "Till alla jag legat med-bloggen".

När Simon och jag åt middag tillsammans i Malmö sa han så här, "Jag behöver inte prata om att jag får ligga för jag vet att jag är populär". Kanske är hela det här inlägget bara ett tecken på min osäkerhet? Det finns ju en hel del jantekultur kring skryt, men jag ser inte detta som skryt, utan som samhällsinformation. När jag var 27 fick jag ligga mycket. Tiderna förändras. Lågkonjukturen drabbar alla på sitt sätt.

Nedan ser ni ett autentiskt fotografi från min och Simons middag i Malmö som inte var så romantisk som jag hade hoppats, men en flicka får väl drömma?

tisdag 30 november 2010

Så himla märkligt



En konstig grej är att jag alltid har varit sjukt snygg. Alltså jag har aldrig använt några skönhetsprodukter. Klär mig inte i snygga kläder. Har inte skönhetsopererat mig eller fixat tänderna. Jag liksom bara vaknar så här varje morgon och går ut i en värld Gud skapat åt mig i form av en catwalk.

måndag 29 november 2010

Day 17 – Your favorite memory

Mitt favoritminne...

Jag vet verkligen inte. Jag brukar mest älta jobbiga grejer när det kommer till att minnas saker. Det kanske vore bra att ha ett positivt minne att använda som napp i de stunderna. Kanske någon varm sommardag på landet i Hälsingland från barndomen. När mamma släppte taget om pakethållaren på min cykel utan att säga något till mig och ögonblicket då jag insåg att jag cyklade helt för egen maskin.

Jag gillar att tänka tillbaka på gånger jag haft bra sex i alla fall. Det är alltid nåt, men det känns ju inte särskilt kul att skriva om.

Idag har det visserligen värkt i min kropp för den minns känslan av min hand mot hennes lena midja. En perfekt kurva som blir allt mer abstrakt för varje dag som för mig längre ifrån henne.

Och det är därför jag föredrar att inte minnas.

Day 16 – Your first kiss

Jag hade ganska nyligen fyllt 19 år. En tjej i klassen hade fest i hennes familjs villa för hennes föräldrar var bortresta. Det var rätt mycket folk där. Jag hade inte varit full så många gånger innan, så jag var lite nervös över kvartingen Explorer jag hade med mig.

Jag stod mest och häckade inne med några kompisar i vardagsrummet. Tror att det spelades Donkey Kong 64. Jag märkte att Anna i min klass stod och tittade konstigt på mig i andra änden av rummet. Sen gick det väl nån timme. Anna och några andra satt i trappan och snackade när jag gick förbi efter att ha varit på muggen. Hon frågade om inte jag kunde sätta mig där med dem och av någon märklig slump fanns det bara plats bredvid henne. Hon satt nära mig och frågade om jag ville ha ett tuggummi. Det visade sig att hon bara hade det hon hade i munnen och så kysste hon mig samtidigt som hon slangade över tuggummit i min mun.

På väg hem från festen hoppade jag så där som killar gör på film när de blivit kyssta för första gången. Woho!

Kvinnor och deras hormoner

(vilket bra rubrik, kommer generera träffar på google från alla Flashback-smurfare)

Ja, just ja, kvinnor och deras hormoner...

Den här veckan jobbar jag på PC Gamer,. Deras redaktion ligger bara några meter ifrån Blossom Magazines redaktion. BM domineras av kvinnor i 40-årsåldern, medan PCG styrs av ett patriarkat bestående av ett gäng män, 20-40 år gamla ungefär. Ibland kan det bli rätt dataspelsnördig stämning på PCG .
Mitt favvoämne att prata om är dessutom zombies. Harmlöst kan tyckas, men tänk då på att det är män som vi som styr världen.

BM är ett hälsomagasin för kvinnor så där pratas det nästan bara om sånt, plus att nästan alla har barn.

Idag snackade de mycket om hur hormoner påverkar ens hälsa och beteende. Tydligen finns det studier som visar på att reklambilder på kvinnor som har ägglossning är mer säljande än andra, och att kvinnor klär sig mer utmanande när de har ägglossning. Att de är kåtare och utstrålar mer att de helt enkelt vill knulla under ägglossningen.

Nån av de på BM sa då, "Ja, och det är ju skönt att det är så!"
Varpå jag helt okontrollerat utbrister, "EN GÅNG I MÅNADEN JA!", så högt att alla hörde det.

Tystnad uppstår... Killarna på PCG ser livrädda ut... Jag tänkte att nu får jag sparken...

Sen börjar alla på BM att garva (förutom Matte som också var livrädd).

Jag fattar inte riktigt hur jag lyckades komma undan med det där, men det känns oroande för det var som att det var något från urtiden som bara välde fram ur min mun. Att det var den där bittra sexistiska neandertalaren inom mig som tittade fram ur sin grotta. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. Tror jag måste ta en lång dusch nu.
Skriva "MANSGRIS" i spegeln.

söndag 28 november 2010

Day 15 – Your dreams

Jag vet inte riktigt om jag har några stora långsiktiga drömmar längre. Illusioner spricker så lätt.

Förut när jag var yngre var min dröm att gå på konstskola, sen när jag hade gjort det var det min dröm att gå på designskola och sen var min dröm att ge ut en bok nu är min dröm att jobba som projektledare på serieförlag.

Jag drömmer kanske lite om att ha ett eget hem. Om att ha någon att komma hem till. Just nu känns det inte så viktigt bara. Det kommer säkert oundvikligen hända mig när tiden väl är inne.

Jag drömmer visserligen om en tid då det ska gå att tjäna pengar på Internet. Framförallt att det ska finnas ett enkelt sätt att betala på nätet. Då skulle jag vilja göra digitala seriealbum och sälja dem för typ 20 spänn (vilket är vad jag får i royalty per såld fysisk bok).

fredag 26 november 2010

Day 13 – This week

Tror jag missade det här igår...

I alla fall:

Måndag:
Jobbade på Blossom Magazine. Skulle göra en grej på kvällen men det blev inställt.

Tisdag:
Jobbade på Blossom Magazine. Var på stand up på kvällen.

Onsdag:
Jobbade på Blossom Magazine. Skrev på ett seriemanus samt kollade på tv-serien Better of Ted på kvällen.

Torsdag:
Jobbade på Blossom Magazine. Kollade på Scott Pilgrim-filmen med en kompis samt åt tacos. Snor härmed bilden och hoppas att jag inte blir stämd.


OBS dock att jag är jävligt snygg och kan tillreda tacos.


Fredag:
Jobbade på Blossom Magazine. Badade när jag kom hem. Ritar på en serie till julnumret av PC Gamer.



Lördag:
Jobbar extra på en seriebutik. På kvällen ska jag på reunion med min gymnasieklass.

Söndag:
Jobbar extra på en seriebutik. På kvällen ska jag hinna tuscha klart serien.

Om jag är stressad? Nja.
Om jag är utarbetad? Nej, har jobbat varje dag sen förra torsdagen. Bara tre veckor kvar nu innan jag får en ledig dag!
Om det ska göras ett till nummer av babian.se innan årets slut? Ja!

torsdag 25 november 2010

De lyckliga dagar du har nu är dina framtida år av sorg, saknad och bottenlös ensamhet

Här är en serie som först publicerades som en av Komika Förlags minialbumserie Fasil 2006. Tanken är att några kapitel i Psyksiskt sjuk ska vara tecknad i en liknande stil.






Day 12 – What’s in your bag

Äsch, nu glömde jag väskan på jobbet. Den är väldigt fin. Jag köpte den för en krona i nån slags by i Indien av nån slags person.

Jag råkar dock veta vad jag har i väskan!

Två tomma matlådor. En svart mössa. Ett kvitto från ICA. En penna. Använt snorpapper. En väldigt liten man som jobbar på Försäkringskassan.


OBS: En av de överstående grejerna har jag ljugit om att jag har i min väska (hint: Det är något man kan rita med).

Nu ska jag äta tacos med min kompis Johanna. Jag är jättehungrig, men hon färgar håret så jag sitter här snällt och väntar med en mage som känns tommare en Micke Persbrandts skådespeleri (i Beck alltså. Han är ju såååå braaaa på Draaaaamaaaaateeeeeeeen!).

Nä, nu får ni ta det jävligt lugnt.

C ya!

onsdag 24 november 2010

Day 11 – Your siblings

Jag har en storasyster som är sex år äldre än jag och så har jag en lillasyster som är 2 år och 10 månader yngre än jag.

Min regel är att aldrig dejta nån som är äldre än min storasyster eller yngre än min lillasyster.

Mina tre senaste flickvänner har dock varit ett år yngre än vad regeln egentligen tillåter. Vad ska jag säga. Jag gillar att bryta regler. Sån är jag. Det händer att jag går mot röd gubbe också ibland.

tisdag 23 november 2010

Day 10 – What you wore today

Jaha, jag sitter kvar på kontoret, färdigjobbad för dagen, men hinner inte hem och blogga för jag ska på stand up om två timmar. Detta suger något. Främst för att det innebär att jag inte kan lägga upp något foto på vad jag har på mig idag.

Inte för att jag har något kul. Petra som är AD på Blossom Magazine kommenterade dock min t-shirt, "Oj vad turkos du är". "Ja, det är jag", svarade jag och fortsatte, "Jag ville matcha väggen där borta" (pekade på PC Gamer-redaktionens turkosa vägg där de/vi hänger upp utskrifter av numret de/vi för tillfället jobbar med).

Kul va? Bra inlägg va? Intressant läsning asså?

Vad har ni haft på er för spännande då? Ett dött djur ällär? Kanske kalsongerna på huvet för att ni är så däringa härligt "crazy"?

Edit:
Så här turkos har jag varit!

måndag 22 november 2010

Day 09 – Your beliefs

Åh Gud jag vet inte varför jag bestämt mig för att skriva följande för jag tycker fortfarande att det är sjukt pinsamt, trots att det gått elva år sen det hände.

På sätt och vis kanske det började när jag som liten gick på Kyrkans barntimmar. Där fick jag lära mig om Jesus och Gud.
Jag hade väldigt stark barnatro. För mig var det lika självklart att Gud fanns som att mina dagiskompisar fanns. När jag ritade teckningar av min familj med mamma, pappa, mig själv och mina systrar så ritade jag alltid även en man i särk och stort vit skägg. Det var Gud. Morfar och farfar som jag aldrig hade träffat i en och samma person, antar jag.

I högstadiet började jag få panikattacker. De kunde vara hela dagar åt gången och tillslut hade jag dem varje dag. Det här sabbade mina tonår en hel del för allt kretsade kring panikångesten.

När jag gick andra året i gymnasiet så fick jag tillslut medicin och det gjorde att jag först som 17-åring kunde få vara en normal tonåring. Att vara en normal tonåring är ju ett helvete för de flesta, och det var inget undantag för mig.

Jag blev riktigt kär i en tjej för första gången. Katastrof.

Hon var inte särskilt intresserad av mig, utan hon var nog bara rent allmänt en kärleksfull person och väldigt kramig av sig. Hennes familj var likadan (men dem gillade jag bara).

Vi gick i samma klass, så ofta var vi rätt nära varandra fysiskt genom kramar och hon brukade hålla mig i handen. Det var inte som att jag blev kär i henne på direkten. I början tyckte jag det bara var väldigt spännande med allt det där. Enda gången vi pussades var när vi var fulla på en klassresa till Gotland, men den var mer som en sån puss man ger en kompis.

Jag började bli lite desperat kring att hon inte ville ha mig så som jag ville ha henne. Sommarlovet mellan andra och tredje ring närmade sig dessutom vilket spädde på min desperation, och desperata tonårskillar (även äldre har jag märkt) har en tendens att... flippa. Och som jag flippade!

Grejen var nämligen att hon var Jehovas Vittne.

Vid det här laget hade jag för länge sen fattat att Gud inte fanns. Att det var hittepå precis som rosa enhörningar och flygande spagettimonster, men Gud var en möjlighet för mig att få vara med henne även under sommarlovet.

Så vad gjorde jag? Jag frågade om hon kunde berätta mer om sin tro. Sina beliefs. Hon bokade in mig på ett möte med henne och hennes storebror hemma hos dem. På nåt vis gick jag med på att börja studera Bibeln med hennes bror som handledare en gång i veckan. Han var vad Sällskapet Vakttornet kallar för pionjär, vilket är en person som mer eller mindre har som heltidsjobb att missionera. Mitt studerande med honom ledde till att jag gick på mitt första möte i Rikets sal. Alla var så sjukt trevliga i församlingen. Alltså genuint. Det kändes inte påklistrat, utan det kändes verkligen som att de var en stor lycklig familj. Jag som hade haft en massa ångestproblem och känt mig ensam under nästan hela min uppväxt blev totalt överrumplad av deras värme. Det dröjde inte alls länge förrän jag gick på tre möten i veckan. Jag åkte till och med på en stor sammankomst i en ombyggd hockeyhall som Vakttornet ägde. Mellan varje möte så lästa jag en massa av deras böcker och självklart tidskrifterna Vakttornet och Vakna. De andra i församlingen bjöd ofta med mig på grejer som middagar, fester och allmänt häng, så all min tid kretsade kring det här. Det fanns ingen tid för reflektion över huvud taget. Allt gick så fort.

Min hemmasituation var rätt jobbig också, eftersom ingen i min familj gillade det jag höll på mig, så jag hade börjat isolera mig rätt mycket från dem. Det är ju precis det som Vakttornet och andra liknande organisationer vill ska hända. Säg upp din familj och gamla vänner och bind allt du har i ditt liv till oss. På så vis kommer det bli extremt svårt att bryta sig loss sen, för då kommer man inte ha någon kvar.

Sommarlovet tog slut och skolan började igen. Jag fortsatte med allt det där Jehova-grejset i några månader, men det var svårt att hålla på med allt det där samtidigt som jag träffade mina vanliga klasskompisar. Jag försökte försvara min nya tro, men märkte mer och mer hur jag ljög för mig själv. Min besatthet av den där tjejen hade dessutom avtagit eftersom jag hade fullt upp med att svälja allt Vakttornet tryckte i mig. Jag började må riktigt ordenligt dåligt över allt. För att hålla förvirringen borta grävde jag mig allt djupare ner i alla böcker och möten.

En dag bröt min bästa kompis ihop framför mig i skolkorridoren. Hon orkade inte se mig på det här viset. Hon saknade den jag brukade vara. Jag började gråta och det var som att allt släppte. Jag bestämde mig på direkten att aldrig mer ha med Jehovas Vittnen eller Vakttornet att göra igen. Jag ringde dem inte och sa att jag hoppade av eller nåt sånt. Hennes bror ringde mig en gång efter nån månad och undrade varför jag inte kommit och studerat Bibeln med honom och jag sa att jag inte ville längre och det var allt. Efter det slutade alla i församlingen att hälsa på mig om jag träffade på dem på stan.

Det var som att jag aldrig hade existerat. Som om jag var en rosa enhörning, ett flygande spagettimonster. Som om jag var Gud.

söndag 21 november 2010

Day 08 – A moment

Ett ögonblick kan vara som en snöflinga som landar på ens tunga och smälter bort på direkten.

Så kanske jag hade skrivit om jag varit indisk guru, men det är jag ju inte!

Jag har ganska dåligt minne när det gäller mitt privatliv. Jobbgrejer kommer jag ihåg hur länge som helst, men när det kommer till det egna så blir det rörigt. Jag tror det kanske har att göra med att det finns olika nivåer av verklighet i mitt liv.

1. Det som faktiskt händer.
2. Hur jag upplever det och hur andra upplever det.
3. Serieversionen av det som hände.
4. Hur jag upplever serieversionen.
5. Hur andra upplever serieversionen.
6. Bloggversionen och hur ni och jag upplever den.
7. Facebookversionen och hur ni och jag upplever den.
8. Twitterversionen och hur ni och jag upplever den.
9. Ibland även andra serietecknares version.

Men a moment kan ju vara mer än ett ögonblick. Nedan är en seriesida som jag tecknade för typ 10 år sen eller nåt.



(jag försökte teckna så där fult som var populärt på den tiden)

lördag 20 november 2010

Åkte på spö idag

En konstig grej som hände mig idag nere i gången till tunnelbanan i Gamla stan var att en kille, typ 35, slog till mig i sidan med sin smalarm när jag gick förbi. Det var rätt trångt med folk, så jag tror han gjorde det för att han trodde att jag skulle råka gå in i honom. Grejen är att jag alltid rör mig med samma precision som en elegant alv och hade således flera millimeter till övers.

Först reagerade jag inte på det han gjorde, men när jag sen satt på tåget så blev jag ganska irriterad. Det gjorde inte ont eller nåt, men det var en så jävla onödig grej att göra. So what om man skulle råka gå in med axeln i nån, man behöver ju inte utgå från att det ska ske genom att slåss. Han var dessutom en rätt liten snubbe som såg så där grå och tråkig ut som "snälla killar" brukar göra. Alltså en person som man i vanliga fall inte tror slår andra förutom möjligtvis sin fru.

Som ni märker är jag fortfarande rätt sur på honom. Jag vet ju inte om den här typen av killar slår sina fruar. De kanske bara slår förbipasserande och det kanske är bättre om det är så.

Men, eftersom han var en liten tönt så undrar jag vad som hade hänt om han hade gjort samma sak med en mer lättantändlig snubbe. En sån som tränar mycket, har ett stressigt otacksamt jobb och som när som helst kan snappa och verkligen göra sönder små töntar som slåss med sina smalarmar? Han hade ju åkt på fett med spö, förmodligen, och det är ju läskigt det med.

Jag ser mig inte som en våldsam person, men det finns tillfällen då jag verkligen velat slå någon hårt, och det är en otroligt märklig känsla som jag länge inte velat känna mig vid att jag drabbas av ibland (om än väldigt sällan), men jag tror det är viktigt att våga erkänna den sidan av sig själv, även om man har en självbild som inte passar ihop med den.

Day 07 – Your best friend

Jag kan inte direkt säga att jag har någon bästa vän eftersom jag inte är en 11-årig flicka.

Däremot har jag flera nära vänner som jag kan prata om impotens med.

fredag 19 november 2010

Day 06 – Your day

Dagen började med att jag vaknade. Sen loggade jag in på Facebook och gratulerade de av mina vänner som fyller år idag. Efter detta åt jag frukost och så duschade jag, klädde på mig och drog till skivbutiken Bengans på Drottninggatan där jag köpte Springsteens nya gamla skiva The Promise. På köpet fick jag en tröja och en affisch. Fett värt.


Oj, vad snygg jag är i denna tröja.

Drog till jobbet på Egmont där jag hade halvdag. Extra bra att det var fredagsmys med bullar och grejer.

Efter jobbet åkte jag till Staffars serier för att köpa en present (Mig blir du snart kär i) till en kompis som fyller år idag och som jag nu alldeles strax ska på kalas hos. Wihoo.

Förutom allt detta har jag även haft glasögon på mig hela dagen, vilket resulterade i att jag på avstånd kunde se Pelle som tecknar Stockholmsnatt på håll! Jag var dock för långt bort för att känna mig bekväm med att ropa hej. Ingen bäck hade jag heller att gå över.


Jo, just ja, fick även ett ex av Johnossi Comics signerat av Kim W (som tecknat omslaget och en av serierna i tidningen).

torsdag 18 november 2010

Day 05 – Your definition of love

Jag kan inte direkt säga att jag har någon uttänkt definition av kärlek. Jag är dessutom ganska lättpåverkad av andra människors åsikter när man pratar om såna här saker. Säger nån att man ska vara polly så svarar jag "Ja, det låter rimligt". Säger nån annan, "Nej, man ska vara kär i sexiga ABS-plastbitar som via sin snillrika konstruktion kan kombineras på flera olika sätt så att man bygga små gulliga hus eller rymdstationer eller vad man nu än kan komma på", så svarar jag, "Hell yeah!"

Men jag tänker bryta upp det hela i vilka/vad jag älskar.

Jag älskar mina föräldrar på ett sätt. Jag älskar mina systrar på ett liknande sätt. Men det betyder inte att jag tänker på dem hela tiden eller vill vara med dem hela tiden. Faktum är att jag vill vara med dem rätt sällan. De första 20 åren av mitt liv hade jag ju ändå dem runt mig hela tiden, så en paus på 20 år borde vara rimligt...

Jag älskar inte min kompisar. Jag gillar dem och några av dem tycker jag till och med om att hänga med ibland. Vissa av mina kompisar har jag även legat med, men jag älskar dem ändå inte.

Jag älskar inte mat, men jag måste äta varje dag. Jag gillar att äta, även om det är problematiskt för att jag hade ätstörningar som tonåring.

Jag brukar älska mina flickvänner. Då tänker jag väldigt mycket på dem hela tiden och så vill jag träffa dem fast jag inte har tid eller egentligen lust att träffa dem.

Jag älskar mig själv. Jag tycker att jag är toppen. Jag tänker väldigt mycket på mig själv. Gillar att titta mig i spegeln. Gillar att ta på mig själv. Jag gillar det mesta med mig själv, även om jag gör bort mig ibland. Det bara adderar till charmen som är Mikael Sol.

Serier. Jag älskar serier. Serier är grunden till hela mitt liv. För mig är serier vad goth är för gothare. Vad barn är för pedofiler. Vad tepanyakihällar är för kineser och rika Stockholmare.

onsdag 17 november 2010

Day 04 – What you ate today

Till frukost åt jag fyra (4) rostade lingongrova-skivor med smör (Lätt & Lagom) och hallonmarmelad på.

Sen åkte jag till stan för att köpta pennor på Matton, The Promise på Bengans (fick tröja och affisch på köpet!), samt åt....

....SSS...UU...UU...SSs...HH....HH...II
...S........UU...UU..S........HH....HH...II
....SS.....UU...UU...SS.....HHHHH....II
......S.....UU...UU.....S.....HH....HH...II
...SSS.....UUUU...SSS.....HH....HH...II



... på ett sushi-hak som ligger på Sveavägen mellan Hötorget och Rådmansgatan. Tror bredvid Macbutiken som ligger där (där jag köpte min Macbook Pro förra sommaren).

Jag glömde min tandborste i Malmö, så senaste dagarna har jag fått låna en kompis tandborste. Varje dag har jag lyckats glömma att köpa en ny, men nu så var jag inne på Apoteket i Telefonplan och köpte tre (3). Jag ville bara ha en (1) men de kom i ett pack. Jävla pack.

Jag köpte även Ipren och kondomer. De säljer inte kondomer över disk där längre. Väldigt praktiskt, men vad ska jag med kondomer till? Jag har ju mitt celibat att tänka på. Jag tror jag gjorde en sån där grej folk som slutar röka råkar ut för, man köper ett paket cigg av gammal vana. Ny skyddar iofs inte cigg mot AIDS, men annars tycker jag liknelsen är likvärdig eftersom sex också har en tendens att gå upp i rök.
LoL.

Summering Altcom 2010

Det här är ju faktiskt en blogg som till stora delar läses av serieintresserade, så nu tänkte jag skriva lite om seriefestivalen Altcom som jag var på i helgen (för er som av nån anledning missade några av de senaste inläggen och inte fattat detta. Förresten, varför skriver jag alltid så långa parenteser? Är det ett stilgrepp?)

DAG ETT, FREDAG


På tunnelbanan till Stockholm Central så stod det två killar som var typ 20 år. De jobbade som telefonförsäljare av telefonabonnemang och var klädda väldigt propert, som om de försökte se äldre och rikare ut fast ändå Dressmann.

Dressmann 1 (DM1): Asså, jag ska ju ha semester då och tänkte dra till Mallis med tjejen.
Dressmann 2 (DM2): Nä, fan va fett.
DM1: Ja, asså man vill ju åka till nåt exotiskt liksom. Inte Gran Kanaria eller va de heter. Asså säg nån sån populär som svennar åker till.
DM2: Asså ja vet inte. Typ Gran Kanaria eller va de heter...
DM1: Amen pressis. Man vill liksom inte åka till Gran Kanaria. Ditt åker ju typ alla va.
DM2: Jo, men Mallis asså... Ja skulle vilja åka till de där Barcelona som alla snackar om.
DM1: Ja, asså är de ett eget land eller?
Mikael Sol: Fniss.
DM2: Nää, asså de ligger väl i Brasilien eller nåt. Typ är en egen ö i alla fall.
DM1: Njaa, jag tror nog de har egen självständighet eller va de heter i alla fall från Brasilien.


Det hela var lite som att vara med i Lena Ackebos Fucking Sofo som du kan köpa här.

(Obs att nånting här ovan är ett roligt skämt. Försök lista ut vad.)

Inget av detta har med seriefestivalen att göra, men jag får betalt per tecken och eftersom jag är hungrig just nu tänker jag skriva så många tecken som möjligt.

Väl framme i Mallis... Förlåt, Malmö, så mötte jag upp med världens bästaste Lullis som guidade runt mig i "stan". Jag har bara varit i Malmö 2-3 gånger innan, så det är lite svårt att orientera sig. Hon gav mig bra riktmärken i alla fall i form av Malmös två enda lagliga väggar, även om jag har svårt att få ihop att två är enda, nu när jag tänker efter.

Alla säger att allt är mycket billigare i Malmö, men en macka på Subways kostar ju lika mycket där som i Stockholm. Jag åt en ändå pga att jag var hungrig.

Efter att ha köpt alkohol och hårfärg drog vi hem till Lullis där hon färgade håret på mig. Det blev mycket snyggt. Sen drack vi glögg med Johan, eftersom vi hade en fet förfest till invigningsfesten för festivalen som skulle vara senare på kvällen.

När vi väl kom fram till invigningsfesten så var bjudvinet till synes slut. Jag drabbades då av panikångest, men de visade sig att det bara "skojade" och att det fanns mer vin undangömt. Det fanns även en mycket god sallad som jag tror bestod av bulgur eller risini (två saker som inte alls är lika...).

Jag hade lämnat min resväska på stationen så vi gick tillbaka och hämtade den. Den var sjukt tung eftersom jag hade en massa babian.broschyrer i den, men jag är som tur extremt stark och manlig så jag klarade att bära den hela vägen hem till Johan och Benjamin där jag skulle sova under helgen.

Nu känner jag själv att det här var väldigt många tecken....

Resten av vad jag gjorde under festivalen måste jag ändå självcensurera till stora delar, så vem bryr sig liksom.

Malmö är en fin "stad", men husen är fula. Och varför är det så många hippies där?

Om ni har några övriga frågor så fråga på i kommentarsfältet. Vi här på Mikael Sol AB har öppet till 14.00 (lunch 10.00-13.55).

tisdag 16 november 2010

Hur mycket serier är jag?

1. Jag är serietecknare.
2. När jag var liten samlade jag på Marvelserier. Alltså serienörd.
3. Jag har varit tillsammans med serietecknare.
4. Jag bor med en serietecknare.
5. Jag frilansar som serieredaktör.
6. Jag driver babian.se med Adam på fritiden.
7. Jag är moderator för ett serieforum på Internet.
8. Jag skriver för Bild och Bubbla, en facktidskrift för serier.
9. Många andra serietecknare har ritat in mig i sina serier.
10. Nästan alla mina nära vänner är serietecknare.
11. Sa jag att jag legat med andra serietecknare?
12. Är jag orolig för att de kommer göra serier om hur dålig i sängen jag är?
13. Nej, pga är inte det.
14. Imorgon ska jag skriva ett inlägg om Solpojken från Rymdens Hjältar.

Day 03 – Your parents

Jaaaahaaaa, vad ska jag skriva om mina föräldrar. Jag har ingen större lust att skriva något om dem faktiskt. De är snälla. Ser till så gott det går att all deras avkomma har det så bra som möjligt och att avkommans avkomma även har det. Man kan väl i alla fall lugnt säga att jag och mina systrar lumpat över mycket ansvar på dem, eller det är väl deras eget fel som curlat oss lite för hårt.

När jag var liten åkte jag med dem till Finland, där vi hälsade på några gamla grannar till oss från Vårby Gård som hade flyttat dit. De lurade kollektivt i mig att de var mina finska föräldrar och ändå sedan dess har jag trott att man har biologiska föräldrar i alla de länder som finns.

När det bildas nya länder, som när Jugoslavien eller Tjeckoslovakien splittrades, så har det skapat stor förvirring inom mig, eftersom jag har lite svårt att förstå hur jag kan ha biologiska föräldrar i länder som är yngre än jag själv. Det verkar liksom orimligt, men å andra sidan äro Guds vägar outgrundliga.

Självfallet är min mor en MILF och min far en DILF. Jag har bra gener.

söndag 14 november 2010

Day 02 – Your first love

Den här är enkel. För pojkar är den första kärlek alltid ens egen mamma.

Sen var jag kär i Sara när jag var 7 år, men det vågade jag aldrig säga. Tror alla killarna i klassen var kära i henne i en vecka. Det var nåt kollektivt vi hittade på.

Jag var nog inte kär i henne på riktigt, men sånt beror väl på hur man definierar att vara kär och kärlek. Allt är ändå bara det vi väljer att inbilla oss.

lördag 13 november 2010

Day 01 – Introduce yourself

Nu tänkte jag göra en sån där bloggämneslista som jag hittade hos Malin via Elin.

Jag är alltså Mikael Sol. Många kallar mig Micke. Ganska många kallar mig Sol, främst på olika arbetsplatser för det är lätt att ropa "SOL" och så kommer jag springandes eftersom jag är en flitigt arbetsmyra.

Är arbetsmyra rätt term där? Arbetshäst? Arbetsasbest?

När man introducerar sig själv (vilket är lite konstigt att göra nu efter att jag bloggat i några jahre) brukar man ju säga var man kommer ifrån, så here goes.

Jag är uppvuxen i Vårby Gård och Alby. Båda är förorter söder om Stockholm. De är väl lite som Hammarkullen, Rosengård och Rinkeby. Min första rasrena svenska kompis fick jag när jag började gymnasiet i en annan ort.

Jag gillar att rita. Och så gör jag serier, men inte så ofta eller mycket jag skulle vilja eftersom det genererar för dåligt med pengar och det är kul att kunna betala hyran.


Jag har svart hår sedan igår kväll.

Jag älskar Internet. Vem gör inte det? Jag har/haft konton på Facebook, Twitter, MSN, helgon, lunarstorm, ICQ, myspace, skype, youtube, helvetet, flashback, diverse lego- och serieforum, skunk och flera till som jag inte kommer på just nu.

Jag är 184 lång, men har dålig hållning så det märks inte.

Jag lever mitt liv i Stockholm. Det är en miljonstad där alla är ensamma.

babian.se nr 18 är lössläppt!



Ställ in din webbläsare på privatsurf för nu har Sveriges främsta nätserietidning släppt sitt porrnummer. Du måste vara över 18 för att få läsa det. Inget fusk nu!

Medverkar gör Loka Kanarp, Carl-Michael Edenborg, Anastasia Wahl, Kim W Andersson, Hanna Petersson, Robin Ragnarsson, Bitte Andersson, Frida Ulvegren, Ralle, Adam Boman, och och och och jag Mikael Sol!

Klicka på bilden eller klicka på babian.se

torsdag 11 november 2010

Hiss eller Diss

Nu kids är det dags för det populära blogginslaget "Hiss eller Diss"! Första gången på denna bloggen dessutom.

HISS

1. Malmö. Det är ju inte riktigt en stad, men det som är bra är att de har en serieskola där som förser vårt land med nya spännande serietecknare hela tiden. Extra plus för att skolan dessutom förser flera nördiga killserietecknare med flickvänner i form av tjejserietecknare och tjejserietecknare med flickvänner i form av tjejserietecknare.
Nu i helgen är seriefestivalen Altcom där som bland annat jag kommer vara på.
Befinner du dig i Malmö så har du ingen ursäkt för att inte dyka upp.

2. Jag själv. Jag är fan bäst. babian.broschyr blev supersnygg och jättebra. Innehåller serier av mig, Julia Thorell och Tom Waldton. babian.se nr 18 blir ett kalasnummer också! Okej, det kanske mer är babian.se som borde vara på den här platsen, eller Adam Boman, men nu är det ju jag som hissar, så jag bestämmer.

3. Att han som kanske är Lasermannen 2 är fast så jag kan färga håret svart i helgen. Extra stjärna till Lullis som ska hjälpa mig med detta.

DISS

1. UPS. Vilket helsike jag haft med dem. De skulle leverera broschyerna igår. Jag upptäckte att vi angett fel adress, men det gick inte att ändra på den för de har som policy att försöka leverera fel först... Till idag fick jag ändra adressen, men de skickade till fel adress ändå. Nu bad de visserligen om ursäkt för detta och det hela slutade med att de fick anlita en annan budfirma för att buda paketet hem till mig. Det kom fram efter tio på kvällen. Gissa om jag stressat över detta eftersom jag måste dra till Malmötåget tidigt på morgonen imorgon.

2. Att Jimmie har en egen bloggare som ska blogga om honom. Parliament Princess... Det roliga med hennes blogg är ju kommentarerna. De där männen som är så otrevliga på alla andra bloggar är helt plötsligt trevliga på hennes... Finns det en samband mellan SD-anhängare och näthatarna? Jag skulle inte bli överraskad om så vore fallet. Varför är det här en diss? Jag gillar inte rasister. Rasister gillar inte mig. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara.

3. JAG VILL LIGGA! Men jag har ju lovat mig själv att inte göra det innan årsskiftet, och jag är en sån som håller löften. När jag skulle fylla sju år så ville jag verkligen ha en Legoborg. Mamma sa att jag bara skulle få den om jag lovade att aldrig plocka isär den.



Fortfarande intakt.

onsdag 10 november 2010

Jag ska göra kaos med mig själv

Oj vilken stress jag upplever. Har jobbat rätt mycket den här veckan. Både dagtid och kvällar. På fredag ska tre tidningar vara klara som jag är med och gör, plus att jag just blev klar med den där barnserien och så sitter jag och jagar in de sista serierna till babian.se. Skrev just ett utkast till en ledare. Har inte sovit så mycket heller och måste jobba på till säkert midnatt idag för att sen gå upp klockan 6.00 imorgon och dra till ett jobb och där är det tänkt att jag ska vara till sent på kvällen.

Jag måste tvätta också och packa inför Malmö som jag åker till på fredag morgon. Plus att broschyrerna jag ska ha med mig är på vift i UPS händer...

babian.se nr 18 kommer bli väldigt bra i alla fall!

Lagar mat samtidigt som jag bloggar.

Glöm det jag skrev om hur drömqvinnan ska se ut. Hon ska ju se ut som hon här nedan. Ha det där kåta i blicken. En sån där man aldrig kan få och om man ändå fick henne så skulle man inte ha något att prata om eftersom hon aldrig skulle få för sig att kolla på Star Wars eller Blade Runner. Inte ens för min skull. Fan, jag skulle inte ens få klämma på hennes pattar. Vilken värdelös relation det skulle vara. Nä, redan nu känner jag att jag vill göra slut med henne. Det här funkar inte. Vi kan inte kommunicera ordentligt.



Nu ska jag klippa min tung.

tisdag 9 november 2010

Inatt sover jag inte själv för första gången på månader

Jag ska alltså få sova med den där Legogubben inatt. Hur härligt är inte det? Jag älskar att gosmysa. Skeda är min favvo. Riktigt gotta ihop sig med en annan person. Somna i hennes hår. Ehm... jag menar Legogubben. Ja. Tappade fokus där lite. ABS-plast (acrylonitrile butadiene styrene) är bättre än människor, för ABS-plast säger aldrig nej eller jag vet inte eller jag vill inte eller jag gillar inte dig eller jag ska polisanmäla dig för att du börjat campa utanför min port tillsammans med en stor köttkniv. ABS-plast är fan bäst.

Här är en teckning jag tecknade ikväll. Den föreställer min drömqvinna. Så där ska hon se ut. Om ni sett henne, maila mig på mikaelsol(snabelbanan)gmail(punkt)com. Jag har väntat för länge.



Här kommer lite bakom kulisserna-grejsimojs.



Som ni ser så gillar jag att äta samtidigt som jag jobbar. Igår var det nåt slags kött jag åt. Det var väldigt mört och gott.




När man färglägger i datan så kan det bli lite stelt och olevande, tycker jag, så till den här serien målade jag ett akvarellpapper som jag sen skannade in och mulitpicerade över seriesidan för att få en mer intressant struktur.

Nu över till något helt annat, nämligen LYCKA!

Idag kom jag över en exklusiv Legogubbe från det kommande stora Lego-MMO:et Lego Universe (som World of Warcraft typ, fast med Lego). Hur fett är inte detta?



Svar: Ganska så fett faktiskt. Jag er en klad hest.

måndag 8 november 2010

Jag har ritat ojojoj



Tror jag blev klar med färgläggningen. Har jobbat 13 timmar idag, så jag har lite problem med att jag är sjukt trött just nu.

Ovan är i alla fall de två första rutorna i serien "Olika lika" (jäkligt bra titel om jag får säga det själv).


Ungefär så här känner jag mig nu.


("När förnuftet sover kommer monstren" //Goya)

Mycket att göra



Igår satt jag och ritade på den där seriesidan hela dagen, men sen insåg jag att jag inte alls var nöjd med stilen. Jag kom även på att jag hade ett ganska brådskande ärende inne i stan, så en rätt stressad och smått irriterad Mikael Sol fick flänga iväg mot Söder. Tänkte att jag kunde passa på att fika-jobba på Café Sodom när jag ändå var där, men det var fullsmockat, så jag fick sitta på McDonalds på Hornsgatan istället. Funkade bra det också, för där kom jag på precis hur jag ville teckna serien.

Nu ska jag bara färglägga och texta, vilket inte är så bara eftersom jag jobbat hela dagen med en annan grej och just kom hem och är sjukt trött och fett med hungrig och så ska jag upp tidigt imorgon och jobba åt PCGamer.

Men det är roligt när det händer saker! Jag älskar att jobba och göra rätt för mig.

Just ja, ska även göra ett helt nummer av babian.se innan torsdag också och jag har bara kvällstid att ägna till det.

söndag 7 november 2010

Brevet från vårdcentralen



Det är i alla fall skönt att ha papper på det.

Min mardröm

Jag blev så glad när jag vaknade kallsvettig vid femsnåret i natt för jag hade min första vanliga mardröm på länge! Oftast går mina mardrömmar ut på att man inte kan släcka eller tända olika elektroniska grunkor, främst glödlampor, men i natt så drömde jag om en galen seriemördare! Woho!

Åh, det var så vidrigt så vidrig så!

Mördaren var en snubbe som såg ut som han Ben i Lost. Han var helt normal, men vissa grejer triggade honom som fick honom att flippa. Hans axlar sänktes då och så började japanska tecken komma fram över hans huvud.

Hans grej var att kidnappa folk han stalkat ett tag. Sen sövde han ner dem och när man vaknade var man i ett stort grustag nånstans i skogen. Om man somnade igen så skar han av ens underarmar och när man vaknade så hade han satt dit underarmarna från någon han mördat tidigare. Alldeles stela bleka döda underarmar som inte gick att använda. Underbart!

Sen fick man sitta på flaket på hans metalicblåa pick up som han körde runt en på. Somnade man igen skar han av toppen av huvudet så att hjärnan föll ur. Fantastiskt!

Åh, jag var så jävla rädd när jag vaknade där mitt i natten! Stympning ftw.

lördag 6 november 2010

Hur kommer det sig?



Jag satt just och tittade igenom bilder från min förra blogg och hittade den här texten som jag skrev i februari 2008, förra gången jag var zingel. Tycker den är ganska fin. Har faktiskt sett andra bloggare använda den (utan att be om lov), men det är cool, så länge man gillar och extra mycket okej om man i så fall länkar till min blogg.

4*

4 tv-program jag ser
The Walking Dead, True Blood, 30 Rock, Simma Lugnt Larry.


4 saker jag gjort idag

Jobbat, fikat med ett gammalt ragg men numera kompis, bloggat, kliat mig i skrevet.

4 saker jag längtar efter
Fast anställning, jobbarkompisar, Bilbo-filmerna, kärlek.

4 saker på önskelistan
En Ipad, en Cintiq-ritskärm, Kikki Danielsson, en rosa enhörning.

4 saker jag avskyr

De sista fem metrarna från toan när man är riktigt jävla kissnödig.
Nyliberalism.
Pedofili.
Gammal fil.


* Snodd från Elin

Jocke Berg sjunger att kärleken väntar

Nåväl, igår kväll var jag på improvisationsteater och såg föreställningen Eventuellt. Det var väldigt roligt. Jag gick dit själv för min nya plan är att börja trivas med att vara ensam igen. Inte kommande veckan, för då har jag inte tid, men veckan efter den ska jag gå på bio själv för första gången i mitt liv också. Jag hatar visserligen att gå på bio för jag tycker alla andra i salongen är hänsynslösa idioter, men om jag går på typ Zita och kollar på nån tråkig konstfilm om prostituerade barn i Östeuropa filmat i svartvitt och istället för ljud så är det teckentolkat, så kanske jag inte behöver störa mig på någon annat än... filmen...

Nä, men vem är jag att hacka på högkulturell film? Det som visas på SF är ju betydligt sämre, och det enda ljuset jag kan se lång borta i horisonten är filmatiseringen av Bilbo. Kommer de två filmerna vara i 3D? Jag hoppas.

På pendeltåget hem ikväll från ett av mina jobb så tittade jag ut över det elupplysta Stockholm och tänkte, "Nånstans där ute väntar någon på mig som jag väntar på. Vi vet inte om varandra ännu bara.

Men hur ska vi då kunna hitta rätt?"

Jag skulle ha gått på fest på Kafé 44 ikväll. Kanske kommer hon vara där, men jag känner att jag har en förkylning på gång och har fem dagar jobb framför mig och sen drar jag till Altcom i Malmö, så jag måste ta det lugnt med alkohol och tiscotantsen.

Tråkigt för anden vill, men köttet är trött.

Nu ska jag dricka te. I morgon ska jag rita en seriesida till en tidning, och jag tror det kommer ta hela dagen.


fredag 5 november 2010

Jag ber om förlåtelse på mina bara knän

I förra inlägget glömde jag att be om ursäkt. Jag har läst i retorikböcker att man alltid ska be om ursäkt och sen säga att man ska bättra sig och inte göra om samma misstag igen.

Så förlåt mig, kära bloggläsare. Förlåt mig för att jag ljugit om mitt sexliv för er. Jag har aldrig ljugit för er tidigare, så jag förstår att det måste kännas tungt. Det är liksom inte den faktiska sexuella handlingen som gör ont, utan mitt svek mot ert förtroende.

Om det kan vara till någon som helst tröst så kan jag meddela att det hela gick väldigt fort och var över på några sekunder. Jag fattade knappt vad som pågick. Vad som var upp och vad som var ner. Som jag minns det så trodde jag det var hennes knäväck, men det är så lätt att blanda ihop sånt där.

Ungefär så här gick det till (känsliga läsare varnas):



Så återigen; Förlåt, det var dåligt av mig. Jag ska bättra mig och det kommer inte att ske igen och I have never had sexual relations with Monica Lewinsky.

Ska jag färga håret svart?

Förra lördagen var jag utklädd till indier, men mycket övertygande resultat. Jag har lite vaga planer på att färga håret svart, men nästa helt ska jag på seriefestivalen Altcom i Malmö, så det känns som något jag får vänta med till jag kommer hem till Stockholm igen pga att de skjuter blattar där nere. Har inte lust att dö ung och vacker. Jag vill dö gammal, ful och bitter.

PS. Fick ett surt sms från en tjej där hon kallade mig lögnare och posör för att jag skrev att jag inte haft fullbordat samlag på tre månader. Okej, jag erkänner att jag slant till för tre veckor sen, men det var ett honest mistake. Kommer inte upprepas.

torsdag 4 november 2010

Ont i magen



Ända sen jag kom hem från Indien för en månad sen så har jag haft ont i magen nästan hela tiden. Jag vaknar flera gånger under natten. Ligger jag på rygg så gör det inte lika ont, men jag kan nästan bara somna om jag ligger på sidan, så det är lite av ett moment 22 varje kväll.

Jag har varit på Vårdcentralen och proverna visade att jag åkt på nån slags bakterie. Den ska läka av sig spontant. Jag som inte är en särskilt spontan människa undrar lite hur det ska gå till. Än så länge har det inte gått till i alla fall.

Jag som redan är väldigt smal kommer ju tyna bort helt om det inte går över snart, oroar jag mig för. Än så länge verkar jag inte gått ner så mycket i vikt, så det känns bra åtminstone, men man vet ju aldrig.

Funderar på att starta en firma som ger överviktiga ännu värre bakterier som en slags gå ner i vikt-kur. Symbios for the win.

onsdag 3 november 2010

Doodlar



Ikväll har jag suttit och ritat lite med roomie Kim i köket. Gjorde bilden ovan som är lite av en remix på en akvarell jag gjorde i somras. Försöker luska fram ett sätt att få mina teckningar att se mer ut som stillbilder från tecknad film. Oskärpa är min lösning just nu...