onsdag 29 april 2009

Kan han ändra sig?

Det här är skrivet av en 26 årig tjej.

Okej, så här är det; Jag har varit tillsammans med min kille (ex?) i cirka åtta månader. Innan dess hade vi en av-och-på-relation, mycket på grund av att jag nyss kommit ur ett sju år långt förhållande och inte kände för att bli ihop med någon igen.
Kärleken tog dock överhanden.

Vi har behandlat varandra illa på många olika sätt, bland annat var det smärtsamt för honom att se mig dejta andra snubbar under den tiden då vi bara var ”vänner”. Han har i sin tur problem med alkoholen och under det senaste 1-1,5 året har han betett sig väldigt illa mot mig, ungefär 90 procent av gångerna han druckit. Han har slagit mig (inkl. strypgrepp osv), sagt en massa elaka saker som att han vill att jag ska dö etc.

Han blir som en helt annan person när detta händer. Det blir helt omöjligt att nå in till den personen jag älskar... De senaste tre månaderna har det dock varit ”bättre”, det vill säga han har inte varit fysiskt våldsam, och ”bara” vräkt ur sig någon smärre elakhet. Dock har jag ändå tyckt att hans drickande varit jobbigt, eftersom han ofta blivit utslängd från krogen, om alls insläppt till att börja med. Det här har gjort att jag inte kunnat slappna av när vi är ute. Jag känner att jag måste vakta honom så han inte dricker för mycket eller gör något dumt.

I helgen blev det fel igen. Han kom till stället jag var på. Han var svartsjuk för att jag förfestat utan honom, började slita och dra i mig, kalla mig saker och sa återigen att han ville att jag skulle dö med mera. Jag blev jättesårad och kände mig så himla uppgiven.

Han har bott hos mig, men har egen lägenhet, så jag bad honom flytta hem för att ge oss tid att tänka, och för att han skulle kunna lösa sina problem med alkoholen.
Han sa att han inte vill annat än att vara med mig, att jag är hans livs kärlek osv. Hans sa att han skulle sluta dricka helt och bli nykterist.
Igår kväll var han på spelning och efteråt ringde han mig och var så klart full. Han hävdade att han ”bara druckit två öl”, något jag vet är lögn (han brukar ljuga om hur mycket han dricker). Jag hörde ju på honom hur full han var... :(

När jag blev ledsen och upprörd fattade han inte alls varför, och menade att ”Jaha, så allt är bara mitt fel?”... Idag har han skickat typ tusen sms där han skriver "Förlåt, jag KAN lära mig kontrollera mitt drickande", och att han ”Var åtminstone inte elak mot mig när han ringde".

Jag känner mig otroligt uppgiven och vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har ju kvar mina känslor för honom, men orkar inte med osäkerheten det innebär att vara med honom. Kan jag lita på honom igen? Hur skulle ni gjort? Skulle ni lyssnat på någon igen efter något sånt här?

Till saken hör att jag har en dotter sen ett tidigare förhållande som älskar honom. När han inte dricker är han världens bästa, ställer upp för mig och henne fullkomligt. Finns det något hopp om att en sån här person kan ändra sig? Jag har föreslagit/ställt ultimatum om att han ska typ gå i terapi, söka hjälp, vilket han gått med på men sen har han ändå inte gjort det...

tisdag 28 april 2009

SPX är skördetid


Lite av de grejer jag fick med mig hem från SPX. Har en del i en kasse på jobbet också.

Det mesta av det här ska jag alltså lyckas recensera för Bild och Bubbla på något magiskt sätt. Jag vet inte hur det ska gå till riktigt platsmässigt eller tidsmässigt.

Igår skissade jag lite i alla fall



Det är en rätt stor risk jag tar med att göra den här boken. Jag har redan blivit märkbart mer tystlåten och nedstämd. Jag gråter rätt mycket när jag skriver mina manus. Det är jobbigt att återuppleva alla gamla negativa tankar jag hade om mig själv. En del lever dessutom kvar.

måndag 27 april 2009

Skämmas för att ha blivit våldtagen?

Läste det här anonyma inlägget på helgons forum:

Förra veckan blev jag överfallen i korridoren på stället där jag bor. Jag minns nästan inte det eftersom jag druckit mkt alkohol och tagit en Stilnoct.
Vaknade på sjukhuset med en enorm bula och blåtira.
Jag gjorde ingen anmälan. Där jag bor är ett slags stödboende och de har kameror i korridoren och jag har fått veta ungefär hur det gick till.

Samma dag som jag skulle göra en anmälan så ångrade jag mig och överdoserade tabletter för att få bli inlagd på psyk. Vaknade och kräktes, köpte alkohol för att göra ett nytt försök. Träffar killen i korridoren igen, han vill prata med mig. Han hade tårar i ögonen och bad mig följa med honom in på hans rum, han sa hur ledsen har var och jag tröstade honom eftersom han skämdes över överfallet som han kallade en ”sjuk oförlåtlig fyllegrej”. När jag ska gå kommer hans kompis in.
Båda våldtar mig och bär mig sedan till mitt rum, halvnaken.
Vaknar på morgonen av att ambulanspersonal och föreståndarinnan väcker mig.
Får åka först till akuten och sedan till en jour för våldtagna kvinnor.
De fotograferade alla sår, de synligaste är i ansiktet.
Men jag gjorde ingen anmälan.

Vad händer nu? Kommer ngn annan att anmäla honom?
Jag vill ABSOLUT INTE det.
De kommer fråga varför jag gick med honom in ppå rummet. Varför jag var så full.
Varför jag var så jävla KORKAD.

Kan jag förhindra att andra anmäler honom? Som personalen där jag bor eller kvinnojouren?

Skulle också vilja prata med ngn om det här. Alla ser ju vad som hänt när de får syn på mig och jag skäms så mkt.

Omdet blir anmälan, kan man be att få prata med kvinnlig polis i stället för manlig?

Tack på förhand. Förlåt längden på inlägget.

...........

Man vill ju kräkas när man läser sånt här. Det går rakt in i magen.
Det är så hemskt att många inte vågar anmäla för de är oroliga att ingen ska tro dem. Jag undrar om det är så inom rättsväsendet överlag, eller om det till stor del är en bild från media som vi blivit matade med?

Jag känner några tjejer som blivit våldtagna under liknande omständigheter och ingen av dem har vågat anmäla. De skäms liksom och tycker att de får skylla sig själva för att de var så fulla.

Det här är psykiskt sjukt så det smäller av.

Sexig bild på mig btw...

Checka in Fredrik Strömbergs blogg där jag displayar babian.se coola kallingar med babian.se-loggan på.
http://www.sekventiellt.se/2009/04/spx-stockholm.html

Min medredaktör Adam tyckte att det var en smart ställe att exponera loggan på eftersom, "Micke, du är en sån slampa - jättemånga kommer se kallingarna!". Oh well.

Jobbar på

Idag jobbar jag vidare med Arne-tidningen som vanligt. Första numret är typ klart. Väntar på omslag och sånt. Charlie läste "Till alla jag legat med" i helgen och gav mig mycket beröm, så jag är på glatt humör.

Ritade även ned (jämf. "skrev ned") lite idéer till "Psykiskt sjuk" igår kväll. Lite roliga fragment som jag ska lägga in i några kapitel. Bland annat en i efterhand rolig sak killen jag delade rum med på psyket sa precis innan jag skulle sova (som ledde till att jag inte sov nånting den natten).

Känner mig väldigt peppad på att rita serier nu efter SPX. All den här massiva talangen vi har bland svenska serieskapare numera är helt överväldigande.

söndag 26 april 2009

Jag mötte Mike Diana

Mike Diana signerade mitt ex av MegaPyton från 2001! Jag visade honom ett fanzine jag gjorde för några år sen med ett omslag som var rena plagiatet av hans grejer, och jag tror han tyckte det var rätt kul för han tog en bild på mig med fanzinet.
Sen irrade jag iväg lycklig och det såg nog ut som att jag just blivt knullad.

Mike Diana är alltså en amerikansk serietecknare som i domstol i Florida blev förbjuden att teckna och dessutom inte befinna sig närmare än 10 fot från personer under 18 år. Han fick villkorligt fängelse i tre år och tvungen att gå hos psykolog för egen bekostnad pga att ha arbetat med osedlighet.

Small Press Expo 2009 fortsätter

Idag är sista dagen för årets Small Press Expo på Kulturhuset i Stockholm. Det är öppet 11.00-18.00 och jag kommer vara där hela dagen och signera min bok och göra reklam för babian.se.

Igår var en jättelång dag med mässan och sen allt festande, så mitt blodsocker blev rätt lågt och de tre sista timmarna av Galago-festen ville jag bara gå hem och gråta, samtidigt som jag inte ville missa att snacka med andra serietecknare.

Idag ska jag försöka få Mike Diana att signera ett gammalt nummer av MegaPyton till mig.

Är ni i Stockholm tycker jag absolut att ni ska ta er till Kulturhuset idag och våning 3!

fredag 24 april 2009

Bakis

Igår blev jag full som en madderfakker på gratisöl och sen vaknade jag imorse och insåg att jag lovat att luncha med min mamma och hennes jobbarkompisar. Så sen satt jag där, bakis som en babianröv och försökte att inte skämma ut min mor så mycket jag kunde.

Sen gick jag på Systemet med dem....

Idag rullar Small Press Expo igång, eller om det är imorgon. Svårt att veta.
Jag kommer finnas på plats och signera min bok under lördagen och söndagen.
Jag ritar porträtt av er, så det kan vara värt att komma förbi (jag gör er inte snyggare, eftersom jag inte är kirurg....).

torsdag 23 april 2009

babian.se nr 13 - UTE NU!!!

Sveriges största, bästa och grymmaste serietidning på Internet - babian.se/ är nu ute med sitt trettonde nummer!

Gästredaktörer är serieskaparna Sofia Olsson och Berit Viklund!

Blogga gärna vidare om detta!

onsdag 22 april 2009

BSG

Statusläget

Jag har tillgång till för lite mat i mitt liv.
Plus att Skatteverket har registrerat mitt företag som reklambyrå...
Jag vet inte riktigt hur det gick till, eller om det spelar någon större roll, för jag jobbar ju delvis med reklam.

Idag kom i alla fall Kim W Anderssons seriebok "Love Hurts" från tryckeriet! Fett fin bok. Ser amerikansk ut!

Och så kom Henrik Bromanders nya seriebok, "Allt jag rör vid försvinner". Sjukt tung bok (även fysiskt tung)!

Och jag är nästan klar med första numret av Arne Anka. Min formgivning skall godkännas av förlagschefen och förlagets huvud-AD. Räknar med lite mer pill på det så allt blir tipp topp.

OCH IMORGON KOMMER NUMMER 13 AV BABIAN.SE UT!!!!!!!
!!!
!!


!!!
!!

!!!!!!!!

Jag ägnar nattens timmar åt att tänka på "Psykiskt sjuk". Den kommer bli mer som första och sista kapitlet i "Till alla jag legat med" rakt igenom, men samtidigt vill jag inte hamna i det klassiska "åh, det är så synd om mig-träsket". Det ska vara roligt mitt i all misär liksom.

tisdag 21 april 2009

Ointelligent design

Jag tycker nån borde designa om toaletterna så att man inte får vatten upp i röven varje gång det plumsar.

måndag 20 april 2009

Robinson

Eftersom jag var asfull på konstgalleri i Gamla Stan i lördags så missade jag Robinson, men eftersom vi ibland lever i framtiden så såg jag det avsnittet ikväll istället på vevevedottevefyradotess-i. Det var ju rätt spännande, även om utröstningen i träsket-lägret alltid verkar gå ut på att den som blir utröstad vill åka hem.

Jag hejjar fortfarande på Billing.

Utav nån sjuk anledning blir jag alltid jättesugen på McDonalds när jag kollar på det där programmet. Det kanske inte är någon big deal. Vad vet jag.

"Mikael Sol is jobbar och sliter"

Just nu har jag lite för lite tid. Eller tid har jag på sätt och vis, men de grejer jag behöver göra under denna tid kräver konscentration för att kunna hantera en hel del problemlösningar. Jag måste alltså vara skärpt, något jag är ungefär bara en timme per dag och denna lucka av klarhet inträffar ca en timme efter att jag vaknat, men de föregås alltid av "Jag måste sova på saken-nätter".

Det kommer att lösa sig ändå, för att det måste, men jag vet ännu inte hur.

Om ni undrar vad jag dillar om, så är jag lika förvirrad som ni, kära läsare.
Men allt rör sig om jobb, som tur är, och inte mitt privatliv. Även om det på många sätt är exakt samma sak för det mesta.

I DN häromdan var det en rätt intressant artikel om just det. Jobbar man med media och liknande så jobbar man nästan jämt. Man loggar in på Facebook som en del av sitt jobb. Man ska hela tiden vara tillgänglig. Jag tvingar de tecknare jag jobbar med som redaktör att jobba hela helgen om de inte är klara med sina deadlines och jag gör själv samma sak.

När jag jobbade inom vården så var jag på jobbet under bestämda tider och sen gick jag hem och då var jag inte längre på jobbet. Nu vaknar jag och är på jobbet och det sista jag tänker på innan jag somnar är saker som har med jobb att göra.

Det är roligt, men det är roligt till en kostnad. Och det sprider sig till andra yrkesgrupper, kanske extra mycket i kristider. Man vill odla kontakter ("svågerpolitik" hette det nog förr och var något fult och fel) för man vet inte vem som kan vara nästa att ge en ett jobb om man torskar det man har.

Jag vet inte om det hela är hållbart i längden. Arbetarrörelsen ägnade stora delar av 1900-talet till att förhandra fram rimliga arbetsdagar, och nu sitter man här och jobbar minst 12 timmar varje dag 7 gånger i veckan ändå.

söndag 19 april 2009

Vem kommenterar kommentatorn?

Jag blev uppmärksammad på att jag missat att fixa så att alla får kommentera inläggen, men jag tror att det ska funka, så läser du det här får du gärna skriva en rad eller två.

Just nu är jag annars fett bakis och håller på att skriva på ett pressmeddelande angående det. Förhoppningsvis kommer det på Aftonbladets löp imorgon.

lördag 18 april 2009

Fuuuuuuuuuuuuuullllllllllllllllllllllllllllllllllll

Det är ända intressant det här med skillnaden mellan att vara osingel och singel. Så packad som jag är just nu brukade jag vara minst fyra gånger per vecka för ett år sen, men nu är det kanske max en gång i månaden.

Dock är den stora seriefestivalen SPX den kommande helgen, så då är det brukligt att intaga fan jag orkar inte skriva något mer just nu.

Saturday night engine

Idag jobbar jag med Arne, hjälper en kompis att flytta, går på releasefest och missar ett vernissage.

fredag 17 april 2009

Kacey Jordan fucks her teacher

ritskriv

Täckning

Kvinnan på tunnelbanan - hon är psykiskt sjuk.

Idag steg en ung kvinna på samma tunnelbana som jag. Hon hade tovigt svart hår och en stor röd jacka på sig. I handen en pappkasse.
Hon satte sig mittemot mig och började rätt snart mumla små mantran för sig själv. Tillslut fattade jag att det var låtsasspråk som gick i intervaller med ett avslutande tjut, innan hon började om igen.
Hon var psykiskt sjuk.
Insikten om detta gjorde inte bara mig - utan alla i vagnen nervösa och obekväma.
"Snälla, kan hon inte gå av snart? Kan hon inte sluta mumla? Kan hon inte sluta hålla på med sina ticks?"

Hon gick av vid Globen och alla drog en lättnads suck. Det är så obehagligt med människor som inte är som vi. Det är så obehagligt med psykiskt sjuka.

Om de bara visste att jag satt och tryckte min tummnagel hårt in under lillfingrets nagel - bara för att inte själv börja skrika. Bara för att behålla kontrollen över mig själv. Om de bara visste att även jag är psykiskt sjuk.

torsdag 16 april 2009

Eller så gjorde jag rätt

Jag ändrar mig. Jag gjorde nog rätt ändå och det blev jävligt snyggt. Jag är bäst. Ångesten släppte lite.

Starting over should be a party

Det är roligt att färglägga serier. Sen upptäckte jag att jag hade råkat haft fel inställning hela tiden, så nu blir det till att börja om från början igen...

onsdag 15 april 2009

Jag är ju även fotomodell



Just nu kan ni se mig på G-Stars nya annonser ute på stään. Så gå ut och promenera!

tisdag 14 april 2009

Trött och sömnig

Det här men pollen har verkligen sänkt mig. En kompis förklarade för mig "att i år är det ovanligt mycket pollen i luften", men säger inte man så varje år?

Jag vill sova! Ge mig en kudde - jag är din granne!

Nueva -- sexigt typsnitt



Nueava (ritad av Carol Twombly) är ett jävligt sexigt typsnitt, tycker jag. Jag tänker på gammal tecknad film. Synd att jag inte kan komma på vad jag skulle kunna ha det till för egen del.

Döden döden döden

Idag är det deadline för serietecknarna som är med i den kommande storsatsningen Arne Anka - serietidningsupplevelsen i full 2D!
Jag gick till jobbet och förväntade mig en inbox och FTP fullsmackad med nya fräsiga serier... men de var TOMMA! "Deadline" betyder ju om man översätter det till svenska, "LÄMNA IN GREJERNA INNAN JAG KOMMER TILL KONTORET!!!"

Men annars är allt lugnt, eftersom jag redan tvingad av de flesta medverkande allt material sen flera veckor tillbaka (och nej, det betyder inte att ni som inte lämnat in kan softa!).

Nästa vecka kommer dessutom nummer 13 av babian.se ut - då med gästredaktörerna Sofia Olsson och Berit Viklund vid rodret!


Har babianer roder????

måndag 13 april 2009

Coolast i stäään

Idag när jag var ute och gick på en bakgata på Södermalm så kom en mamma och hennes lille son på typ 5 år gående mot mig. Sonen körde lillbrorsan som befann sig i bebisformat i en barnvagn. Han var nära att krocka med mig, men istället för det så stannade femåringen upp och tittade på mig med gapande mun. När jag hade passerat dem så hörde jag ungen säga, "Mamma, vad var det för tröja han hade?".

Efteråt kände jag mig jävligt cool:

Det kunde ha slutat illa

Jag övervägde ett tag att gå över till Twitter istället, men jag började bara skriva inlägg som löd så här:

Nu är jag kissnödig.

Förtfarande kissnödig.

Rätt skönt att vara kissnödig ändå.

Nej, nu känns det obehagligt att vara kissnödig.

Jag har kissat.

Ny blogg - ny bok

Det här är uppföljar-bloggen till succé-bloggen "Till alla jag legat med".
Den handlade om arbetet med min förra seriebok.
Den här bloggen däremot, ja den kommer handla om arbetet med min nya seriebok "Psykiskt sjuk", som är en direkt uppföljare på förra boken.