tisdag 29 december 2009

God fortsättning eller vad man säger

Just nu befinner jag mig i Norrland på nån slags vintersemester och det är därför jag inte bloggat något. Det är snö ända upp till midjan. Man vadar liksom omkring hela tiden.

Men:
Jag har träffat Robinson-Hasse! Han har en Lego-affär i schtaaan här.

Dessutom: Är det bara jag som blir konstig i magen av all julmat?

Plus: Idag ska jag se Avatar!

Samt: Jag planerar en kort serie som är lite av ett genusexperiment, men som jag aldrig riktigt lyckas sätta igång med för jag sitter och spelar dataspel istället. Har man semester så har man ju det.

Och: Jag saknar inte Stockholm det minsta. Norrland har allt man behöver.
Jag har till och med sett renar vid vägkanten och de har Lindex här!
Det enda konstiga är att McDonalds av nån märklig anledning heter Max här.

onsdag 23 december 2009

babian.se nr 15 - ute nu!




Nummer 15 av babian.se är ute nu och är bästa julklappen ever. Temat är "personligt" och medverkar gör: Berit Viklund, Mikael Sol, Johannes Torstensson, Maja Zetterberg, Mika Lietzén, Daniela Wilks, Marcus Ivarsson, Sara Hansson, Tom Waldton och Tinet Elmgren.
(Omslag av Berit Viklund)

Sprid gärna länken på era bloggar eller på jobbet/skolan/Facebook eller vad ni nu pysslar med.

tisdag 22 december 2009

Tjejer i allmänhet...

... klarar sig utan män.

Droopey pissar


Den här bilden handlar om hur vissa pojkvänner men empatistörningar "pissar" på sina tjejer, men att tjejerna ändå på nåt vis älskar dem och gullar med dem. Jag gjorde den efter att läst ett inlägg på helgon om en tjej som verkade otroligt förtvivlad över sin livssituation med sin snubbe som behandlade henne som skit, men så fort någon annan medlem kritiserade honom började hon försvara honom och berätta hur fin han egentligen är och hur mycket hon älskar honom och att hon aldrig någonsin never ever kommer lämna honom.

måndag 21 december 2009

00-talet i serier för mig Mikael Sol

Fan, jag minns inte vad jag lovade att skriva om i lördags, men jag ångrar mig.
Efter att ha suttit och snackat om seriernas 00-tal med serieskaparna Loka Kanarp, Fabian Göranson, Lina Neidestam och Kim W Andersson över några koppar varmt äppelvin blev jag helt snurrig i bollen.

Man kan väl säga att början av 00-talet mycket handlade om Optimal och Galagos utgivning. Om man vill tvinga in ett genusperspektiv här så kan vi ta och skylla på Mats Jonsson och Åsa Grennvall -- som om man verkligen vill, satte ribban för de båda könen. Åsa gjorde det möjligt för vem som helst att rita serier på nåt konstigt sätt. Eller jag menar, hon och Mats höll ju på med litteratur. Kunde man skriva kunde man göra serier.
De tecknade ju sjukt fult, men det funkade.

Liv Strömqvist gjorde skämtrutor för DN på Stan som var jäkligt roliga om det hippa livet i Stockholm. Sen började hon göra sina politiska seriefanzines som ändå måste sägas ligga till grund för hur vi har det idag. Och tur är väl det.

Andra halvan av 00-talet kan ju få handla om hur Malmöskolans elever började pysa fram från sin spettekakeälskande håla och att det helt plötsligt inte bara var nördiga killar som aldrig haft sex eftersom de haft fullt upp med att runka till olika sexiga Marvelhjältar i tajts som ritade serier. Idag finns det ju fler tjejer som ritar serier än killar. Vad ska nu nördiga killar vara bra på? Star Trek-fakta???

Mangan exploderade ju rätt hårt i våra nyllen under 00-talet, för att numera leva lite mer i skymundan igen. Förhoppningsvis kan vi få se en mer hållbar och varierad utgivning framöver. Eller jag menar egentligen: Vem fan bryr sig om manga?? Det är ju bara en massa streck hit och dit och moln som rör på sig sakta över 30 sidor åt gången.

Nu kommer jag skriva om seriernas 00-tal genom mina egna upplevelse (detta är trots allt min blogg, madderfakkers). Det är sjukt långt, men jag har å andra sidan inte skrivit så mycket på den här bloggen på ett bra tag, så det här inlägget kan väl få räcka i några månader...

Vi börjar med det förlovade året...

2000

År 2000 gick jag ut Huddinge gymnasium med höga betyg. Dock mest i bildämnen så vad skulle jag med dem till? Jag gjorde mitt första fanzine som hette Hearbreake Comics. Jag hade en teori om att stavfel var bra PR.
Den var starkt influerad av Daniel Ahlgrens serier och serietidningen MegaPyton som några år senare döptes om till Galago.

Så här skrev Johannes Nilsson om mitt fanzine:
"Namnet säger allt. Själssmärta, självömkan, åttiotal och en skakande brist på hänsyn för oss med förfinat smaksinne. Daniel Ahlgren behöver inte skämmas nämnvärt för sin egen produktion. Den är lite enahanda men ingen skam. Dom rena tveksamheter vilka både jag och Fredrik tillägnat åtskilliga trakasserier kan passera i kraft av hans skicklighet. Däremot verkar det som hans diskbänksrealism, bedrövade livssyn och gymnasiala tilltal uppmuntrar vissa oroväckande tendenser hos det uppväxande släktet. Är serierna på väg mot en ny återvändsgränd, tätt befolkad av poetiska anslag, aktivt utanförskap och fåfäng livsleda? Ska serierna verkligen bli det kommande århundradets poesi? Mina damer och herrar, det finns folk som lider här i världen. Till dem hör inte ni. Analysera era problem och gör något åt dem, istället för att antasta oss kritiker. Vi skiter faktiskt hjärtligt i eran inre smärta vid det här laget. Den har presenterats för oss så många gånger nu. Förutom att vi alla känner oss lite ensamma och missförstådda tid efter annan. (I såna lägen bör man uppenbarligen inte teckna serier)

Med tanke på att detta är Mikael Sols debut ska man väl inte vara alltför hårdhänt. Själv mins jag mina förstlingsverk med den fasa som brukar prägla hågkomster av mellanstadiets värsta pinsamheter. Men jag bara måste tillägga att han tecknar provocerande fult. Har han gått på konstskola månntro?
Johannes Nilsson"

Som ni märker blev alltså Johannes Nilsson min förebild som fanzinerecensent.

Min dåvarande flickväns mamma skaffade bredband, så 2000 var även året jag fixade min första hemsida som typ hette www.angelfire/art/heartbreake/comics/serier/mikael/sol/ eller nåt. På den la jag upp serier som jag gjorde. Det rörde sig mest om konstiga experimentserier om olika prickar.

"Rocky" av Martin Kellerman vann Urhunden.

2001
Det här var året jag träffade Adam Boman. Jag hade läst hans nätserietidning Wonderfulcomics redan i slutet av 90-talet, eftersom det andra ordet jag altavistade i mitt liv var "serier" (det första var "kent"). Jag var ett stort fan av honom och trodde att han var någon slags förläggare. Det visade sig att han bara var några år äldre än jag.
Vi träffades på Serieteket efter att serietecknaren Ralle som "jobbade" där hade övertalat mig att gå med i deras serietecknarklubb. Några andra medlemmar var Fabian Göranson, Ossian Humble, Anna Severin och Marcus Nyblom. När jag gick med så var iofs bara Ralle och Adam de enda aktiva. Jag och Ralle lyckades värva Julia Thorell också som inte kan ha varit mer än 17 år då. Vi var sjukt imponerade av hennes grejer, bland annat hade hon gjort en serie om att hon hade legat med en kille som vid den här tiden jobbade på ZTV. Jag ville också göra serier om att ligga, men jag hade bara legat med en tjej och henne var jag fortfarande tillsammans med.

2001 var även året jag gick på seriereleasefest för första gången. Det var för Knut Larssons "Canimus". Jag var sjukt nervös och vågade inte prata med honom alls. Adam var i alla fall där och i flera år var det nästan bara han jag vågade prata med på såna där tillställningar. Adam presenterade mig för Simon Gärdenfors och nån tjej som var där.
Jag träffade på den där tjejen igen när Simon fyllde 30 år och fast det hade gått en massa år kom hon ihåg allt jag hade sagt. Av nån anledning hade jag sagt att jag inte drack alkohol eftersom jag var vegan. Det hade gjort intryck på henne. Synd att jag inte minns henne alls (detta har inte att göra med att jag är sexist, utan att jag blev jävligt full den kvällen).

Adam hade tagit nån slags paus från Wonderfullcomics, eller han uppdaterade den inte tillräckligt ofta, så jag bestämde mig för att starta en egen serietidning på nätet. Den fick heta BigWig Comics. Namnet stod på en rakhyvel eller nåt som min pappa hade.
17 nummer hann komma ut av BigWig 2001-2005. Några av de som medverkade på den tiden de var tämligen okända var Fabian Göranson, Loka Kanarp, Lisen Adbåge, Emma Adbåge, Daniel Leneer, Nickan Jonasson, Malin Svedjeholm och så Daniel Tjernberg, som var min flitigaste medverkande. Han är iofs mest känd för att kört in i ett träd utanför Enköping, men utan honom hade jag inte hållit på så länge som jag gjorde.

"För fin för denna världen" av Daniel Ahlgren vann Urhunden.

2002
Visst, tänker man på 1990-talet så kanske man tänker på Åsa och Mats, men 2002 var året jag träffade dem för första gången.

Mats Jonsson hade releasefest för "Hey Princess" på restaurang Prinsen (har jag för mig i alla fall) och Rolf Claesson trodde att jag var Calle Thörn för jag hade på mig en konstig hatt och han undrade när jag skulle börja rappa.
Jag hade intervjuat Mats för BigWig så han visste vem jag var, vilket kändes otroligt stort. Resten av kvällen satt jag i ett hörn med min flickvän som ville gå hem.

Åsa Grennvall gick ut Konstfack och hade gjort "Sjunde Våningen" som examensarbete. En självbiografisk serieroman om hennes tid på psyket. Hon satt vid ett litet bord i ett stort rum och när hon frågade till vem hon skulle signera så sa jag, "Till Micke" och då sa hon "Till Micke Sol?" och jag blev jätteröd i ansiktet. Ett år senare skulle jag själv befinna mig på sjunde våningen.

Enligt Loka var det här första året vi var på seriefestivalen SPX också. Hon var nog lika gammal som Julia, och också väldigt spännande. Jag tyckte hennes serier var så som jag själv skulle vilja göra serier. SPX var ju ingen riktig festival då utan det var typ bara fem bord inne i Serieteket. Loka hade ett bord, vår serieklubb hade ett bord, en sci fi-förening hade ett bord och mer minns jag inte. Det var kanske tio besökare...

"Fröken Märkvärdig och karriären" av Joanna Rubin Dranger vann Urhunden och jag var där på prisutdelningen. Cecilia Torudd var där också. Jag vågade inte prata med nån av dem. Jag minns att jag tyckte att "Fröken Livrädd för Kärleken" var mycket bättre och att hon nog egentligen fick pris för den.

2003
2003 var året jag försökte ta livet av mig så det året minns jag inte så mycket av.
Jag skrev serien "Ångestlandet" som ligger till grund för sista kapitlet i "Till alla jag legat med" (tajlm) när jag var inlagd på psyket.

"Sjunde våningen" av Åsa Grennvall fick Urhunden. En av 00-talets bästa serieböcker.

2004
Det här året skrev jag serien "Try Kids", "Fittan" och "Mitt KK" som finns med i "tajlm" som "Till Rebecka", "Till Jessica" och "Till Saga".

Simon Gärdenfors släppte sin första seriebok "Turist" och jag var på releasefesten med en gammal skolkompis från Nyckelvisskolan som också gjorde serier och som hade gått Hofors, Matti Steiger Lundmark. "Turist" är fortfarande den enda av Simons serieböcker som är läsbar.

Jag gick i samma klass som Emelie Östergren på Nyckelviken, fast hon gjorde inga serier just då. På julavslutningen sa jag att jag var kär i henne. Epic fail.

"Klas Katt går till sjöss" av Gunnar Lundkvist fick Urhunden. Ingen vet varför.

2005
Jag och Adam startade babian.se!!
Jag kom in på Beckmans!

"Amatörernas afton" av Anneli Furmark fick Urhunden. Serietecknarnas serietecknare.

2006
Mitt minialbum "De lyckliga dagar du har nu är dina framtida år av sorg, saknad och bottenlös ensamhet" kom ut! Den hade den extrema upplagan 100 ex varav jag sålde 80 stycken på SPX.

"Pojken i skogen" av Mats Jonsson fick Urhunden.

2007
Jag skrev och ritade hela "Till alla jag legat med" på mitt sommarlov. Jag började skriva en sexistisk blogg för att få läsare till boken. Det gick rätt bra.

"Jag är din flickvän nu" av Nina Hemmingsson fick Urhunden. Så jävla bra.
"Fettet" som jag medverkade i var nominerad. Kanske den vidrigaste serieboken som gavs ut under 00-talet. Jag är inte direkt stolt, men mamma har ett exemplar hemma ändå.

2008
"Till alla jag legat med" kom ut. Jag började jobba för Kartago med serietidningen "Hjälp". Nummer två och tre gjorde jag på nätterna i datasalen på Beckmans.
Jag gick ut Beckmans och i november 2008 kom tillslut "Tajlm" ut, efter att ha legat och möglat lite i över ett år.

"Jamen förlåt då" av Anneli Furmark fick Urhunden. Jag grät flera gånger när jag läste den. Den är så vacker.

2009
Eftersom "Hjälp" lades ned bestämde jag mig för att plocka russinen ur kakan och göra en ny tidning - Arne Anka. Den sålde rätt bra faktiskt men förlaget ville lägga ned så då blev det så.

Till nummer två av Arne Anka saknades det en sida så jag la in en sida av min humorserie "Personal-Jesus" och några månader senare frågade de på Situation Stockholm om jag ville göra en serie åt dem. Jag sa att jag bara hade "Personal-Jesus", men att jag hade skojat om att göra en serie om en ung slackerkille i Stockholm som drack öl och gick på fik, kanske skulle den handla om en hund. De fattade inte att jag skämtade så jag ändrade det där snabbt till en kanin istället som fick heta Rambo. Efter tre serier så ville de inte ha fler och jag kunde andas ut av lättnad, men jag vågar fortfarande inte träffa Martin Kellerman eftersom jag inte vill bli mördad.

"Döda paret och deras 'vänner'" av Joakim Pirinen fick Urhunden. Ingen annan hade en sportslig chans.


Jaha, det här tog ju jättelång tid att skriva och är totalt osammanhängande.

Lägg gärna till era egna tankar kring 00-talet i kommentarerna.

Bäst 2009-debatten

Nu försöker jag överkompensera för City-krönikan genom att googla mig själv...

I alla fall, Rikard på seriebloggen shazam.se sammanfattade igår hans främsta läsupplevelser 2009 och skriver om "Till alla jag legat med".

"Ett album som jag inte hade så höga förväntningar på, jag har oftast inte det på svenska självbiografiska serier, var Mikael Sols Till alla jag legat med. Det borde jag haft. I mitt tycke är det årets bästa svenska album, till tre fjärdedelar skitkul och till en fjärdedel djupaste tragik."

Hela inlägget går att läsa här. Nej här, menade jag.

lördag 19 december 2009

Sexist-debatten

Imorgon kommer jag kommentera Alexandra Sundqvists krönika om 00-talets serier som går att läsa i senaste numret av hipsternyhetstidningen Stockholm City där "Till alla jag legat med" figurer. Jag kommer ta upp det här med reportrar som delar upp seriebranschen i män och kvinnor och att män och kvinnor skulle göra olika typer av serier och vem som egentligen är den svenska motsvarigheten till Jeffrey Brown.
Även om serier oftast trycks i svartvitt så är ju inte allting så svartvitt.

Jag kommer dessutom lista mina personliga svenska favorit serieböcker som kom ut under 00-talet. Kan redan nu avslöja att "Hey Princess" är med...

onsdag 16 december 2009

Kim, Lina och Micke signerar på Debaser Medis

Just det, nu på fredag 17.00-19.00 signerar jag, Kim W Andersson och Lina Neidestam våra serieböcker på Debaser Medis julmarknad. Kom dit och ta en öl med oss!

Mer info om spektakulatet finns på http://www.debaser.se/kalender/3635/