torsdag 23 juli 2009

Dag 15. Beachvolley

Just det.

Jag satt hemma i lugn och ro och arbeitade, då min lägenhetsbuddy kom hem och frågade om jag skulle följa med till Rålis för att spela Beachvolley. Först garvade jag högt. Sen la jag mig på golvet och garvade ännu mer, fast mer krampaktigt. Sen insåg jag att detta inte var ett dålig skämt, utan högsta sanning.

Eftersom jag sett Jim Carreys helt makalösa (obs ironi) film "Yes Man", som handlar om ett pucko som säger ja till allt folk föreslår, så gick jag med på denna sjuka förfrågan.

En snabb promenad över Västerbron och jag såg sanden och nätet och motståndarlaget. De var stora och tuffa och skitläskiga. De hade mord i sinnet.

Nu överdriver jag lite. De var trevliga kids som pluggade produktdesign eller nåt liknande. Men de var nog lite bättre än vårt lag. Själv har jag inte rört nån form av boll sen tvåan i gymnasiet, och det är ju ändå 10 år sen nu.

Det konstiga med hela den här upplevelsen var att det precis som i filmen faktiskt var väldigt roligt. Det är kul att säga ja. Var inte en nej-sägare. Jag säger ja till livet (och ja till abort. Just do it).

Att jag aldrig fått så mycket sand i analen tidigare i mitt liv väljer jag att räkna som ett stort plus.

Mmmbop på er (ja, grannen är igång för tredje gången nu och klockan är bara tio)!

3 kommentarer:

  1. Jag tror jag har stukat vänsterhanden. Tur att det går lika bra med den högra. Uh uh.

    SvaraRadera
  2. Jag ba, "Yes, nån har kommenterat!" och så var det bara jag själv som varit i farten...

    - Så, Micke, hur är läget?

    - Jorå, det är rätt bra ändå. Håller på att skriva ut inlagan till Lina Neidestams Zelda-bok. Det tar flera timmar och jag är jättehungrig.

    - Kan du inte gå ut och köpa mat då?

    - ORKA!

    SvaraRadera
  3. -Man kan även beställa hem mat.

    -ORKA! ;)

    SvaraRadera