måndag 22 juni 2009

Sen du lämnade mig blev jag gammal på en dag

Jaha, jag har lokaliserat Dottebolaget-fanzinen, men det är bara såååååååååå trååååååååååkigt att skanna. Det tar typ en minut per bild, för min scanner är från 1900-talet. Sen minns jag inte vad jag skrev för bildtexter. Det är jättesvårt att skriva bildtexter. Jag har redan haft ångest för den artikeln förra gången jag skrev den och scannade in allt. Jag hatar allt som man måste göra en gång till. Som tuschning. Fan vad jag hatar tuschning. Först har man ritat storyboardet. Sen har man ritat blyertsen och sen... Ja, sen ska man rita samma bild en gång till, men med tusch. Var finns rättvisan i det? Jag tror att det här är en anledning till varför nästan alla svenska serietecknare tuschar som dövblinda puckon. Man får ADHD och orkar inte genomlida skiten en gång till.

Jag önskar att jag var som Jeffrey Brown och ritade allt med tusch på direkten, men det har aldrig funkat för mig. Jag måste genomlida alla de där jävla faserna för att det ska bli någorlunda bra.

Okej, nu ska jag fortsätta med scanningen.

3 kommentarer:

  1. jösses vad jag har försökt vara Jeffrey-cool och ba "äh, vadå, det är ju bara å rita lite... det är ju berättelsen som är det viktiga. dumtidumtidum... Jaha, blev det lite fel där, ja men då kluddrar jag bara över't. lalalaaa..." Men NEJ! AH! Det går inte! Det blir ju FULT då! o0

    Han är någon form av Jedi-master på sin alldeles egna nivå den där Brown.

    SvaraRadera
  2. http://www.youtube.com/watch?v=rDAZy3Sm0g0

    SvaraRadera
  3. För mig så brukar alltid tuschningen och skissen bli olika t.ex. blir linjerna lite krokiga och man råkar tuscha in i en annat linje men då bygger man vidare på det och hittar på nåt annat med felet man gjort, då blir det liksom nåt man inte tänkt sig. Det gäller att bara inte ge upp! då blir tuschningen rolig! men kanske bara e jag som gör så...

    SvaraRadera